Såhär på första advent och på andra sidan tröskeln till december så får man passa på att vara extra snäll – man önskar sig ju ändå lite julklappar och uppskattning av tomten..? Samtidigt är det svårt då det finns rätt mycket saker som man skulle vilja påpeka negativa saker om; till exempel att majoriteten av de lokala ölen på Systembolaget som höll en förvånansvärt rekordlåg kvalitet (vilket jag lär raljera om framöver) och till morgonkaffet fick jag åter en smärre chock när jag läste söndagsbilagan till en av de större dagstidningarna.
Återigen har deras vitskäggade och tomteluvklädde “ölexpert” visat varför du lär dig mer om öl på sidor som denna än i den “offentliga och seriösa” pressen. Tydligen var Rodenbach Vintage som släpptes på Systembolaget en öl som legat för länge på träfat och var sur och dan, vilket inte är så konstigt när det är en flamländsk suröl. Nej, den var underlig.. Innis & Gunn Winter Treactle däremot, en öl som jag tyckte var helt okey hyllades till skyarna som det bästa som kommit på länge. Alla har sin smak, men när man inte märker felsmaker eller en överdriven sötma och samtidigt undrar varför en suröl är sur – ja, då är det ännu ett steg mot att skrämma alla som just börjat intressera sig för bra mat och dryck. Tidigare har det hetat att Fagerhults lager var rätt bra medan exempelvis Mohawk Unfiltered Summer var lite för smakrik och kraftig. Nä, ge då istället bred information, bidra med kunskap till läsarna oavsett om de vanligen gillar lager, stout eller ale, låt folk våga testa själva – och framförallt, var medveten om vad det är som dricks. En suröl är sur på samma sätt som imperial stout kan vara kraftig, full med smak och lite mer svårdrucken.
Då tycker jag istället att det är bra mycket bättre att utgå från ens preferenser och ge allmänna tips som kanske inte passar alla men som i alla fall kan ge lite bra referenspunkter till vad vi har på ölmarknaden idag. Därför vi skriver om allt från ruskiga amerikanska IPAs till Falcons Julöl – vilket är just den ölen vi kommer att kika på nu.
Likt lite andra av Carlsbergs julöl jag har kikat på har jag inte direkt några förväntningar på denna. Sist har avsaknaden av förväntingar gjort att jag har blivit positivt överraskad vid ett par tillfällen där de lite mörkare lagerölen (viennas) har varit väldigt lagom och i vissa fall kan fungera bättre som något annonyma matöl än flera av de lite starkare och rejälare ölen. Falcon Julöl är enligt Carlsberg Sveriges populäraste julöl och jag tvivlar inte på att det är öl som den här, Eriksberg och Pripps som är de som säljer mest i volym även fast jag hoppas att craft beer julölen kommer att fortsätta att ta mark.
Falcon Julöl 5,2%
Utseende: Mörkt rödskimrande gyllenbrun vätska med nötfärgat kompakt skum med minimala bubblor och gräddig topp.
Doft: Doftar som en rätt typisk lager med de sedvanliga inslagen av metall, citrus och en udda syra – här är den bara dold i en mörkare och aningen söt maltighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Känns till en början bra i munnen med fyllig kropp. Smaken är av lätt bittra nötskal, citrus och extraktsötma. Mild krydda, inslag av bröd och en tydlig efterbeska. Letar man kanske man kan ge sken av nötkarameller.
Betyg? – Ok+. Inte alls dålig, men sötman känns inte helt rumsren och lite “fulöls”-varning på den, i övrigt inget direkt att anmärka på då det är vad det är. Bland segmentet “mindre speciella och billigare julöl” är den dock sämre än till exempel Tipp Tapp, Eriksberg och liknande.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Lika illa som när Frithiofsson delade ut två solar till Brother Thelonius med argumentet att den var “förvisso god men alldeles för stark”. Weirdos…
Kan man inget om öl ska man inte säga något. 🙂 Det skulle vara intressant att recensera ett vin som “för kraftigt och smakrikt”, bara för att se recensionerna!
Äh, jag menar förstås “reaktionerna” i sista raden… ^^
Oftast glöms bort att Falcons Julbrygd under lång tid var den enda julöl som såldes på Systembolaget.
Många år efter att fler etiketter gjorde entré i julsortimentet höll den hög standard.
Men de senaste åren har den i mitt tycke fått en allt “tunnare” smak. Årets upplaga är ett steg i förra riktningen, efter den mycket svaga produkt vi fick julen 2011.
Men – etiketten.
Får cirka tre år sedan ändrades etiketten. Ut med tomtarna, in med falken. Jo, tomtarna finns kvar, men så små, så små. Falken dominerar.
Jul är tradition.
Dessvärre har många svenska jul – och de importerade – lite julanknytning på etiketten. Var är de frodiga tjocka tomtarna som tappar upp ett stop julbrygd och njuter av det?
Finland, ett land där julöl inte har någon större tradition, i år säljer Alko endast sju-åtta etiketter, där finns märkligt nog den juligaste ölen, till utseendet. Nämligen Koffs julöl.
I vanliga fall skyr jag Koff, men julvarianten är mycket god.
Av svenska traditionella julöl är Tree Hearts i år en besvikelse. Förra året var den mycket god. I år alltför söt.
Wisby Julbrygd står sig som nummer ett. Men nog kunde alkoholstyrkan en aning sänkas?