När vi häromveckan skrev om Kristianstads Bryggeri nämnde vi att Kristianstad firar 400 år i år varpå de jubilerar med roliga fester och annat kul under året. Dessutom gör bryggeriets 3 etablerade bryggerier sak i det hela och bjuder till med varsin speciellt framtagen jubileumsöl som släpps idag. Charlis Brygghus, Kristianstads Bryggeri och Klackabacken kommer att släppa lite olika öl men allt med detta syfte. Nu igår släpptes så Klackabackens Pale Ale – Kristianstad 400 år, en ljus Pale Ale på snälla 4.8% bryggd på lokal honung från Vinslöv och den nu mer förekommande Waiitihumlen. En flaska på 33cl kostar 24,90kr och kan beställas i de lokala Systembolagen i Kristianstad samt på interwebben.

När jag öppnade flaskan för att hälla upp glaset passade jag på att sniffa lite i flaskan och kände direkt att ölets arom inte var vidare explosiv. Då vi försöker få med lite om glaskunskap och om glaset faktiskt påverkar glaset så tänkte jag därför motivera val av glas. Skum har en inneslutande effekt på aromer och många vällagrade öl utan direkt skumkrona tenderar därför att ha en rätt flyktig arom, något man kan antingen kan åtgärda genom ett glas som hjälper till att bygga upp skummet eller genom ett “inneslutande” glas såsom Tekuglaset. Jag älskar mina Tekuglas och använder dem rätt ofta då jag även tycker om utseendet på dem, hade jag istället valt ett öppnare glas är risken att doften vittrar ut lättare – åtminstone är det min åsikt. Därav hälldes ölet upp i ett Tekuglas och nu ska vi fokusera på ölet och inte mer på glaset.

Klackabackan Pale Ale – Kristianstad 400 år

Utseende: Rätt mycket bottensats, men lugnt upphällt så får du en grumlig lätt persikofärgad vätska med ett litet vitt skum.
Doft: Till en början rätt anonym arom som växer med lime, gräs och fruktig sötma från honungen. Det är inte extremt utrycksfullt och här kommer glasets fångande effekt bra till pass. Honungen ger en sötma som påminner om doften av kakor och deg som man kan finna i många brittiska öl, något som ger mig lite anglofila vibbar.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Väldigt snäll till kroppen och nog hade jag tackat för lite mer kolsyra – det är hemskt lättdrucket, men smakerna lyfter väldigt långsamt. Trots så ockulta saker som modern humle och honung påminner den även i smaken om en modern och ljusare brittisk bitter med tydlig sötma från malt och honung. Snäll beska som märks av mer i slutet då en torr och pepprig beska lämnar spår bak i munnen vilket ger en längre efterbeska.

Betyg? – Bra (+). Det är en intressant öl som spänner mellan det moderna och det mer klassiska, det amerikanska och det brittiska. Kanske hade den gynnats av mer aromhumle så att fokuset hade blivit tydligare, men för att vara en 4.8% stark öl som är tänkt att gå hem hos många så tycker jag att den är just lagom. Den är helt klart värd att prova och på inga sätt särskilt orimligt dyr sett till vad du får, men prova den utan förväntningar och gärna till en fräsch vårsallad på balkongen.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: