Copenhagen Beer Celebration 2015 vs Mankers lever 1-0 – Ännu ett grymt CBC är över

Idag börjar äntligen samvete, minne och blodnivåerna komma i balans igen efter en halv vecka i Köpenhamn som slutligen kulminerade i Europas galnaste20150502_100046 ölfest, Mikkellers Copenhagen Beer Celebration. Vid det här laget börjar man bli rätt van vid att gå upp i ottan för att på CBC’s första pass prick klockan 10 börja hinka i sig 15% Imperial Stout med hallon och radonnötter, lagrad på ungerska blomfat. Efter en ölresa i Belgien följt av ölmässan i Göteborg så får jag nog påstå att min kropp tackat för fisken och kapitulerat för mitt ölintag. Hur man nu skulle klara ännu en vecka i Malmö och Köpenhamn var en gåta.

Samtidigt börjar man bli rätt van vid alla galna events som pågår på Mikkellerbarerna, Fermentoren och i år även på nyöppnade Warpigs. Du vare sig kan, orkar eller om du är smart vill gå på allt, dricka allt och göra allt. Om du nu gjort det så är du troligen en riktig ölhjälte med något för stort byxomfång. För det tär banne mig på kropp och själ, men alla som har varit i Köpenhamn de här dagarna vet hur underbart galet det är. Om GBG Beer Week som jag skrev igår är en häftig ölvecka på hemmaplan så är CBC snäppet upp, mycket nördigare men också med flertalet gånger så högt varvtal. Det här är Europas galnaste ölfest.

 

Sedan de första bryggerierna släpptes har vår egen Balder ständigt rapporterat vilka bryggerier som tillkommer samt försvunnit. Trots att spännande utställare som Prairie och Johnathan Wakefield inte dök upp så fick vi år se ett par riktigt häftiga namn. IMG_20150501_135735Side Project, Superstition Meadery och Alesmith är alla riktigt starka namn där de två första är väldigt hypeade i USA. Arizonabryggeriet Superstition Meadery kom lite från ingenstans och vipps hade man sina mjöd på den absoluta topplistan på RateBeer. Vissa har anklagat dem för att ha vänner som ratear upp deras produkter, medan andra menar att de förtjänar att ligga uppe i toppen. För mig som aldrig hade provat deras mjöd och cider var det ett perfekt tillfälle att få skapa mig en egen uppfattning. Likadant var det med Cigar City Cider and Mead, bryggeriets sidoprojekt vigt åt just cider och mjöd. Även för mig nya bekantskaper som 18th Street Brewery och Edge Brewing trevliga att möta. Att vi också såg gamla godingar som B.Nektar, Firestone Walker, 7nth Sun, Three Floyds och Cigar City mixat med Tired Hands och Jester King gör mig inte tårögd av sorg. Tvärtom. Just Tired Hands har ju blivit nästintill geniförklarade i USA och Edge Brewing är extra spännande då de numera har en svensk importör genom Beer Enthusiast.

 

Att säga vilka öl som var bäst eller stod ut är omöjligt med närmare 60 nya öl per pass (så totalt 240 olika produkter). Men jag får nog säga att de som bryggeri verkligen stod ut var just Superstition och Cigar City Cider and Mead – alla deras produkter var kanske inte högpoängare men attans vad nyskapande och spännande smakkombinationer de fått fram. Ta bara Superstitions blåbärsmjöd på 14% som slank ned som om den låg på en tredjedel av alkoholstyrkan. Likaså deras blåbärscider Blueberry Spaceship Box Cider och Cigar City Cider & Meads There’s Always $ In The Banana Stand stod ut, lite annorlunda men väldigt intressant att man fått ut så bra smaker.

Andra öl jag verkligen minns var San Fransiscobryggeriet Cellarmaker vars Rye Be Bitter på snälla 3,4% verkligen imponerade. Just ölen med lite lägre alkoholstyrka var också de som bröt av bäst med tanke på alla kraftiga smakpaket du annars provade. Likaså hade Boneyard med sig Mosaichumlade Bone Light på bara 4%, ännu ett bra exempel på att toppenöl inte måste vara komplex eller kraftig. Andra bra exempel på “enkla öl” som ändå ligger kvar i minnet är Green Flash Mosaic Session IPA, en öl jag hoppas Brill & CO får in i Sverige – en klar sommarhit. Överlag var nog Green Flash ett av de bryggerier som hade högst genomsnittskvalitet på sina grejer, det var inte de galnaste sakerna – men allt var riktigt färskt och genombra.

Annars är det väl Alesmiths alla versioner på den redan innan fenomenala Speedway Stouten som står ut lite extra. Coconut, Vietnamese och Hammerhead höll alla högsta klass och tillsammans med Doug Dozark och Cycles samtliga mörka öl och Omnipollo Noa kickade de rumpa med den i mitt tyckte lite hypeade Three Floyds Dark Lord. Likaså var Cigar Citys Barley Wine Leon och Foreign Stout Da Un Beso A La Botella riktigt högt upp på min lista över CBCs absolut bästa öl. De enda som kanske inte riktigt levererade CBC-kvalitet var japanska Baird och kinesiska Boxingcat Brewery, båda känns lite som strategiska deltagare mer än att de är där för sin grymma öl. Roligare är då att brasilianska Way Beer som tidigare år har varit lite svajiga nu ändå hade med sig saker som föll mig personligen i smaken. Ser man på olika ratingsidor verkar de också dela de som provar deras öl i två, antingen gillar du dem eller inte alls. Inget riktigt mellanting. Mikkellers egna öl på mässan kändes mest som galna varianter på hans Imperial Stouts där varje namn är lika långa som det här inlägget. Tummen upp däremot för hans rabarbergose som jag verkligen gillade.

 

Men CBC är lika mycket om folket som ölen och om du stirrar dig blind på ölen så är det lätt att du faller in i ett zombieliknande tillstånd där du inte ser allt det häftiga för alla ölträd. IMG_20150502_135243CBC är en grym fest för de som up-close vill snacka med bryggarna de bara har läst om, nu kan du se hur mötena sker som senare leder till alla spännande samarbeten vi sett. Se bara på de galenskaper som vårt svenska under Omnipollo har kunnat göra de senaste åren, många tack vare snack under fjolårets CBC. Extra kul också att många håller Omnipollo och Brekeriet som några av de bästa bryggerierna på CBC. Ett bra tecken på att vi kan skapa bra öl även fast vi är från Sverige, Jante is long gone..

Själva hängde vi mycket med galenskaparna på B.Nektar som veckan innan CBC turnerat i England, Skottland och Sverige för att brygga öl med BrewDog, Siren och Brekeriet. Under resans gång hade de som vana att “låna” med sig något från varje ställe de besökte. Deras monter prydder således av ett uppblåsbart får från BrewDog och tavlor från Siren och Brekeriet – och så en staty. Buddhastatyn snodde de redan innan avfärden till Europa och tillhör Funky Buddha. Den hade de snott utan att någon från Funky Buddha märkt att statyn var borta, varpå de reste runt med den och taggade in bryggeriet i alla bilderna. Helt klart något vi på MankerBeer tyckte var kul varpå vi inför sista passet knyckte med oss statyn för en egen parad runtom i Köpenhamn. Den fick glatt följa med på en promenad runtom i staden för att sedan pryda allehanda bilder på Fermentoren – och ja, det var ett helt okey hyss för våra vänner på B.Nektar.

Något man också lätt glömmer och som jag önskar mer av inför nästa år är att visa bredden som faktiskt finns i världen och att göra den tydligare. I år såg vi bryggerier från USA, Brasilien, Storbritannien, Italien, Sverige, Spanien, Kina, Japan, Nya Zeeland, Danmark och Norge (tror inte att jag har glömt någon). Utöver det har vi ostar från Arla Unika, Crooked Moon Tattoo, en nagelmålningsstation och mat från Warpigs och Johns Hot Dog Deli. Men som jag nämnt innan – CBC är vad man gör det till. Ser du bara ölen och låter Untappd/RateBeer/tickningen gå varm missar du lätt vad som faktiskt finns rakt framför dig.

Nu är CBC över för i år och min lever tackar hela Mikkellers crew, alla volontärer och bryggare för ännu en riktigt grym festival i ölets tecken. Och ni som inte fick biljett eller kunde vara med i år, tveka inte att åka ned ändå nästa år. CBC är lika mycket en ölfest i Köpenhamn som en nördig festival och ofta är eventsen lika fullmatade som själva festivalen.

Keep on rockin in the free world!

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

One Response to “Copenhagen Beer Celebration 2015 vs Mankers lever 1-0 – Ännu ett grymt CBC är över”

  1. Chris says:

    Bra event helt klart, enda jag kände man kunde göra bättre var i grunden 3 saker.

    1. Ha öppet mer för cirkulera luft, man märkte att när klockan tickade vart luften dålig inne, tur nu med vädret så man kunde hänga utanför om så behövdes.

    2. att första timmen verkligen bara ha 1 entre, eller lösa jättarna vid ena entren, det blir ju kaos med 50% av besökarna som ska trängas vid FFF från typ 3 olika håll då två köer släpps in samtidigt och folk även ska gå hämta glas etc etc på samma plats.

    3. Vatten, visst man kunde köpa flaskor i merch båset, men tycker att på sådana här stora event är det i allas intresse att besökarna dricker vatten, så någon/några stationer i närhet med sköljstationerna där man kan fylla flaska hade inte vart fel.

    :)

Trackbacks/Pingbacks


Leave a Reply