Allt har sitt slut och så även Stockholm Beer and Whisky Fetival, en festival som efter åtskilliga besök har börjat bli som ett andra hem för en. Man har nya och gamla vänner som man möter, man delar sitt intresse och pratar blaj med bryggare, öldrickare och på förhand helt okända människor.

Manker och M2 styrde kosan mot mässan redan vid 2-tiden igår då vi hade en plan. En utarbetad och välsmord plan som skulle rädda vår hälsa, heder och hemkommande. Den gick ut på att börja lugnt och prova sånt man inte provat innan men som stod högt på våra “vill-prova”-listor, sedan skulle vi äta lunch på Nacka Forum mitt på dagen för att sedan gå på Master Class med Mikkeller och Ölprovning/föreläsning med Jessica Heidrich. Enkelt.

Så när det första som sker då vi genom den gränslöst långa kön (den blev bara mer och mer sjukt lång under kvällen) är att man får en Reparationsbajer från To Öl i handen så sätter det standarden, jag som bara ville ha vatten. För det här med ölfestivalers sista dag fick jag veta är helt olikt allt annat, det börjar i kaos och slutar i anarki. I Brills monter var det idag bryggarspotting utöver det vanliga då Omnipollo, Evil Twin, Beer Here, Nögne Ö, To Öl, Crooked moon, Dugges, Emelisse med många fler trängdes med Brill’are och andra. Galet! Beer Here är ett bryggeri jag inte riktigt provat mer än det jag kommit över från vilkt är synd tyckte jag. Dark Hops är ju en klassiker och den första black IPA’n jag någonsin såg och Christian Skovdal som är bryggaren har verkligen lyckats med att ta ut svängarna men att finna en utsökt balans (exempelvis humlingen i Höst Citra’n). Det blev till att prova hans Essentia Bina, en öl som brygdes på gamla Ölfabrikken, men då de stände kort efter att han brygt den så hamnade ölen i kläm och blev liggandes först på det nedlagda bryggeriet och sedan hemma hos Christian i flera år innan den till slut hamnade hos Brill. Den är alltså uppskattningsvis över 4-6 år gammal. En helt kolsyrelös imperial porter med fänkål som smakar vad, jo den smakar himmelskt. Fänkålen ger lagom med karaktär medan mörk malt och en bra bas gör att den hållt finfint. Jämför man med De Molen Bommen & Granaten som är en platt barley wine som har en tydlig spritighet så var den här 16%’iga ölen helt underbar. En riktig sipper. Men det var en något för stark öl för att avsluta med så vi fick ta in en Geboren & Getog från De Molen, en ljus rökt ale på 4% vilket på tal om balans var just balanserad, det rökiga blir inte för sött eller påträngande utan den har karaktär, smak och alla egenskaper man vill ha hos en lättalkoholhaltig session ale.
En av de ölen vi verkligen ville prova var BrewDog Ghost Deer borta hos Cask Sweden varpå vi hastade vi vidare dit, vi skulle inte dricka så mycket hade vi sagt ju. Ölen skulle åter kopplas på vid 18-tiden, men de hade en kanna med ett par deciliter i så vi lyckades få oss ett glas. Honungssockriga ringar på glaskanterna och en söt men fruktig doft mötte oss. Det doftar allt från bourbon eller lättare scotch till belgiska toner – men allt utan alkohol. Visst, den värmde i halsen och 5-6 cl är för mycket för att “bara dricka”, men liksom pingvinen är det här en öl man vill smutta på en hel kväll på hösten. Jag blev oerhört förvånad över hur smakrik och fokuserad ölen var. Den var verkligen görgo. Det här visar att skottarna helt saknar skruppler utan gör vad de vill – och lyckas med det. Just blandningen av vad vi kände drog åt råhonung och scotch ger en smakkomplexitet som med egenskapen av att den faktiskt är fram- och uppjäst till hela alkoholstyrkan (ingen isjäsning här inte) ger en bra bas som är mer dessertvinsliknande än spritig. Synd att den kom och gick, för den här hade man velat ha en flaska av hemma.

Här gick det dock snett. Istället för att saktligen besöka lite andra montrar i lugn och ro, ta varannan vatten och slappna av och snacka med folk så drog ölmagneten oss till OT/BA’s monter. Väl där började det gå helt fel och vi kom på att som USA-ölsskribenter så måste vi dricka mycket öl från USA, så vi plöjde igenom hela deras lista (det vi inte provat, vilket jag kan säga var kanske 30%, så att så farligt var det inte). Öl att verkligen framhäva är Moylans Ryan Sullivans Stout, Deschutes Black Butte Porter, Choc Beer 1919 Wheat (doftar saltad och pepprad biff, mums!). Det är kul att se hur mycket milda porters och stouts det finns från USA som inte behöver ha extra allt och köra på utav helvete med lagringar, alkoholhalter m.m. Roligast var nog ändå att stå och prata med alla de andra som knökades i montern och snacka amerikansk öl och få/ge förslag på öl, vart man bör åka och liknande. Mässor förenar. Borta hos OT fann vi även HåGe och Berit från Närke och det var kul att se att de besökte mässan även fast de av förståerliga skäl inte ställde ut i år. Förutom alla IPA’s så är det just bra porters och stouts jag är glad att ha provat, förutom de nämna ovan så är SKA Steel Toe Stout helt magnifik och även fast den nu är på flaska så sa Jugge att den troligen skulle sättas på burk (som de andra) och eventuellt kunde komma till Sverige, vore kul då den var riktigt bra.

Nu hade klockans visare sagt att klockan var runt halv sex varpå vi tackade för oss och gick in till Nacka forum för att äta lite och vila upp oss. M2 var trött sedan dagen innan och Manker är sliten av sig själv, så en vilopaus och återhämtningspromenad var perfekt avbrott och det bästa var ju ändå yet to come.

För när vi kommer tillbaka så är det än festligare stämning på mässan och allmänt mingel har uppstått mellan alla montrar. Men vi har inte tid med det, utan efter ännu en riktigt bra porter i form av To Öl Black Ball som trots sina 8% var väldigt lättsam i kraft och smakerna (återigen, balans är värt mer än smakexplosioner åt något håll) så skulle vi på Ölprovning II. Så upp till föreläsningssalen och off we go. Dock med en BFM Abbaye de Saint Bon-Chien 2008 som gåa (gåöl), och attans vad goda den här typen av öl är, sur, syrlig men med toner av ek, vanlij och en dos mörket trä, klart en öl som hittat sin form efter något års lagring.

Här börjar det dock bli så mycket intryck, information, nyheter, öl och vänskapligt snack att vi nog får ta en paus. Vi kallar detta del 1 helt enkelt av hur sista mässdagen fortlöpte. Del 2 blir än mer spännande då det blir snack med alla bryggare, Mikkellers master class, filmer på rökande katter, kapsylkastande danskar och massa bra öl. Så missa in den, lär väl knåpa ihop den under dagen, nu ska jag vila upp mig.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: