Ett rätt vanligt ämne som brykar dyka upp i samband med nyheter på Systembolaget, men även i andra fall, är lagring utav öl. Ska en viss öl lagras si och så lång tid innan den dricks, hur ska den lagras, var ska den lagras och vilka öl ska man överhuvudtaget inte alls lagras. Alla dessa frågor och åsikter cirkulerar och det är sällan man jämför mer empiriskt hur skillnaderna blir.
En vän tänkte köpa på sig fem stycken mörka öl för att sedan lagra dem så olika han bara kund i över ett år. En ska stå i fönstret och utsättas för sol hela dagarna, en ska stå i källaren, en nedsänkt på botten av en sjö och en ska stå i ett kylskåp. De ska också variera mellan att lagras stående eller liggandes. Just den punkten med stående och liggande öl är rätt intressant och något vi diskuterade med Fred Karm på Hoppin Frog som var emot burköl av just den anledningen att de faktiskt lagras sämre då de trycksätts och fylls på upp i det sista varpå ölen inte möter samma faktorer som fortsätter att utveckla ölen som på flaska.
Jag själv har tidigare sparat på mig främst Brooklyn Black Chocolate Stout och Sierra Nevada Bigfoot som jag har ett par årgångar av hemma i förrådet och den senare av de två är en öl som är lite speciell. Jag önskar att jag hade sparat på mig tydligare noteringar av mina åsikter om hur Bigfoot har utvecklats över åren så att man kan lägga in det i någon form av graf.
Bigfoot kommer vanligtvis till Sverige med lite tid på nacken sett till hur och när den släpps i USA kontra när Systembolaget lägger upp dem på hyllorna. Därför brukar jag avnjuta min Bigfoot efter cirka ett halvår efter inköp – då är den ungefär 1-1.5 år gammal och har kvar mycket av klibbigheten, besan och den lite tryngre kroppen. Därefter dippar den något år och exempelvis är en 3-4 årig Bigfoot något för likörspritig för mitt tycke. Kroppen börjar mattas ur, beskan är nästan borta och den strävar lite efter en identitet. Så när vi nu provade Bigfoot från 2005 på Mikkeller Bar så var det som att äntligen få en bra referenspunkt för hur väl den sedan åter blir. Lite av klibbigheten var där och trots att ingen humlekaraktär alls fanns förutom en bra beska så var det som att dricka en balanserad och finstämd variant på en färsk Bigfoot. Cirkeln slöts på något underligt vis.
För många öl lagras så – de utvecklas, dalar och stiger sedan – förhoppningsvis – igen. Detta vet man aldrig och det är precis som med vin någonting man får prova sig fram för att märka av. Så spar på er ett par av era favoritöl. Göm undan dem och avnjut sedan någon gång per år så hoppas jag att ni tycker det är lika intressant och roligt att se denna förändring som vi tycker.
Kommentera också gärna vilka öl ni gillar att lagra, hur och var. Hur länge brukar ni gömma dessa och vilka öl är ni glada att slippa att lagra?
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Bra skrivet. Jag har inte så många öl på lagring ännu. Däremot så har jag under vintern druckit lite olika årgångar av Chimay Bleue. Tyckte att 2008 var mer “plommig” än 2009 och var lite godare.. Det var också den äldsta jag provade. Ska bli mycket intressant nu när 2003an släpps på bolaget. Något annat som disskuteras är ju flaskstorlek.
Vad är det bästa att lagra på? Stor vs. Liten flaska? Du får gärna skriva något om det med. Ska bli mycket intressant med dom olika lagringsplatserna.
Chimay är fantastisk att lagra; jag tänker hela tiden att jag ska köpa en låda och glömma bort den i källaren under fem år och sedan börja dricka av den. 😉 5-10 år känns som den bästa tiden, enligt mig! En Chimay 2002 var en av de bästa öl jag drack under hela 2011!
När det kommer till Bigfoot så dricker jag den gärna något år gammal, möjligen två. 2012 som släpptes nu kändes en aning spritig… Jag förvarar mina öl i min källare och jag bor på översta våningen så det är inte så svårt att glömma flaskorna.
Det är sällan jag funderar över vad jag “slipper”lagra; för det mesta köper man ju öl med avsikten att antingen spara den eller dricka den direkt. 😛
Annars försöker jag ofta prova en sort först innan jag bestämmer mig för att lagra den. Ett bra exempel är Slottskällans Imperial Stout som jag gärna dricker några år gammal, men som ny kanske är lite spretig. Surölen är dock fantastisk att lämna under fem år eller mer!