MankerBeer and Food: Glöggtest ur en öldrickares perspektiv

Tomten_testar_glogg-224x300Ja det är kanske inte det man hade förväntat sig av MankerBeer, att prova glögg. Men hur smakar årets glögg ur en ölfantasts perspektiv?
Det är det ni ska få svar på nu då jag har tagit mig tid att prova ett gäng glögg istället för öl.

Personligen så halkade jag in på öl i mitten av 2000-talet genom vinet, mitt vindrickande fortsatte innan ölen tog över helt från runt 2007-2008. Men det händer ganska ofta att jag plockar fram ett gott vin som mognat klart nu eller helt enkelt går till Systembolaget och köper mig en pava. Systembolaget är en fantastisk vinbutik, det kommer man inte ifrån.

Ur vin kommer en av de mest trevliga dryckerna som verkligen associeras till julen, glögg. Glögg är egentligen vin uppkokt med kryddor och användes så tidigt som på rommarnas tid. Så sent som i brytningen 1800-1900 talet började glöggen slå igenom rejält som en populär juldryck. Medan Manker provade pepparkakor och grönmögelost mot öl så gör jag det mot glögg.

 

Jag väljer att prova 6 stycken vinglögg. Klassiska Blossa Vinglögg (den röda), Blossa spetsad med Cognac, Blossas årgångs glögg, RIPA Zinfandel samt Tegner & Son Wilckens Fat. In i leken slänger vi en joker i form av Liefmans Glühkriek. Vi bedömer efter stiltyp, smak, mysfaktor och prisvärdhet. Vi presenterar dem i ordning.

5. Blossa 14 (årgångsglögg smaksatt med lavendel) 15.0% 97kr (750ml)
Det är alltid lika kul och spännande att öppna en flaska av Blossas årgånsglögg. Det har kommit en del hittar som arabica som smakade kaffe, Yuzo och ingefära samt den rent vedervärdiga saffransglöggen. Jag tycker verkligen om saffran, men det var hemskt!
I år är den smaksatt av lavendel, en doft jag verkligen uppskattar och har det på mer än en plats i min egen trädgård då dess doft är väldigt trevlig.
Men här har Blossa misslyckats fullständigt, för är det en sak som saknas i årgångsglöggen så är det just doften av lavendel, det doftar inte det minsta lilla lavendel. Det är en friskare doft än vanligt med mer torkad frukt än man är van vid. Smaken är av honung, plommon, söta äpplen och en fint örtig smak som ger en liten smak av grönpeppar.
Glöggen är god, men det är inget wow med den alls. Att det är lavendel märker man inte alls. Men om man ska vara helt ärlig är det en ganska bra glögg trotts misslyckandet.

4. Blossa vinglögg, 10%, 69 kr (750 ml)
Den mest klassiska av klassiska glöggar, när man pratar om glögg så menar man just denna blossa. Det är efter denna man räknar stiltypen glögg. Det är och förblir en klassiker och kommer alltid att vara den som står på julbordet. Min första tanke var att det var en vinös ton, men det kunde nog samtliga räkna ut. Det är ändå vin som är basen. Här pratar vi ett ganska tunt vin som upplevs som väldigt sött i bakgrunden av de annars klassiska glöggkryddorna av nejlika, kanel och pomerans. Det är väldigt mycket smak av russin, något som det kan bli för mycket av. Jag tycker annars om att blanda i lite russin och mandel, men det behövs inte att ha i russin i denna glögg då smaken är så påtaglig.

3. Blossa Trestjärnig Glögg Spetsad med Cognac, 21.0%, 85kr (500ml) glögg
Dyrast i testet med sina 170 kr per liter, men denna glögg är faktiskt spetsad med cognac. I Tyskland brukar man dricka glühwein och spetsa det med en spritsort som du får välja själv. Personligen brukar jag välja amaretto eller cognac (eller armagnac) beroende på vilket humör jag är på. Amaretton ger en ton av mandel och torkad frukt till glühweinet medan cognac (som är destillerat vin lagrat på ekfat) ger en skarpare alkoholsmak och en större värmande känsla.
Blossas vinglögg må vara söt, men blossas glögg med cognac upplevs som ännu sötare, även om det bryts av mycket snyggare mot den spritiga cognacen. Det är en absolut större känsla av kryddor, främst känner jag en smak av kardemumma samt choklad som inte känns vid i vanliga Blossa glöggen. Cognacsmaken finns naturligtvis där och ger den där riktigt härliga värmande känslan. Den glöggen som passar absolut bäst när barnen gått till sängs, eller kommit in efter ett hårt pass snöskottande.

2. Tégner & Son Wilckens fat, 14,5% 79kr (750ml)
Denna glögg har funnits med i några år, men jag har aldrig provat den. Jag tror att någon har sneglat på ölvärlden och vår kärlek till fatlagring och vad det kan göra med en öl. Eller blir man lurad här? Det framgår inte riktigt vad för typ av fat utan bara att det är en speciell kryddblandning och det känns i både doft och smak. Ingen doft eller smak av ek eller vanilj, inte heller någon smak eller doft av någon annan sprit vilket får mig att lägga ihop ett och ett. Det är nog inte fatlagrat. Men här har ni en ide glöggtillverkare! Det är den absolut mest kryddiga glöggen och den är tyngre och lite mörkare. Påminner en del om portvin som bidrar med både choklad och körsbär. Det är kryddat, men välbalanserat mot en smaken av mörkchoklad som även bidrar med en liten beska som suddar ut lite av den sötare smaken en glögg vanligen har. Minst sötma av glöggen i testet ger ett plus, att även denna är ekologisk ger ett större plus, att den inte är fatlagrad är ett minus.

1. RIPA Zinfandel, 12.5%, 69kr (750ml)
En nykomling som dessutom är ekologisk har nog den fulaste av etiketter och känns mer som ett nyårsvin som ska säljas till lite yngre människor, men bakom denna etikett finner man den glögg med det absolut bästa basvinet. Priset 69 kr är samma som Blossas men är ändå det absolut mest prisvärda med tanke på att det är både ekologiskt och har en bättre bas.
Just denna bas på vin av zinfandeldruvan ger en sötte framtoning av bär och mindre sötma. Blåbär och björnbär i doften tillsammans med en ekdoft med tillhörande vanilj men även en viss doft av kanel.
Smaken är kryddigare än vad den upplevs som i doften, men är sötare i smak än i doft, men inte så att det blir lika sött som blossas varianter. En len smak av vanilj som blandas med kardemumma och björnbär.
Betyg 5/5

Men vinnaren är så klart Liefmans Glühkriek , 6.0%, 58,50kr (750ml)
Jokern och vinnaren är naturligtvis en öl, detta är en ölblogg och då får vi spela samtliga riktiga glöggar mot en öl istället. Skillnaden mellan dessa är att Liefmans har använt julkryddor i en körsbärsöl. Den absolut sötaste av dem alla men utan att det egentligen stör. Det må vara oerhört sött när den är kall, men blir lite mindre när den kommer upp i sin optimala temperatur, dvs inte kokande utan runt en 50-60 grader. Doften är av söta körsbär, viss ton av ingefära och nejlika. Smaken är av körsbär och en artificiell sötma från sötningsmedel som suketter. Det tonas dock ner en aning av kryddningen och så fort den blir varm är den klart bättre. Kryddningen är främst av kanel, men det är även en fin smak av kryddnejlika och en liten hint av ingefära

Balder

Balder - Beer Writer & Head of Bacon Wonders. Balder, aka pappa, har ett enormt intresse för allt som handlar om öl; Laga mat till, och med öl, brygga egen öl, byta öl, dricka öl, prata om öl, resa för att dricka öl och vad ni än kan tänka er. Vår man i Malmö med omnejd.

More Posts - Website

Follow Me:
YouTube

Leave a Reply