Manker Beer Meets: BMD med Steve Grossman / Sierra Nevada – Del 2, middagen

Just innan Stockholm Beer skulle dra igång sin andra vecka bjöd Wicked Wine in till en spännande Beer Makers Dinner på Hotell Amaranten i Stockholm. Huvudpersonen var då ingen annan än Steve Grossman från Sierra Nevada, bror till grundaren Ken Grossman. Jag snackade lite med Steve under kvällen vilket ledde till den här intervjun – men det är nu dags att ta och kika närmre på själva middagen.

Tre rätt stod på menyn inklusive ett lättare tilltugg till välkomstdrinken; detta i form av en mousse som verkade baseras på kålrot eller om det var jordärtskocka tillsammans med en tunn knaperstekt baconliknande skiva kött, till detta stod en champagneskål fylld med is och fylld med Sierra Nevada Pale Ales. En öl som fungerade bra med moussen med sin milda beska och lättsamma smaker där sältan från skinkan togs också emot fint utav ölet. Pale Ale’en är något av en standardöl hemma hos mig och fungerar nästan alltid bra till all form av mat – så även här.

Efter en trevlig stunds gott snack med de övriga middagsgästerna blev det dags att inta platserna i den inre matsalen där Steve sedan höll ett intressant introduktionstal till middagen om bryggeriet, sig själv och lite om öl i allmänhet. Exempelvis var det lite otippat att BrewDog och Sierra Nevada hade bytt varor och medan BrewDog fick ta del av Sierra Nevadas humleöverskott så fick Chicobryggeriet en hundra whiskeyfat som kommer att användas till lite blandade framtida projekt. Jag tror också många av de närvarande tyckte det var intressant att höra hur mycket Citrahumle man använder till torrhumlingen av Sierra Nevada Torpedo – en humlesort som Sierra Nevada var bland de första att verkligen anamma, innan den blev “hipp”.

Det skulle också bli en öl med mer moderna humlesorter från Nya Zeeland som är kvällsn första middagsöl – Southern Hemisphere 2012. Ölet ackompanjerade en västerbottentarte med crème fraiche-pannacotta toppad med sikrom. Denna förätt var lite svår att para med detta ölet, främst då för att jag tycker att västerbottenost är väldigt svårparat med IPA. Ljusa smakrika ostar brukar fungera bra till IPA, där beska och gräddig fetma brukar mötas väl och ge mysiga smaksensationer. Just västerbottenost är dock lite speciell med en rätt så “egen” smak, men med Southern Hemisphere så fungerar det okey med tydligare krydda från humlen som resultat. Gott, men inte optimalt. Dock var pannacottan utsökt och även här är det mer kryddiga smaker från ölet som är behållningen medan sötman följer med och håller ett öga på beskan. Sikromen kanske inte är något jag skulle para med den här typen av IPA utan då fungerade Pale Ale’en bättre med den friska smaken från rommen – eller varför inte se efter om bryggeriets Kellerweiss hade fungerat?

Mer spännande blev det till varmrätten – en riktigt höstinfluerade musigt älgragu med rökt sidfläsk och kantareller. Steve förklarade att han var spänd på att prova maten då han aldrig hade provat älg förut; och för oss så förväntningarna på ett av ölet ungefär på samma nivå. Med sig till Sverige hade Steve ett av Beer Campölen som nu gick föra debut – Flipside Double IPA. En helt magisk dubbelipa som drog tankarna åt Russian River Pliny the Elder med både en torr kryddig smak och stora doser fruktkärnor och passionsfrukt. En rejäl men balanserad beska och ja, en ny favoritöl från Sierra Nevada. Utöver den serverades klassikern Sierra Nevada Torpedo, en öl som har fått sitt namn från sättet man humlar ölet. Inspirerad av Sam Calagione från Dogfish Head så har Sierra Nevada byggt en anordning som skjuter ölet genom en tank med humlekottar (bryggeriet använder alltid hela humlekottar och inte som så många andra pellets) vilket ger ölet dessa fräscha humlekaraktär. Kombinationen med de två tydligt humlade ölen var väl inte den bästa och jag hade nog hellre sett Ruthless Rye som med sin kryddiga rågmalt ger en annan dimension till maten samt bryggeriets Porter som hade gett djup till ragun. Torpedon har även den en citruszestkryddig smak men med sin ljusa karaktär så balanserar den inte upp det möra köttet. Flipside var även den lite svår och gav en parfymerad sötsyrlig karaktär till köttet, däremot till svampen så blev det riktigt bra, kanske hade ölet passat bättre till än ljusare kött eller rentav fisk?

Desserten skulle dock bli riktigt trevlig och det bjöds på två rätt säkra öl med två lika säkra desserter – Grönmögelost, chokladtryffel och hjortronmarmelad serverat med Bigfoot och Sierra Nevada 30th Imperial Stout. Grönmögelosten till Bigfooten gav fullt med klibbig sötma, sälta från osten och mysiga inslag av karamellkladd. Återigen är det två riktigt bra enheter som möts men kombon kanske inte gav något extra. Tillsammans med lite hjortronmarmelad så blev det däremot riktigt gott. Bigfooten med chokladtryffeln gav ljuvlig chokladpuree med en träbitter djup smak av kola och kladd – en smak som jag verkligen älskar med Bigfoot. Imperial Stouten tillsammans med osten ger intryck av espresso i eftersmaken, men både osten och ölet skär sig lite, vilket är konstigt då en imperial stout som Ölvisholt Lava fungerade superbt med grönmögelost. Den har också en mer bränd, askig, karaktär som kanske fungerar bättre med osten – får prova hemma någon gång.  Med chokladtryffeln så är det “good game” och bara att kapitulera, chokladdryck, smält ljuvlig mörk choklad och fina “vuxna” desserttoner. Syrligheten i bären passade utmärkt och jag hade inte haft något emot att äta en tredubbel portion.

Kvällen hade nu närmat sig sitt slut och medan matgästerna antingen satte sig i baren med ännu en Pale Ale så tog jag och några andra chansen att prata lite mer med Steve innan sällskapet begav sig söderut mot Oliver Twist. Maten och ölen var samtliga bra även fast jag kanske tyckte att man kunde bytt ut någon av ölen mot lite mer vågade parningar där redan nämnde Ruthless Rye, Porter och Kellerweiss alla skulle fungera väldigt fint med mat – eller varför inte den snart Sverigeaktuella brown ale’en Tumbler? All in all så var det en väldigt trevlig middag med en utomordentligt trevlig Steve Grossman som verkligen brinner och verkar älska det han gör istället för att som vissa med hans position bara bryr sig om att sälja in sitt märke. Vem vet, kanske är det Manker och M2 som åker till Chico nästa år för att vara med på Beer Camp?

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me:
FacebookYouTube

One Response to “Manker Beer Meets: BMD med Steve Grossman / Sierra Nevada – Del 2, middagen”

  1. Jag hänger med till Beer Camp 2013! Vad är det för stilig snubbe i röd T-shirt på sista bilden, tycker precis jag känner igen honom……..! 😀

Trackbacks/Pingbacks


Leave a Reply