Ja, början är snodd från en Björn Rosenström låt och ingenting annat, men drar väl en släng till den öl som ändå får anses vara en av de mer spännande ölen på länge. För vad sker när genier och galenskapare möts? BrewDog och Three Floyds möttes 2010 upp i Skotland för att göra en skotsk barley wine som skulle få ligga på Jura-fat i 8 långa månader för att sedan få namet “Bitch Please”. Som om det inte var nog med vanliga maltsorter så slängde man in lite Laphroigmalt, toffee och godis i koket innan man humlade det med Nelson Sauvinhumle. Väldigt speciellt med andra ord. Flaskorna kommer i höst, men redan i dag skulle Sorbon i Stockholm varit först ut med att koppla på ett fat av ölen, men det blev uppskutet tills 15.00 imorgon. Endast fyra fat kommer, 20 liter ligger dem på och det är Sorbon, The Rover i Göteborg och De Klomp och Dahlbergs i Helsingborg som får var sitt fat. Flaskorna är dock ute nu och det var en sådan jag drack idag.

BrewDog / Three Floyds Bitch Please

Utseende: Whiskeyfärgat brungyllene vätska med lite ludd ovanpå, men kanske inte skulle kalla det för något större skum.  
Doft: Direkt hugger en tydlig whiskeyarom till. Det är tydlig rökmalt, torv och lite metalliskt bränd tunna. Visst kan man urskilja fruktighet och sötma där under, men vargarna anfaller för att se ser röken, inte de godisätande barnen (eller..?). Mjölkgräddig toffee mot slutet och det är väl först då sötman och även humlen ger sig till känna.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Förvånansvärt lätt kropp där smaken först förvånar mig. Metallisk rökighet, metaller och urvattnad whiskey som fått stå framme och luftat ur sig en dag. Med andra ord är det mindre öl och mer rökt torv som man känner av. Först saknar jag sötman och det är svårt att påstå att det verkligen känns som en barley wine, beskan är ju borttrollad. Sedan växer den, sipp för sipp och då man börjar inse att de 11.5%’en inte märks alls och då maltsötma och fruker kommer fram något i eftersmaken så kan man förlåta den. Det är inte den krafitga pangöl jag förväntade mig, mycket på grund av kroppen men även för kraften i smaken. Så gillar man rökt torv så lär man gilla ölen. Men vill man få ut max så bör man nog prova den på fat eller låta den ligga ett tag. Tror den kan räddas upp av lite mer kolsyra på fat vilket ger smaken mer kraft i munnen.

Betyg? – Bra+/Bättre-. Den växer ändå. Egentligen skulle jag vilja ge den lägre, men den är vad den är. Det är galna bryggare som gjort något underligt och det är lite knepigt att säga vad man tycker om den. Lär nog bli en snackisöl där vissa gillar den medan andra tycker den var sämre än förväntat (märk “förväntat”.. den är trots allt rätt hype’ad). Man bör nog mer se den som en rökigt torvig öl med barley wine mot slutet än en gedigen barley wine som lagrats. Åtminstone är det vad jag tycker.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: