Härom veckan var jag hos ett par vänner i Mölnlycke just utanför Göteborg. För det är just så det känns när man besöker ett av alla svenska små mikrobryggerier, vänskapligt. Efter en tids letande efter en lokal som skulle uppfylla de specifikationer man hade och samtidigt uppfylla alla de krav kommunen och andra instanser har för ett bryggeri så var det just här bryggeriet kom att hamna. Vi hade följt gänget ölentusiaster sedan något år tillbaka när allting startade med en Facebookgrupp så fiffigt namnsatt “Vi som startar ett mikrobryggeri tillsammans” och längs med resan som slutligen ledde fram just hit så har vi kommit att både sitta med i diskussionsgrupper för deras inriktning till att få prova på testbrygder. Så det var som att slutligen få se det nyfödda barnet till något man varit med och sett växa, om än från det avstånd en värld av Facebook ger.
Just den här långa resan, att inte slänga sig utför stupet och handlöst hoppas att det ska ta sig utan att istället stå med båda fötterna på jorden och se vilka resurser man har, fastställa målen och kvalitetsmässigt ta sig an sina drömmars mål – att öppna ett bryggeri, har nu nått en ny fas.
När vi sitter ute på bryggeriet och äter en spontant tillredd sillunch så har jag svårt att förvånas över varför det initialt har gått så bra, även fast jag vill peta, putta och röra om för att få fram något som är lurt eller fult. Det är också därför jag skriver det här på ett sätt som många nog uppfattar som väldigt positivt, förlåt om ni tycker att jag låter fjäskig eller rent utav köpt – men med kvalitén på många mikrobryggerier idag så är det sällan man idag finner några som levererar sedan dag ett. Tillbaks till lunchen och tillbaks till hur det startade.
2011 är året, Porterfestivalen i Göteborg är platsen. Hembryggarna och öldomarna Thomas Fihlman och Tomas Kaudern tycker om öl, så gör också hembryggaren Daniel Granath. Tillsammans kom de att utgöra den första konstellationen till bryggeriet och är den produktgrupp som tillsammans med ett team andra drivna ölfantaster utför dagens större kärntrupp. En dröm startade och Daniel som vart den som först fick avlönas på deltid men som kom att bli en av de heltidsanställda på bryggeriet fick på sig att läsa in allt inom bryggteknik du kan tänkas finna – ett bryggeri ska till!
Med hjälp av sina “ölhjältar”, det vill säga alla de ölfantaster som hjälper dem längs vägen både vad gäller att ge feedback om deras produkter, som dricker deras öl eller som på olika sätt för bryggeriet framåt så blev deras profil mer strukturerad. Som ni kan se på bilden av prototyper av deras etiketter nedan så har var det inte självklart att man skulle få det tidningsuppslagsliknande utseende de slutligen fick. Det bjöds på allt från vininspirerade etiketter med enkla träd till neonfärgade LSD-trippar som stack ut. För man framhåller vikten av att sticka ut, på olika sätt. När du står på krogen och ser en öl så är det inte alltid lätt att veta vad du ska välja, du måste synas, vara intressant. När du väl har fastnat för en öl som du tycker ser intressant ut, ja då måste den leverera utifrån de förväntningar du har på smak och doft och det är här andra delen till framgång ligger.
Genom att inte vara rädda för att hålla tillbaka på öl som inte håller kvalitet så riskerar man aldrig sitt namn och genom att vara nästintill analt noggranna med varenda liten detalj på bryggeriet så har man inte bara optimerat det för att underlätta det daglig arbetet utan också för att säkerställa en hög kvalitet. Bryggverket på 1000 liter, av samma sort men av mindre storlek som det Dugges numera använder specades in i detalj – varenda mutter och skruv skulle stämma – vilket i praktiken innebär att byggsatsen från Kina var ett vuxenpussel utan dess like. Dugges bidrog också med mycket råd och feedback om allt från bryggutrustning till vikten av renhållning och att tänka på allt. Genom att förvara sin malt i ett separat rum med en ventilation som är genomtänkt som ett litet kärnkraftverk så riskerar man inte någon infektion utav malten som numera krossas och leds upp till mäskpannan genom en hemsnickrad anordning som skonar stackars Daniels rygg.
För mig som relativ bryggverks-novis var det mest plåtrör och järnstänger. Daniel beskriver pedagogiskt hur det en gång såg ut i lokalen och hur bryggverket behövt modifieras för att både hålla ihop bättre, för att vörten ska cirkulera bättre, flyttas runt med så bra resultat som möjligt och för att man ska kunna hålla en så jämn kvalitet som möjligt utan att värme, råvaror eller annat blir utom kontroll. Idag har man tre jästankar med möjlighet att flytta runt på butteljeringsmaskinen för att i framtiden kanske kunna slänga in ett par till. Intill tankarna står också fattappningsmaskinen av gammal god produktion vilken å ena sidan garanterar en så bra påfyllnad som möjligt med så lite syre som möjligt, men som å andra sidan är relativt tidskrävande. Tidskrävande var också den gamla tapplinjen som moddats bit för bit och som trots det ändå inte är så optimerad som de önskar. Länge sattes etiketterna på för hand, vilket fortfarande sker med en utav ölen. Problemet är inte heller att tappa upp ölen på flaska utan att få ned de färdiga flaskorna i kartonger. Kineser tycker att packbord är något onödigt, så med plats för dryga 10 flaskor kan man inte köra maskinen i den fart man kanske hade velat – något man löst genom att sätta dit ett hederligt gammalt långbord.
Det är betryggande att se att man brytt sig om varenda liten attiralj och sett till att lokalen har formats helt efter deras specifikationer, mycket tack vare ägaren av lokalen som utan att kivas såg till att golvbrunnar och ledningar kunde dras rätt. Så utan att ens behöva gå in på vikten av råvaror eller kunskap om öltyper så anar man vad som skulle vara min läxa och lärdom till de som vill starta ett eget bryggeri – gör det inte! Istället bör ni först klura ut vad det är ni vill göra, varför och hur, sett därefter igång och se till att ha passionerat folk runtomkring er. Smakar ölen fel och infekterat är det så himla mycket arbete ett fokuserat förarbete kan hjälpa till med istället för att satsa stora summor på att felsöka varifrån felet kan komma.
Nu är det dock dags att vända nytt blad, bryggeriet finns nämligen inte längre. Istället kommer ett nytt bryggeri idag att se morgonljuset. Poppelmans Bryggeri gör som Fantomen, Batman och Catwomen och byter skepnad – Ola Noreklint, delägare och och representant för sälj och marknadsföring berättar.
På Poppelmans tycker vi att öl är det roligaste som finns, något som vi vill förmedla till hela världen! Det har nu kommit till vår kännedom att inte alla delar vår syn på öl och heller inte vill riskera att förknippas med alkoholbaserad verksamhet, vilket vi har valt att respektera.
Istället välkomnar vi Poppels Bryggeri till den svenska ölscenen. Nytt namn, ny hemsida och ny Facebooksida – men samma öl! De gör premiär nu till helgen på En Öl & Whiskymässa i Göteborg och har med sig fräscha goda öl med en ny APA i täten. I jästanken där hemma står också en lager och puttrar på, en öltyp Daniel var lite tveksam till då det är få som bemästrar att få till en modern lager men övning ger färdighet och tack vare en ny stor kyl så kan man nu också se till att provbrygga lageröl och låta dem stå och jäsa i rätt temperatur. Överlag så gör man rätt bra med provbrygder på en liten Braumeister så vi kan ju alltid hoppas att det dyker upp både en och två spännande öl till nu under året.
Missa nu inte Poppels på mässan, på Systembolaget eller på krogen utan visa ert stöd för bryggerier som Poppels, Brekeriet, Beerbliotek, Pang Pang och Electric Nurse som vågat satsa och gå sin väg och som sedan första stunden har levererat bra mikrobrygd öl! För visst sker det bra saker i Sverige och det ska vi ta fasta vid och vara stolta över!
Hej,
Länkarna till vår hemsida och FB-sida är fel. FB ska vara PoppelsBryggeri utan bindestreck
Mvh
Thomas
fixat, skyller på Ola 🙂