Goose Island Bourbon County Stout var en av de första ölen som verkligen satte sig på mitt minne, den superba komplexiteten och kraften i smakerna tillsammans med den där känslan av att ölen tvingar dig att njuta långsamt. Så självfallet köpte jag på mig den då jag väl har funnit den utomlands, eller i Sverige och det var just en av de två flaskor jag mot alla odds fann på systembolaget som nu dracks – årgång 2007. Jag har även en flaska från 2008 och den smarte hade ju påpekat att jag borde dricka dem paralellt, men tji och tvi – den ska sparas vidare tillsammans med den återstående 2007’an.
Ölen har nu stått i 3 år och ett halvt år och frågan är hur den har lagrats över tid. När det gäller barley wines och många imperial stouts tycker jag att de är oerhört bra första halvåret-året då den korta lagringen kan låta ölen stillas, sedan dippar den ett tag då smakerna börjar sorteras ut och det blir survival of the fittest över dem. Exempelvis är en Bigfoot som bäst ett halvår efter att man köpt den på bolaget tycker jag, men efter ett år från inköp har den bytt karaktär och inte alltid för det bättre. Men efter yttrligare tid så börjar nya aromer och karaktärer bildas och man känner en elegans framskrida.
Goose Island Bourbon County Stout 2007
(Brygd 10/12/2007)
Utseende: Mörk vätska med litet mörkt skum.
Doft: Mörk malt och lika god bourbon som tidigare, dock något nedtonad. Mer mörk malt här jämfört med då den var färskare. Bourbonsmaken är liksom en humlad barley wine det som försvunnit lite och det känns, och är, rätt naturligt.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Fyllig smak som känns mer imperial stout än bourbonlagrad imperial stout. Smak av bär och mörk malt och även smaken har nu mindre bourboninfluenser än då den är olagrad. Istället är det malt, lite sötma och choklad som framstår som tydligast.
Betyg? – Bättre. Fortfarande väldigt god men inte lika kraftfull smak som olagrad. Mer vällagrad imperial stout med vissa inslag av bourbon. Det här visar lite av det jag egentligen tycker om lagring. Ölen blir annorlunda – inte nödvändigtvis bättre. Det går inte att jämföra en öl som lagrats 3-10 år med en olagrad för med all sannolikhet så är det inte samma öl. Sedan skiljer det sig säkert beroende på förhållanden, flasktyp, skydd etc. Tar man en ljusare mök flaska med kapsyl som får stå lite halvtaskigt i en garderob medan en De Molen med vaxtopp får stå och gotta sig i en vältempererad källare – ja då är det ju rätt givet vilken som tar sig bäst..
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Fattar det som att du inte tyckte att ölet var bättre lagrat? Instämmer i så fall. Oftast tycker jag att imperial stouts gör sig allra bäst färska. Lagrade mjölkchokladrunda historier, i det flesta fall nej tack.