Äntligen är det hyffsat bra väder här i Stockholm, blå himmel med klungor av moln och rätt kyligt, men det är inte ösregn åtmintone. Då kanske jag kan bortse från Systembolagets fadäs igår (ni som följer mig på Facebook kan läsa om det där) som gjorde att jag inte fick några Oskar Blues Gubna trots kvitto, registrerad delbetalning och burk i hand. Vackert där systembolaget, fortsätt gärna diskutera hur de bråkat med er på fb. Det finns även en “rolig” tråd på BSF om det hela där man kan dela med sig av sina bästa värsta Systembolagethistorier.
Det positiva med systembolagshistorien ovan var att jag fick öppna något annat från förrådet hemma och valet, då jag ändå behövde laga och äta mig lite mat, blev St:Eriks Skördeöl. Min blott andra skördeöl i år, den första blev för de som minns och har sett Sigtunas Harvest Ale. Den här gången var det istället dags för Jessica Heidrischs moderna vienna (mörk lager), vilket troligen innebär hennes sedvanliga touch av humle och en något mörkare smakrikare lager (tänk oktoberfestöl/märzen vilket är en typ av vienna). Ölen är brygd hos Slottskällans Bryggeri och är tänkt att fungera utmärkt till höstens “egna” maträtter.
St Eriks Skördeöl??
Utseende: Mörkt mörkbrun vätska som man ändå anar att man kan se igenom. Ovanpå ett rejält och krävande skum som snor åt sig plats längsmed glasets väggar.
?Doft: Yes, humlen finns där som alltid och med den mörka malten blir det aningar om en mildare svart IPA. Bakom de dofterna, om man sätter undan humlen för ett tag finns en robust maltgrund som ändå flörtar lättsamt med lätta, ljusa aromer av gräs och te. Finner även en släng fiberbröd och nöt. Doftar trevligt är slutsatsen, typisk St Eriksdoft.
?Smak: Lättare till medelstor munkänsla med bra kolsyra. En lite lättare munkänsla som ändå tar plats, mjukt tjock. Smaken är igen av humlete som någon har hällt lite nötter och mörkt torrt rågbröd i typ. Örtigt, blommigt och med en bit gruyere så tas lite av humleedgen och det “mörka” bort och det blir mer ört och blomster.?? När ölen har fått stå framme ett tag framträder däremot någon smak som jag inte riktigt kan, eller ens vill placera då den känns aningen fel, jag har svårt att forumlera exakt vad det är, men det är något jag tycker störde.
Betyg? – Bra. En väldigt trevlig skördeöl som har rötterna stabilt förankdrade i St Eriks-traditionen med blommig, fräsch humle. Inte nog med den så har den en mer bastant maltbas som aldrig egentligen ger sig in i smak och doftkampen. Det omnämns lite tips på mat på flaskan och liksom mycket av våra svenska öl så känner man ofta hur trevliga dryckes- och matöl de är jämfört med våra mer vågade danska kusiner eller amerikanerna långt bort. Det handlar inte om att välja sida utan att fortsätta göra det man gör bra, oavsett vilket det är. För det är ingenting som är så värst speciellt med den här ölen, det är en skördeöl nothing more nothing less, men en bra sådan som liksom (i mitt tycke) håller samma bra klass som alla de andra St Eriksölen.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Håller med om att St Eriks håller bra klass. Precis som du säger är de inga extrem-öl men det behöver de ju heller inte vara. Jag tycker att serien fick oförtjänt mycket skit i början för att de var för mesiga, men även öl som är "lagom" kan ju behövas i hyllorna!