Vi har ju kikat på de svenska julölen, ett par amerikanska, brittiska och även belgiska så varför inte köra på med lite danskt också. Husbryggeriet Jacobsen ägs och drivs sedan 2005 av Carlsberg och huserar i gamla Gamle Carlsbergs gamla lokalaer i västra köpenhamn. Bryggmästare Morten Ibsens vision är att ersätta vinet i hemmen med öl och försöker genom Jacobsens öl ta inspiration från världens öllände och göra egensinniga öl för de danska hemmen. För trots att otroligt mycket sker på den danska ölfronten så är intresset för öl ändå rätt lågt och Carlsberg, Tuborg och liknande märken har fortfarande kvar sin starka position hos gemene man. Men varför ska inte dessa kunna dricka bra öl utan att behöva lägga ned lite mycket penar eller riskera att få någonting som är lite för vågat (för dem). Till skillnad från vissa liknande projekt med finare egna labels så har Jacobsen sedan de har funnits på Systembolaget genom Saaz Blonde och julölet Golden Naked Christmas Ale varit rätt uppskattade.

Den senare ska vara en riktigt nordisk julöl och har förutom bland annat Maris Otter- och Promise Pale Ale-malt humlats med Hallertauer Herbrucker och Amarillo och som kronan på verkat har man adderat en stänk katrinplommonjuice för att runda av smaken och göra den lit juligare. 7,4% starkt är ölet och prova det till julens desserter eller fläskrätter. 55 kronor får du ge för 75 cl och just nu hittar du ölet här.

Jacobsen Golden Naked Christmas Ale

Utseende: Lite lätt urvattnad gyllene kopparorangefärgad vätska med kompakt poröst skum med minimala bubblor och frasig topp.
Doft: Intressant arom som spänner mellan Trocadero till sötfruktiga lakritsgodisar, bärkompott och frastorkad aprikos och mango. Men också inslag av nygjord toffee och får glaset sig en svängom så framträder humlearomerna lite tydligare.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken varierar sig liksom i doften och det är en tydligare kolasmak som är tallriken där torkad frukt, lakritsgodis och viss krydda. Lite citrus och syra bryter av sötman från kola och lakrits och ibland kommer jag att tänka på torkade jordgubbarna som säljs i naturgodishyllan. Viss komplexitet och det här är en öl jag tror de flesta skulle finna många och varierade smaker i.

Betyg? – Bra+. Det här är väldigt bra och både lättsamt men smakrikt på en och samma gång, på många sätt opretentiöst. Jag tycker att det finns många inslag i ölet som skulle göra det väldigt passande till mat, främst desserter men jag är nyfiken på hur den skulle gå med en Jansons Frestelse eller om sältan skulle skära av för mycket. Troligen är den då bättre till en leverpastejmacka med gott mörkt vörtbröd.

Såhär på första advent och på andra sidan tröskeln till december så får man passa på att vara extra snäll – man önskar sig ju ändå lite julklappar och uppskattning av tomten..? Samtidigt är det svårt då det finns rätt mycket saker som man skulle vilja påpeka negativa saker om; till exempel att majoriteten av de lokala ölen på Systembolaget som höll en förvånansvärt rekordlåg kvalitet (vilket jag lär raljera om framöver) och till morgonkaffet fick jag åter en smärre chock när jag läste söndagsbilagan till en av de större dagstidningarna.

Återigen har deras vitskäggade och tomteluvklädde “ölexpert” visat varför du lär dig mer om öl på sidor som denna än i den “offentliga och seriösa” pressen. Tydligen var Rodenbach Vintage som släpptes på Systembolaget en öl som legat för länge på träfat och var sur och dan, vilket inte är så konstigt när det är en flamländsk suröl. Nej, den var underlig..  Innis & Gunn Winter Treactle däremot, en öl som jag tyckte var helt okey hyllades till skyarna som det bästa som kommit på länge. Alla har sin smak, men när man inte märker felsmaker eller en överdriven sötma och samtidigt undrar varför en suröl är sur – ja, då är det ännu ett steg mot att skrämma alla som just börjat intressera sig för bra mat och dryck. Tidigare har det hetat att Fagerhults lager var rätt bra medan exempelvis Mohawk Unfiltered Summer var lite för smakrik och kraftig. Nä, ge då istället bred information, bidra med kunskap till läsarna oavsett om de vanligen gillar lager, stout eller ale, låt folk våga testa själva – och framförallt, var medveten om vad det är som dricks. En suröl är sur på samma sätt som imperial stout kan vara kraftig, full med smak och lite mer svårdrucken.

Då tycker jag istället att det är bra mycket bättre att utgå från ens preferenser och ge allmänna tips som kanske inte passar alla men som i alla fall kan ge lite bra referenspunkter till vad vi har på ölmarknaden idag. Därför vi skriver om allt från ruskiga amerikanska IPAs till Falcons Julöl – vilket är just den ölen vi kommer att kika på nu.

Likt lite andra av Carlsbergs julöl jag har kikat på har jag inte direkt några förväntningar på denna. Sist har avsaknaden av förväntingar gjort att jag har blivit positivt överraskad vid ett par tillfällen där de lite mörkare lagerölen (viennas) har varit väldigt lagom och i vissa fall kan fungera bättre som något annonyma matöl än flera av de lite starkare och rejälare ölen. Falcon Julöl är enligt Carlsberg Sveriges populäraste julöl och jag tvivlar inte på att det är öl som den här, Eriksberg och Pripps som är de som säljer mest i volym även fast jag hoppas att craft beer julölen kommer att fortsätta att ta mark.

Falcon Julöl 5,2%

Utseende: Mörkt rödskimrande gyllenbrun vätska med nötfärgat kompakt skum med minimala bubblor och gräddig topp.
Doft: Doftar som en rätt typisk lager med de sedvanliga inslagen av metall, citrus och en udda syra – här är den bara dold i en mörkare och aningen söt maltighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Känns till en början bra i munnen med fyllig kropp. Smaken är av lätt bittra nötskal, citrus och extraktsötma. Mild krydda, inslag av bröd och en tydlig efterbeska. Letar man kanske man kan ge sken av nötkarameller.

Betyg? – Ok+. Inte alls dålig, men sötman känns inte helt rumsren och lite “fulöls”-varning på den, i övrigt inget direkt att anmärka på då det är vad det är. Bland segmentet “mindre speciella och billigare julöl” är den dock sämre än till exempel Tipp Tapp, Eriksberg och liknande.

Det är lätt att för mycket kan komma att handla om julöl av den lite starkare typen när vi går igenom alla de öl som kommit i årets julsläpp. Det blir inte bättre av att det nu på lördag kommer än fler öl till Systembolaget i och med decembersläppet, många lite alkoholstarkare julöl. Då är det bra att det har kommit lite alkoholsvag julöl som kan köpas i matvarubutikerna. Tyvärr brukar jag ibland vara något skeptisk mot dessa då de inte riktigt har bryggts på ett ordentligt sätt utan mest varit urvattnade kopior av de starkare ölen. Men ibland kan man hitta klappar under granen av den bättre sorten. Gotlands Bryggeri, Spendrups underprojekt har en serie “Bulldog”-öl som kanske inte är överdrivet fantastiska men det är å andra sällan jag blir besviken på dem och de har lyckats att få fler att intressera sig för mer smakfull öl – så all heder till dem, verkligen. Som komplement till deras Julbrygd och Sleepy Bulldog Winter Ale kommer den alkoholsvaga Frosty Bulldog – på 3.5%. Ölet är lillebror till de något starkare hundarna och förutom fyra typer av malt har den humlats med Bramling Cross, Cascade och Galaxy.

Wisby Frosty Bulldog

Utseende: Mörkare klargyllenbrun vätska med nötfärgat skum med minimala bubblor och gräddig topp med stora fina skumgardiner på glasväggarna.
Doft: En tydlig nötig humle med brittisk kaka, nöttoffee och lite krydda. Finns också inslag av kåda och grape och Bramling Cross och Cascadehumlen samspelar bra mot malten. Torkad mörk frukt, lite svarta vinbär och en mineralton jag tycker att Wisbys öl brukar ha anas också. So far so good.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Halvfyllig kropp, kanske lite lätt om man utgår från doften. Smakar som en mild american pale ale med grape, barr och både mango och svarta vinbär. Väldigt smakrik och balanserad, men som en bitter hade jag nog velat ha lite mer malt vilket nog också hade gjort den än mer passande till mat.

Betyg? – Bra. Som 3.5′a tycker jag att det här är riktigt bra. Smakrikt, balanserat och fräscht. Drar inte på för mycket med beskan men kunde som sagt ändå ha lite mer malt. Det här är ett utmärkt “ljust” val till jul om man vill kunna ta en öl utan att berusa sig eller bara vill bryta av med något lättare.

Ni som följde oss i fjol runt den här tiden minns hur vi tog oss an ett problem med stygga nissar; vi provade då Very-, Criminally- och Seriously Bad Elf från Ridgeway för att se hur vi skulle ta oss an de små nissarna. Bland dessa var det den kraftigare, Criminally Bad Elf som jag tyckte var bäst. I år tar vi därför året och undersöker de små nissarna och provar då den mildaste i serien Bad Elf med den kraftigaste Insanely Bad Elf. Bad Elf släpps i två varianter där den vi kan beställa hem är den starkare på 6%. Gamla England möter den “Nya Världen” i en värmande golden ale som har både mer traditionell engelsk malt och en riklig mängd amerikansk Cascadehumle, vilket gör att den smakmässigt drar lite åt IPA-hållet. Därefter provar vi Insanely Bad Elf, en imperial red ale som inte spar på galenskaperna utan brassar på med 11,2% alkoholstyrka. Passar bra som dessertöl på julbordet eller nu under den kallare årstiden. 29,79 kronor per flaska kostar den genom Systembolagets beställningssortiment, och då om kolli om 24 stycken 33 cl flaskor (artikelnummer 89502) medan Bad Elf kostar 31,40 per 40 cl flaska i kollin om 12 flaskor (arikelnummer 89063).

Ridgeway Bad Elf 6%

Utseende: En väldigt klargyllene kopparfärgad vätska med ett gulvitt poröst skum med minimala bubblor som fastnar ovanpå ölet som ett stabilt lock.
Doft: En fräsch citrusaromatisk arom med tydlig pondus och syrlighet ifrån humlen. Ändå har den också en låda karamell och hackade torkade frukter.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Fyllig öl trots att den känns rätt lätt. En riktigt skön humlebitighet som graspar tag i munnen och ger en lång bitter känsla som sitter kvar bra. Kryddigt med citrusskal och citronjuice och det sursyrliga vita innandömet från citron och sweety(grape). En bra grund i malten med lite kola gör sitt bästa för att hålla fatt på humlen. Det är också malten som bygger ölet och gör den till den brittiska strong ale det är istället för de lättare och kanske också tunnare brittiska pale alesen.

Betyg? – Bättre-. Det här gillar jag skarpt, likt Reindeer Droppings från samma bryggeri så är det humligare julöl som ändå har en värme i alkoholen med kola och karamell från malten.

Ridgeway Insanely Bad Elf

Utseende: Matt gyllene kopparfärgad vätska med litet ljust skum med minimala bubblor som lägger sig snabbt och sakta, sakta upphör tills det inte är mycket kvar.
Doft: En maltig mysig barley wine-arom full av torkade bär, honung och kladdig kola från malten. Gräs och citrus från humlen,
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Söta honungsringlade bär och en maltkaraktär som påminner om en barley wine från amerikanska östkusten. Äpplekaka och just lagom hetta från alkoholen, som ebbar ut i en återkommande honungssmak. Lätta frukttoner från tropiska frukter av mango, kanske lite banan och fruktpurée. En lagom markant beska låter hela tiden sitt sken lysa över fruktkolonin, bra!

Betyg? – Bättre (+). Det här är en utsökt brittisk barley wine. Frukterna ges djup och komplexitet med honung och hela tiden ligger rätt grad alkoholhetta och maltbas där och roar dig. Återigen visar Ridgeway att deras barley wines håller en hög kvalitet. Det här är en winter warmer som kommer värma utmärkt i vinter!