Är sommaren äntligen här nu? Ska man kunna lita på det? De skrålande vitklädda fulla studenterna vittnar om det. Våren har till slut gett vika och vittrat sönder och vi vittrar sol, bad och vitt öl.
Veteölen har en gedigen fanskara runt om i Sverige och för många öldrickare var och är det inkörsporten till något annat än ljus lageröl. Det tilltalar även många som ‘inte gillar öl egentligen’ men de har väl tyvärr bara stött på den ovannämnda och förknippar det med all öl. De flesta förknippar veteöl eller vitöl med Tyskland och det vore konstigt annars men typen är utbredd i många andra ölkulturer.
I Belgien finns det en uppsjö olika märken och går man till de traditionella är de mer eller mindre alltid molniga (dvs ofiltrerade) och kryddade med antingen pomerans eller koriander. I bästa fall båda. Sedan finns det en sorglig, sliskig flora med fruktjuicesmaksatta veteöl som föddes 1991 och som eskalerat in absurdum.
Belgarna anser att veteöl är en öl man dricker under sommarhalvåret och att det är en törstsläckare på soldränkta uteserveringar. Jag kan bara hålla med. Härmed utnämner jag veteöl till gräsklipparölen nummer ett!
Nu är det så att Systembolaget tillhandahåller bara en belgisk veteöl så den får bli veckans öl. Det är aningens synd med tanke på de andra veteprodukterna som Belgien har att erbjuda. Hoegaarden Wit är nämligen bara en skärva av sitt forna jag men som sommaröl funkar den. Härligt molnig, med en lätt syrlighet och en behaglig fräschör.
När ölen föddes 1966 var den förvisso något helt annat och jag kan bara fantisera om hur den smakade då. Mannen som började brygga den hette Pierre Celis och tillsammans med två andra drog de igång ett bryggeri som kom att bli något särdeles extra. Det är till mångt och mycket Celis som väcker intresset för den då insomnade belgiska specialölen. När Celis sålde sitt skötebarn 1992 hade han hundra anställda och ölen hade världsrenommé. Där och då börjar också ölen gå mot en mer kommersiell tillvaro eftersom de nya ägarna ökade produktionen än mer. Dock förtar det inte den välkylda Hoegaardens ställning som obestridd gräsklipparöl.
Vänligen/
Vårt belgiska landslag, De Röda Djävlarna består idag av Surisarna Fredrik och Ludvig, passionerade lambicfantaster med bra insikt i surölsvärlden. Tidigare har vi också haft gästskribenter i form av belgofilerna Jens Skrubbe och Tomas Danko.
