Ett bryggeri jag och M2 pratat mycket om är Left Coast, bryggeriet bakom fenomenala öl som Hop Juice, Torrey Pines, Trestles IPA och Black Magic stout har inte bara riktigt snygga labels. Utan de har en riktigt bra lägstanivå och jag tror inte någon av deras brygder som jag provat har varit en besvikelse. Att lägga till American som suffix kan innebära att den antingen är humlad mer än vanliga stouts eller att man kanske dragit i extra choklad eller kaffe – men vare sig nödvändigtvis eller enbart amerikanskt. Utan jämförelsen är väl snarare (om man ens bryr sig) mot irländska eller brittiska stouts som har en lite annan karaktär, kanske mer maltcentrerad.
Bryggeriet är tredelat kan man påstå då det finns Left Coast, Left Coast/Oggis och Oggis, där det senaste är en kedja pizzerior där bryggeriet säljer 8 av sina öl under labeln Oggis. Bryggeriet, från Del Mar i Kalifornien säljer annars sina öl under eget eller det mixade namnet. För att vara ett hyffsat litet västkust bryggeri så finns man ändå i en handfull delstater, om än centrerade på den vänstra halvan av USA. För att inte åter nämna Hop Juice samt Trestles IPA (Brill) så finns ett par av deras öl för er som är från/i Stockholm eller på mässan på Oliver Twist och jag har för mig att åtminstone Torrey Pines och Trestles ska finnas att få tag på även hos dem. Nu, stout!
Left Coast Voo Doo American Stout?
Utseende: Mörkt brunsvart vätska med ljusare chokladfärat skum, kanske en aning poröst med minimala små bubblor. Bildar slutligen en lillfingernagelstor skumkrona. 
Doft: Hybridartad stout med både torra aromer av sedvanlig choklad och rostad malt, men som också planterar ut fruktiga kaffebönor och lite chokladlikör.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Kroppen är tunn men ändå fyllig och sådär lagom “tjock”. Lite torr rostad malt ger choklad- och kaffesmaken som man inte annat än förväntar sig. Men liksom i doften så är det som om det finns en nivå till, det är fruktigt likt en färsk kaffeböna men också lite chokladsmaskigt, dock med en något mildare faktisk chokladsmak. Kanske är den också typiskt Amerikansk nog för att ha en viss humlebakgrund vilket gör att de alltför torra, rostade – kanske till och med (ibland) metalliska tonerna, mattas av (vilket är väldigt bra i mitt tycke).
Betyg? – Bättre(-). Hade den här varit antingen starkare eller för den delen svagare, alkoholmässigt, så hade jag nog inte gillat den nämnvärt. Nu är den i det där luriga mellantinget mellan stark och hinkbar (6.8%, vilket för gemene man fortfarande är väldigt starkt). En torr känsla sitter kar i munnen med bitter choklad man ringlar över torrt trä, snabbt stoppat över en eld innan processen med choklad – varpå man sedan glatt tar en tugga av det hela innan man bestämmer sig för att det inte var dit man skulle utan tar sin morgonkaffe och vaknar till.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
