Det skulle vara intressant att höra andra ölbloggare, ölskribenter eller ölfantaster motivera sitt intresse för öl och framförallt höra hur dem ser på sämre öl. För runt ett år sedan så skrev jag inlägg där jag ifrågasatte Expressens ölskribent efter att han hyllat ännu en blaskig eurolager, gett den högt betyg och motivering om att den var smakrik och hade bra balanserad beska. Förra veckan hände det så igen,öl som Fagerfult (lika billig som Cheap Thrills men har 1% mer alkohol), King Goblin, Åbro Lejon och Sailor fick toppbetyg (som grillöl).Att man kan motivera det med att de är passande tillfällesöl, alltså att de fungerar väldigt väl som läskande öl en sommarkväll medan man står och fixar med grillen kan jag förstå – i det syftet kan jag själv dricka eurolager ibland. Men jag skulle aldrig kunna få för mig att motivera Åbros betyg med “bra fyllighet och balanserad beska”. Tvärtom skulle jag kunna sträcka mig till till att säga att den är “läskande, passande och enkel”.
I USA på de flesta öltävlingarna (kanske även i Sverige?) gör de så att de gallrar ut ölen för att till slut få en vinnare. De tar 3-5 öl och rangordnar dem efter hur bra de är. Den bästa går vidare. Olika personer kan rangordna olika men det är hela tiden i relation till annat som de sorteras. Om man skulle ta sig an en sån här approach kan jag förstå att eurolager placeras rätt bra på listor på sommaröl. Men att ge dem poäng och motiveringar över hur bra de är – som i praktiken måste kunna ses utanför kontexten att det är sommaröl – det förstår jag inte. Ta RB eller BA, oavsett om det är en eurolager eller imperial stout så ska två öl över “4,0” anses som riktigt bra. Bevisligen är det får öl inom vissa kategorier som ens kommer över “3,2” och det just av anledningen att de inte är bättre öl än så. De kan ha interna hierariker och fortfarande vara bra tillfällesöl – men just för att de medvetet saknar kropp, smak, aromer så är det fel att ge dem högre. Så varför inte rekomendera lite fler bra ales när ändå den enligt mit intetsägande King Goblin får tas med?
Jag vill inte dra det här till något snobberi, utan tvärtom. Alla ska få dricka vad dem gillar och ingen har fel med vad den känner för smaker eller dofter – det är personligt. Däremot borde det vara mer främjande att välja öl som faktiskt smakar någonting. Få sommelierer hade ju rekomenderat ett pissvin till mat, visst rosé på sommaren och ett lättdrucket och gott vin är aldrig fel när solen ligger på. Men att säga att en kall eurolager passar utmärkt till mat, det är ett hån mot dem som kämpar för att visa hur bra öl och mat går ihop. Dricker jag en Sofiero till en bra köttbit tycker jag att ölen visserligen är läskande, sötman passar ofta in bra MEN jag hade fått allt det och lite till om jag tagit en mer ordentligt gjord lager som faktiskt har lite smak. Här är St. Eriksserien mitt favoritexempel, smakrika men ändå oerhört lättillgängliga öl.
Ibland känns det som många är snabba på att förkasta sämre öl året om för att göra ett kort uppehåll kring sommaren. Nostalgi eller tillfälle – något är det som gör att eurolager plötsligt förlåts och tar en plats som smakrik och välgjord öl? Jag påpekar igen att jag förstår det, men jag kan inte tycka att det är motiverat. Om målgruppen är den stora massan så är det konstigt att dem veckan efter har med lite suröl och Avery Grand Cru (som fick toppbetyg, Ichtegem fick 4 har jag för mig), svåra och speciella öl. Borde inte en sund dryckeskultur och ölfrämjande sikta på att visa hur bra öl kan smaka till mat mer än att göra om eurolager till sådant, de enligt mig, inte är?
Så eftersom jag inte tycker det är fel, bara att det är fel att plötsligt påstå att det är fantastisk öl så vill jag höra era åsikter. Är jag för krass eller när, var och hur blir faktiskt dessa öl riktigt bra? Och är det inte mer givande för alla att lyfta fram mer välgjorda lagers eller ales som har smaker, balanser, aromer och liknande och verka för både ölkultur och en bra dryckeskultur där man inte behöver köpa ett flak Fagerhult bara för det är pissbilligt?
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Är det inte bara okunnighet? Det är väl tyvärr så att det är inte lika "fint" att recensera öl som att vara vinrecensent. Det är väl inte förrän ölrecensioner kommer regelbundet i DI som det kommer att bli accepterat.
Det finns två sorters öltävlingar, i grova drag: Dels rena skönhetstävlingar – "Det här är den öl jag tycker är godast", dels hundutställningar – "Den här ölen följer typbeskrivningen bäst".
I den rena åsiktsfrågan så har jag själv genom åren gett betyg (Beer Advocates nya skala ? BJCP) över 4 för minst 7 ljusa eurolager. Det kan också vara god öl. Men det är inte samma öl som amerikansk imperial stout.
Tänk på att Expressen bara skriver det som tilltalar massan. Sämre tidning får man ju leta efter. Gäller ju dom flesta tidningarna förövrigt.
Angående eurolagers så tycker jag dom funkar som fylleöl och kanske som utfyllnadsöl.
Vet inte vad du menar med "fint", anders, men vinskriverierna i svenska tidningar är precis lika usla som de om öl.
Genom hela inlägget tänkte jag att det handlar ju om vad den breda massan tycker, eller kanske snarare att ölskribenten tillhör den massan. Men det blir lite märkligt när de sätter suröl så högt. Fast just Avery Grand Cru och Ichtegems Grand Cru är ju ganska lättillgängliga kan jag tycka.
Men det faktum att de tar med tre ljusa och väldigt likartade öl och sen slänger in en medelmåttig ale med häftigt namn tyder väl på en viss okunskap ändå.
Jag pratade vid ett tillfälle med skribentens dåvarande motsvarighet på Aftonbladet, Göran Winbergh. Hans uppdrag var mycket tydligt: Han skulle skriva om det som läsarna ville läsa om. Och de ville läsa om det de redan drack, i stort sett. Så skribenten här gör bara sitt jobb.
@ Bark
Det är ju tråkigt att man inte vågar informera och utmana den gemene öldrickaren. Är man inte genuint intresserad av öl så tror jag ärligt talat att man inte bryr sig om sin favorit öl är med eller inte. Man dricker den oavsett.
Visst man kanske tänker "Mmm det är bra, den är god". Om den är med alltså.
Är man däremot i början av sitt ölintresse och inte hunnit längre än kanske en boston lager, hell osv, är man nog den riktiga målgruppen för sådana här artiklar. Här tror jag att man tar till sig det som står och vågar pröva något nytt. Därför är det tråkigt att man väljer att skriva om tråkiga dussin öl och någon medelmåtta till ale.
Dags att främja ölkulturen!
Kort kommentar – som jag alltid säger då jag får frågan vad din favoritöl är – allt handlar om tycke och smak, tidpunkt, sällskap eller måltid etcetera. Punkt slut.
Vad gäller tycke och smak så kan man bara följa kungen av bryggning Bob Dylan:
Half of the people can be part right all of the time,
And some of the people can be all right part of the time,
But all of the people can't be all right all of the time
Kan ha varit Abraham Lincoln som sa detta:)
Thomas Bingebo
Bryggare
Oceanbryggeriet Göteborg
Blaskig eurolager är blaskig eurolager oavsett under vilka omständigheter den dricks, förvånas alltid över att folk som annars har bra ölsmak ibland helt tappar omdömmet bara för att det råkar vara en varm sommardag.
Jag får väl hålla med alla här. Blaskig eurolager är och kommer förbi blaskig eurolager. Sedan kommer det såklart göras bra ljus öl och lager. Där har vi åtskilliga exemplen bara någon krog bort bland våra svenska mikrobryggerier.
Dock kan man aldrig motivera det med att smaken är fantastiskt eller balanserad för en öl som inte har sånt. En öl som Fagerhult, som ÅTERIGEN är värre än Cheap Thrills ur synen att den är lika billig men 1% starkare kan aldrig ha en bra humlebalans. Ölen innehåller med säkerhet olika extrakt och har väl max en halv humlekotte i sig.
Och argumentet att skriva vad läsarna vill läsa om? Spendrups undersökning som visade hur ölSverige ökar och lär öka enormt senaste åren. SAMT alla lanseringar av Cheap Thrills och Pistonhead visar ju om något att det är mikrobryggd, smakrik och "riktig" öl som börjar ta över. Borta är Arboba 10,2% och annat och inne är smakrikare exempel.
Att ena dagen hylla Avery Grand Cru och Fagerhult för att veckan efter totalsåga en IPA för att den var humlig – ja då är man fel ute. Det handlar inte om att skriva om vad läsarna vill. Det handlar om att sakna röd tråd och ett genomgående mål.
Ta bara Fredrik från Malt, Humle.. i hans Citykrönikor lyfter han oerhört vältaligt fram alternativ til olika skeenden, tillfällen eller för olika smak. Men han skulle aldrig säga att Sailor är extremt smakrik eller förra årets hit (jag har aldrig sett någon dricka den.. förra årets hit var onekligen Amarillon som ölfolk liksom vanliga öldrickare älskade)
Nä, främja en sund ölkultur samtidigt som man främjar ett växande intresse bland folk.