Förra helgenvar det trippel-dejt för mig (M2) nere i Skåne, en helg full av ölglädje och matlycka! Först spritprovning av torrhumlad sprit och destillerad Mikkeller Black på Mikkeller bar på torsdagen, sedan Beer Makers Dinner med Menno Olivier från De Molen på restaurang Gastro i Helsingborg anordnat av Fredrik Johansen på fredagen och sedan ner mot Djurslöv för att önska bröderna Ek på Brekeriet lycka till med sitt nyöppnade bryggeri. Och såklart galet mycket obeskrivbara upptåg med våra vänner från Kornmalt & Humlekottar, Ölrådet och Anders And Ale. Det sistnämnda håller vi nog för oss själva men vi kan avslöja att vi hade Stoutskägg Challenge 2012, vad det är lämnar vi åt fantasin.

Men här tänkte jag mest berätta för er om BMD’n på Gastro som den alltid så gladlynte Fredrik Johansen dragit ihop och lyckats få hit den karismatiske holländaren Menno Olivier från De Molen, vars öl både jag och Manker älskar högt. Gastro som klassas som Helsingborgs absoluta topprestaurang, ligger även i toppstriden nationellt. Jag försöker alltid smita in på en bit mat i bistron här när jag besöker hemstaden såklart.

Jag och Fredrik Balder från Ölrådet samt Johan “Blafa” Blasberg möttes någon timme innan middagen och tog ett par för-öl och snackade olika typer av ål, spettekaga, mårten gås, rapsfält och annat skånst klyshigt. Eftersom Balder håller på med någon slags vansinnesrekord i att dricka fler olika julöl än någon annan så tog jag med en som han inte hade druckit, en Goose Island Christmas Ale 2011 och han själv bjöd på 3 Fonteinen Straffe Winter och Blafa missförstod allt och plockade upp en Stone Old Guardian 2010, som visserligen var min favorit av dessa tre.

Efter att ha korkat upp och avslutat en brygd av ännu ett fenomenalt italienskt bryggeri – B Space Invader från Birra Toccalmatto så släppte vi Edvard Persson sing-alongen och begav oss i ett regnigt och såklart blåsigt Helsingborg bort mot vår hemvist för kvällen där Fredrik mötte upp och skickade fram en De Molen öl i näven på oss per omgående – Lief & Leed, en sour ale med massor av fruktiga fina smaker. Ganska snabbt gled Mr De Molen själv upp och började diskutera öl med alla oss och stämningen var såklart på topp.

Efter det obligatoriska och alltid lite stela (innan ölen runnit nedför strupar i valfri utsträckning) välkomsttalet glider servitörerna och servitriserna in och levererar den ena godsaken efter den andra, allt är såklart i absolut toppklass utan att för den sakens skull bli krystat konstlat. 2 ölsorter till varje rätt gäller ikväll, precis som det ska vara!

Vi njuter av råstekt hummer med bläckfisk och panchetta ragu och parmesanskum, picklade lökar, majs och zuchini tillsammans med en Jaar & Dag, en saison som på ett elegant sätt lyfter hummer ett par snäpp och kompletterar sältan i ragun kanonbra. Här har ni folk som kan para öl! Vi fick även prova den välhumlade Bohemian Pilsner som även den funkar riktigt bra, men den lyfter inte maten som saisonen.

Varmrätten består av en helt makalös hjortrygg med en selleripure, brysselkål, lite trattkantareller, svartrot och en härligt mustig rödvinssky som hjältarna i köket fått tyngd i genom att tillsätta kakao.
Här fick vi testa två olika skolor – först en rejält torrhumlad variant av De Molens IPA Vuur & Vlam och sedan den makalösa Imperial stouten Haver & Gort. Båda ölen ger olika karaktär till maten såklart, IPAn med sin beska kompletterar de söta smakerna medan stouten ger såsen en helt ny dimension.
När det gäller dessa eviga “&” namnen på De Molen ölen så berättar Menno att “It’s a Dutch thing, I’m convinced you do that in Sweden as well”. Nja, eller? Han kanske menade Rom & Cola eller 4 Bugg och en Cooca Cola, eller nåt.

Anyway, när jag frågade vart han får inspiration till alla sina öl, så får jag det ganska oväntade svaret “I often wake up in the middle of the night screaming”. Vi lämnar det och glider in på desserten istället tror jag..

Ost, du ljuva gåva till folket. Vad vore vi utan dig? In kommer en rejält lagrad comté, kraftig Roquefort, Brillat Savarin och lite skön lokal ost i form av osten Lina från Vilhemsdals gårdsmejeri som får sällskap av havtornsgele. Det är en skön blandning av olika osttyper och såklart olika smaker – det är därför kul att se hur en enda öl kan passa riktigt bra till samtliga, men kanske framförallt till storebrorsan i gänget – Roqueforten. Weer & Wind är en rejäl Barley Wine vars sötma ger osten det komplement den kräver.

Vi tar lite kaffe på det och då släpper Menno fram ännu en imperial stout till oss, Barrel aged Bakker Wort Brouwer Bowmore. Här snackar vi muskler som Frithiofsson uttrycker det. (Å andra sidan är han ju packad kl 9 på morgonen på lådvin, fast han är ganska skön ändå.)

Jag, Balder, Blafa, Fredrik fortsätter kvällen på Bishops Arms rakt över gatan med Menno som berättar historer, det är vid det här laget ganska högt i tak oss emellan och vi avslutar kvällens rapportering med citatet “If you don’t have the nuts, De Proef have the guts”

Over and out

/M2

Som alltid sker det oerhört mycket borta i USA och nya bryggerier duggar likt regnet här hemma i Sverige. Vi tar och sammanfattar lite kort vad som har skett på sistone och återigen är det expansioner och överträffade produktions- och försäljningsrekord det handlar om.

• Green Flash Brewing Company är för många likställt med amerikanska västkust IPAs och det är därför spännande att de nu flyttar österut för att öppna up på östkusten. Enligt Brewers Association är bryggeriet bland de fem snabbaste regionalt förankrade mikrobryggerierna i USA och har ökat sin produktion med 70% mellan 2010-2011 och är nära att nå ytterligare en 100% ökning i år. Det är inte klart vart mer exakt det nya bryggeriet kommer att öppna, men under 2015 är tanken att det ska stå klart för att kunna tillgodose de marknader man nu har fått lämna eller dra ned på på grund utav brist på öl. Runt 40% av ölet skeppas till östkusten så expansionen skulle innebära sänkta kostnader för att frakta ölen över landet.

• Green Flash är inte de enda som kommer att flytta österut, likaså kommer Lagunitas att öppna upp i Chicago. Bryggeriet som är ett av de största mikrobryggerierna i USA och som i höst kommer att finnas representerade på Systembolaget planerar att ha produktionen klar redan i slutet av nästa år. Mer Lagunitas? Bryggeriet planerar att starta ett samarbete Alberta Malting Barley Farmers för att ta fram malt exklusivt för Lagunitas. Malt, precis som en humle kommer att bli mer och mer åtråvärt ju fler bryggerier som startas upp och ju fler som ökar sin produktion såsom de amerikanska bryggerierna generellt har gjort.

• Oregon Brewers Guild har gett ut imponerande siffror över den totala produktionen i delstaten. Sammantaget bryggdes 1,168000 barrels (uppskattningvis 290 miljoner pints) vilket är en ökning på 7,5% sedan året innan. Vidare har man trots dåliga tider i Oregon bidragit med skapandet av fler än 600 nya arbetstillfällen. För närvarande har man 110 bryggerier i delstaten, utspridda över 58 städer och det märks att öl är stort i Oregon, för första gången i den amerikanska historien är “craft beer” (hur man nu har valt att definiera det) den största ölkategorin.

• Annat smånytt då? Menno Olivier från De Molen har varit över i USA och bryggt en rad öl hos olika amerikanska bryggerier, bland dem: Allagash, Three Floyds och Against the Grain. Hos 3F brygger han en torrhumlade saison som kommer att döpas till Zes Zes Zes och ja, det är väl mer än självklart att det blir en öl att se fram emot.

Mer Manker Beer News:

Manker Beer News: Senaste nytt på den Amerikanska ölfronten 2012
Manker Beer News – Vinternytt i USA
Manker Beer News – I USA har vad hänt?

En rolig nyhet som damp ned under Copenhagen Beer Celebration (det kommer flera) var att Hoppin Frog och deras mer än karismatiske bryggmästare Fred Karm kommer att brygga en öl tillsammans med den lika trevliga Menno Olivier från De Molen.Bryggningen kommer att ske nu i helgen i samband med Dutch Open Brewdays då flera av landets alla bryggerier har öppet hus och annordnar trevliga events. Vi spenderade väldigt mycket tid med Fred (hans blendade  Black & Tan, inte ölet utan blenden, med lika delar Mean Manalishi IPA och B.O.R.I.S Imperial Stout var något vi drack glasvis av) och även med Menno men ingen av dem var ännu riktigt säker på exakt hur det kommer att bli. Oavsett vad det blir så tycker vi att det är spännande och kul att fler amerikanska bryggerier kommer över och gör saker i Europa. Ett tecken på att fler och fler band börjar knytas och det internationella bryggarcommunityt växer sig starkare.

Detta var också något många brygare påpekade under CBC och det är inget konstigt med att småbryggerier såsom Cabinet Artisanal Brewhouser (the Farmers Cabinet) och Westbrook Brewing kommer att bli mer vanligt i Norden än vad det är i USA. Dessa två bryggerier är också festivalens två största överraskningar, men mer om det senare.

Fredag den 13′e – antingen kan man stänga in sig och oroa sig för att olyckor och andra hemskheter inträffar, eller så firar vi att det är helg. Hur firar man det? Jo, med god öl och gott sällskap så klart. Ikväll ska jag först äta en god middag på Sorbon för att sedan avnjuta en Dogfish Head 120 Minute IPA och andra godsaker från det fina öllnadet i väst.

Men vad är en bra fredagsöl? I mitt tycke beror det på vad man ska göra. Ska man på AW med lite vänner gillar jag en fräsch god pale ale då man lär sitta kvar ett tag, eller så går man all in och tar en bomber med något gott. Det var vad som hände för ett tag sedan då vi tog fram en öl som har blivit en av mina och M2s nya favoriter från ett av våra favoritbryggeier De Molen. Menno har använt mörk malt, stora doser humle och även Bruichladdichrökmalt för att få till en komplexitet hos den mörk malten samtidigt som beskan och humlekaraktären ska vara riktigt stor. Risken är att det blir på tok för obalanserad med både rökmalt, stor beska och mycket humle och vi var lite oroliga, men fungerade det? Ja, det gjorde det verkligen.

Trevlig helg på er öldrickande vänner, hoppas ni har fyllt kylen med gott inför helgen och att vi åter får se lite sol runtom i landet!

De Molen Festival Smoked Black IPA

Utseende: Svartbrun mörk vätska med ljusbrunt något poröst skum med minimala till små bubblor.
Doft: Mysig rökmalt som ger både sälta och sötma vilket blir riktigt fint med aningar av charkuterier och mörka humledofter.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rökmalten ger fina smaker av söt bränd torv och rök som går ihop utmärkt med fruktigheten från chinook och amarillohumlen. Fräsch humle och inte den oljiga brända typen utan för den biten står rökmalten. Tjärv och torr men samtidigt fruktig och söt och ölet bara slinker ned och lämnar en lätt bitterhet kvar i munnen och eftersmaker av fruktig choklad och bränd torv. Personligen tycker jag inte att den är för rökig utan sättet allting möts håller högsta klass.

Betyg? – Bäst. Det här är numera en av mina favoriter från De Molen. Menno har gjort en utomordentlig mörk IPA som har all fruktighet från humlen som man kan önska men med en mörk fyllig kropp som lyfts av rökmalten varpå sötma, sälta och beska samsas på bästa sätt.