Categorized | MankerBeer Talk

Varför ska öldrickare diskrimineras – en uppmaning till förändring!

Det är en behaglig fredageftermiddag och du i sällskap med en käresta eller en eller ett par goda vänner är på väg ut för att skaffa lite föda. Självklart vill man både äta och dricka gott, kanske är sällskapet strukturerat på ett sätt som gör att inte samtliga vill dricka öl för 300 kronor flaskan, eller bara att det saknas “ölhak” med passande matmeny. Så för att tillgodose hela gruppens vilja så blir det en kompromiss och man går till en något bättre restaurang, för erfarenheten säger att oftast går matmeny, inriktning och typ på och av restaurang styr mer än vad de erbjuder i dryckesväg. Åtminstone kanske i större städer med ett mer blomstrande utbud av potentiella födoplatser.

Väl ute och väl inne på restaurangen så är det inte ovanligt att de har ett husets vin, ofta ett som har en acceptabel balans mellan prisvärde och smak. Oftast erbjuds både ett rött och ett vitt alternativ där båda dessutom bedöms som passande till det mesta på menyn, åtminstone kommer de inte påverka helhetsupplevelsen negativt. Skulle du som kund få ett vin som helt skär sig med maten lär troligen personalen snabbt vara hjälpamma att finna och rekomendera ett substitut.

För öl då? Vad finns det? Finns det något? Eller helt ärligt, varför finns det ingenting? Intresset för öl är ju onekligen större än någonsin förut och alltifrån vanliga pilsnergrabbar till ölnördar börjar kräva mer och mer av restauranger som tidigare enabrt serverade en stor stark. Finns det någon förklaring här till detta ustökta och tämligen förvånansvärda beteende?

En bra restaurang med riktigt bra mat i centrala Stockholm har viner i prissklass från 70kr glaset till flera tusen kronor flaskan vilket ger sommeliern och övrig serivspersonal bra möjligheter att erbjuda en ypperlig mat-och-dryckupplevelse. Samtidigt serveras enbart Falcon i ölväg. Om vi retoriskt frågar oss hur helhetsupplevelsen av att dricka ett utsökt rödvin till din väl tillagade köttbit eller ett stramt, torrt vin med en fräschör som tilltalar dig perfekt till ett stycke fisk. Varför ska du då dricka Falcon (eller liknande) till samma mat bara för att du inte råkar föredra vin till din mat? Torr metallisk och rätt så smaklös lager, visst kan det passa till viss mat, men finns det då inte bättre alternativ som snarare lyfter maten än bara tamt blir underlägsen den?

För med alla de disskusioner som förts på exempelvis BeerSwedenForum, på MankerBeer av mig och M2 och på helt andra platser så borde åtminstone många av oss förstå att rätt öl till rätt mat ger en helt annan dimension till helheten med dryck och mat. Om jag enbart kan serveras någon sämre ljus masslager och max en Newcastle Ale till en bit ost som dessert så är det lite som att ta ett sämre husets vita till en bra chokladdessert.

Det är rent ut sagt skitkul att se hur intresset ökar och vi bland annat gör vad vi kan gör att försöka uppmuntra folk att prova på öl till mat utan att det ska bli svårt eller ens pretantiöst. Rye Lager och kalops liksom, inga konstigheter. Frågan eller snarare dilemmat är hur och när många krogar ska öppna ögonen och följa med i den här utvecklingen. Ibland kan man retoriskt be att få “slänga ett öga på öllistan” när man satt sig för att beställa eller kanske att be om förslag på en bra smakrik, lätt humligare ale till sin mat när man vet att de bara serveras masslager. Samtidigt är det oklart hur pass stor effekt sånt beteende har och om det ens är rätt väg att gå. För det är inte ölhak vi är ute efter utan bara att öl verkligen ska erkännas som den komplexa och variationsrika dryck som det ändå är.

Ta bara Brooklyn Breweries Garrett Oliver, eller kanske den något mer experimentsfulle Sam Calagione från Dogfish head, googlar man deras namn och “öl och mat” (gärna på engelska då..) så får man fram en diger flora med youtubevideos och debattartiklar där de uttrycker sin förtjusning över hur öl nästintill har obegränsade möjligheter. Möjligheter vin, bundet av terroir, druvsorter, väder, lagring och en lunta lagar och regler aldrig kan mäta sig med.

Så frågan är. Ska vi behöva ta till guerillataktik och återkommande påpeka avsaknaden av en ölmeny, det behöver inte vara en svår utförlig en – men en som ändå är passande. Eller vad för andra forum finns det att rikta in sig på? Är intresset ens så stort som jag personligen verkar anse eller hur ser ni själva på utvecklingen av öl? Är det redan ett pågående arbete eller är öl fortfarande stämplat och likställt med “blask för pöbeln” vilket det nästan verkar på somliga restauranger?

Nä jag och M2 vill se en förändring, så dela gärna med er av era åsikter, problemformuleringar eller förslag.  Hur kan vi tillsammans både skriva kunskap, inspiration och försöka få en delvis diskriminerad grupp att kunna njuta av sin mat utan att ‘behöva’ (jag gillar ändå vin) dricka vin eller “stå ut” med en masslager som hekt skär sig med maten.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me:
FacebookYouTube

5 Responses to “Varför ska öldrickare diskrimineras – en uppmaning till förändring!”

  1. Jag instämmer till fullo, in med mer kvalitetsöl på krogar, restauranger och andra utskänkningsställen. Det är glädjande att det är på väg åt rätt håll men okunskapen om öl är fortfarande vitt utbredd.

    Jag brukar köra med min egna guerilla taktik, den gör nog ingen skillnad men jag vill gärna dra mitt strå till stacken. Jag brukar alltid gå in och kika på olika pubars kranar och kylar när jag går förbi. Finns det bara skit brukar jag bara säga: Nej jag hittade inget av intresse och gå vidare. Hittar jag något kul brukar jag beställa eller om jag inte kan dricka för tillfället ge dom en komplimang i stil med: Ah va kul att ni har den ölen (brett utbud), hit kommer jag gärna tillbaka och tar en öl. Händer det dom dåliga ställena tillräckligt ofta kanske dom hajar till och inser att dom missar kunder.

  2. Jag har förresten den där “Beer Will Change the World” som magnet på kylen 🙂

  3. Danne says:

    Visst är det tråkigt de gånger det inte finns någon god öl, men jag tycker att utvecklingen går åt rätt håll och att man på många bättre restauranger även erbjuds god öl. Några exempel är Vassa Eggen som har ett flasksortiment kring 10 i olika stilar, Gondolen 15 sorter, Djuret hade ett tjugotal har jag för mig, listan av restauranger utanför kategorin ölhak som skärpt sig kan göras lång! Så en alternativ guerillametod kan vara att aktivt besöka de restaurangerna.

    Dessutom finns ju problemet även åt andra hållet, när svägerskan var med på Biskopen inte kunde erbjuda något Rosé utan bara en sort vardera av vitt och rött.

  4. Danne says:

    Motsvarnde situation brukar även uppstå när någon i sällskapet vill ha vegitariskt, någon enstaka rätt erbjuds men långt ifrån samma urval som för oss köttätare.

    Alla kan ju inte vara duktiga på allt, svårigheten blir ju när krogar ska erbjuda många sorter men som då står och blir gammal när efterfrågan saknas. Utöver “normala restauranger” så händer det på Monks Wallingatan och Bishops Vasagatan, den senare har jag helt slutat besöka främst av den orsaken (plus att många trevligare ställen finns i området)

  5. Timo says:

    Intressant ämne som tål att diskuteras. Dock upplever jag inte problemet med bra krogar som serverar medioker öl lika stort som du vill påstå, åtminstone inte i Malmö, men därmed inte sagt att saker och ting inte kunde bli bättre. En bra krog, vare sig den är att räkna som “kvarters-” eller “fine dining” lägger stor vikt vid så väl mat som dryck, på vin- som öllista. Dock, av förståeliga skäl, oftast lite mer vikt vid vinlistan. Vi svenskar dricker mer vin till maten, en större andel restauranggäster är beredda att lägga en större del av notan på just vin. Dock har jag aldrig, i Malmö i alla fall, besökt en krog med ambitioner att servera riktigt bra mat, mötts av ett ölutbud bestående av massproducerad skitlager. Nu har vi inte överdrivet många bra krogar i Malmö, men gemensamt för dem är att man alltid har ett någorlunda intressant ölutbud (ex Bastard, Brogatan, Rebell, Tempo, Trio(som dessvärre la ner)) Dessa krogar lagar mat med kärlek, och fokus ligger på just maten, men ingen måltid är komplett utan bra dryck, vare sig man föredrar vin, öl eller alkoholfria alternativ. Men däremot upplever jag allt för ofta en beklaglig och pinsam inställning till bra mat när jag går på en krog som lagt ner ordentligt med kärlek och omsorg på öllistan! (ex Bishops el Tröls) Green Lion försöker i alla fall kombinera bra mat och gedigen öllista, och lyckas emellanåt. Men generellt skulle jag vilja vända på steken och fråga hur det kan komma sig att krogar som lägger sådan energi, och besitter den kunskapen om bra öl, inte förmår att servera den mat som ölen förtjänar?

Trackbacks/Pingbacks


Leave a Reply