Äntligen ett släpp på Systembolaget som jag sover mig genom. Visserligen har jag ett par öl jag verkligen vill ha, men jag tror att de flesta är mer sugna på BrewDog‘s IPA is Dead mer än belgisk suröl. Så får traska ned till bolaget om någon timme och plocka på mig lite. Hoppas ni som snabbt begav er till era lokala alkoholbodare fick det ni var ute efter? Sedan bär det av upp till O’Connors i Uppsala för en BMD med Ölvisholt Brugghus där jag även hoppas göra Manker Beer TV Episode 2. Egentligen vill jag göra fler av dessa avsnitt, men det är så mycket lättare med en kameraman så vi får se hur det blir med den saken. Men något kommer publiceras om någon dag om middagen. Oavsett så blir det lite “live-facebook’and” från kvällen, så kika in på Facebookgruppen om ni vill veta mer.
Men ingen onsdag utan amerikansk öl är ett påhittat motto som jag nu delar med mig av. Samtidigt är jag lite småtrött och väljer och vrakar mig fram till att dela med mig av Three Floyds Pride & Joy Mild Ale. Mild Ale kan väl beskrivas som en lättare amber ale, amber ale som annars är en rätt bråkig ölkategorti som kan sträcka sig från humligare ale’s till mer karamellmaltiga ditos. Mild ale’s ligger egentligen om man följer deras brittiska ursprung på mellan 3 till 3.6% i alkoholstyrka och då denna klockar in på 4.88% så är den inte helt stiltypisk. Det här är Three Floyds lättare session ale och även fast det kan vara trevligt i sig självt så måste det ju prestera.
Three Floyds Pride & Joy Mild Ale
Utseende: Lätt dovt varm persikofärgad vätska med stort skum med minimala till mellanstora bubblor som poröst lägger sig som ett rebelliskt stort lock innan det sjunker ned. 
Doft: Blomster, citrus fruktig karamellkola är väl vad den egentligen något snälla doften erbjuder. Lite nyslaget torrt gräs och humle anas också i olika skeenden av doftutvecklingen. Det finns mer där i doften men det är ingenting som sticker ut utan det anas bara lite mer frukt och kanske även lite mer söt malt.
Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra. Smaken är mild, lätt men har en ändå en lite fruktpajig karaktär. Det är lite mild beska, lite snäll smak och överlag rätt nedtonat. Beskan sätter inga större spår mer än att den virvlar runt, tar ett besök till posten, kommer tillbaka, går på vinden och försvinner. Det är mycket mild citrus som korstats med en släng tropisk frukt och en vattnig känsla.
Betyg? – Bra-. Som session ale okey, då kanske dess läskande och tunna stuk fungerar med en beska som ändå hänger kvar och smaker som håller sig lite nedstämda. Men egentligen ingenting som sätter avtryck. Mest nog för att den är så tunn, hade den haft mer kropp så. För doften är trevlig och den har en viss charm. Men smaken faller lite för lätt.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Glöm nu inte att ställa många intressanta frågor till Ölvisholt! 😉
Blir det någon julöl i år kanske? Return of the Jólabjór måhända?!