Categorized | MankerBeer Talk

SBWF Dag 1 – Danskarna är här för att vinna och andra överraskningar

Det är alltid svårt för att inte säga omöjligt att planera hur man ska lägga upp sin ölmässa. Vart ska man gå först, vad får man inte missa, när ska man göra ditten och när ska man försöka prata med datten. Därför blev vår liverapportering precis som anat inte alls någon liverapportering utan istället försökte vi att hänga runt så mycket det bara gick på de dryga 10 timmar vi var på mässan.

Jag får nog göra som så att detta inlägg enbart handlar om de åtskilliga besöken inne i det lilla bortre rummet som nu har fråntagits dansande congatjejer och motorcyklar och istället hade några av mässans absolut bästa öl!

 

Precis som på de senaste mässorna där de har deltagit så var vårt första besök hos Brekeriet, en trevlig tradition som i år var än mer spännande då det inte bara fanns goda öl från Abbaye des Rocs m.fl utan även 5 stycken av deras egna öl. Brillant, en lite lättare saison var helt okey men var inte lika stabil som den väldigt bra Saison som hade allt en bra saison ska ha. Deras Farmhouse Ale var tillsammans med Cassis, en vildjäst ale med svartvinbär de två största överraskningarna och Cassis var nog en av kvällens bästa öl all together. Oavsett vilka öl de har på mässan när ni kommer, så prova på dem för ni kommer att få prova lite av det häftigaste ölen inom en snar framtid.

 

Överlag så var det svårt att dra sig att komma ifrån “danskrummet” då Struises vagn var fullmatad, precis som anat, av allehanda godsaker som alla som verkligen vill prova på god öl eller som redan gillar god öl bara måste prova. Struise är ett av världens absolut bästa bryggerier och med runt 20-30 olika fatöl så är man fel ute om man missar att prova av dem. Många är alkoholstarka och nästan alla är mörka så köp ett smakprov och dela med någon. Jag rekommenderar Rio Reserva 2008, den ekfatslagrade äppelcidern Ponbon,  och ja – allt annat som fanns?

 

Ett minst lika bra bryggeri om än att de “bara” hade med sig 4 fatöl och lite på flaska är danska Xbeeriment vars purfärska Hoppenheimer är ett måste för alla som gillar välbalanserade IPA’s, börja annars med den lika fräscha och färska Madraz IPA som är snäppet snällare men lika bra. Vill du gå på knockout direkt provar du surisen A Beer Called Horse, den tog slut direkt på Copenhagen Beer Celebration och kommer med alla sannolikhet att försvinna fort även nu.

 

Vi stannar kvar inne bland danskarna där vi även återfinner lite svenskar och är man sugen på mer suröl så hade Malmö Brygghus med sin Grand Crew, en skånsk lambic. En väldigt spännande öl som fortfarande är rätt ung och kanske ska ha lite mer tid att få utvecklas men den var redan nu väldigt god och det är roligt att vi får se svenska bryggerier som vågar göra denna typ av öl.

 

Bredvid Malmö Brygghus kunde vi hitta en liten blyg monter men med en stor flagga med ett emblem vi kände igen – här stod Mohawk! Stefan Gustavsson hade med ett par av sin klassiker samt en ny provbrygd per dag om jag uppfattar det rätt och idag var det en Sloe Brown Ale, en brown ale som han gav en extra kick genom slånbär och lite mer sötma. Ölet var riktigt spännande och för mig som gillar slånbär och liknande bär så var det en perfekt lättdrucken öl (trots 7%) att bryta av surhetsen med. Det ska verkligen bli kul att prova så många av hans provbrygder som möjligt då de låter riktigt intressanta och visar lite vart märket är på väg.

 

Ytterligare en av dagens överraskningar var Stronzo som nu visade att man har hittat hem med sitt bryggeri och väck är felsmakerna och komna är attityden och smakerna. Cash Cow som på Linköping Beer Expo smakade bajs (bokstavligen) var nu en riktigt bra imperial stout brygd med lagerjäst vilket ger renare smaker och släpper fram mer av de rostade tonerna. Likaså var 1000 EBC, en kolsvart öl med så många kilo malt per lite att jag tappade räkningen, red ale’en El Diablo, Hop Lunch och Walrus Punch riktigt stabila. Prova igenom deras öl och även de lite mer attitydstarka så kommer ni nog att imponeras över många av dem – prova också surisen Fruit Cake som var en sursyrlig fruktjuice som gick hem hos de flesta av oss.

Bredvid Stronzo stod Mike Murphy från norska Lervig och i nästa led alla från Djaevlebrygg och det är bara att kapitulera och säga att Elixir Wines på förhand känns som mässans stora vinnare. Lervigs portfölj kanske inte var något som fick en att slå volter men Hoppy Joe var underbart lättdrucken och lagom humlad medan Betty Brown är den typen av öl man kan sitta med en hel kväll. Dark Beast, Djaevlebrygs mörka IPA var riktigt välbalanserad och överlag är det svårt att plocka ut någon av deras öl de hade med sig som inte höll väldigt hög klass.

Det började nu bli dags att ta oss iväge på den ölprovningen vi skulle annordna för lite inbjudna gäster och där James Watt från BrewDog och John McDonald från Boulevard Brewing Company höll en riktigt trevlig provning med riktigt bra öl, men mer om det senare. Men prova för guds skull Pale Ale’en från Boulevard, kanske mässans bästa öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply