Delirium tremens (latin delirus, förryckt, urspårad och tremo, “darra”) är en komplikation till i första hand alkoholberoende eller alkoholism och klassificeras som ett alkoholbetingat psykotiskt syndrom.
Fast så hemskt ska vi inte ha det idag. Delirium Tremens är ju också en finfin Belgian Strong Ale från Brouwerij Huyghe som bland annat vann “bästa öl i öl-vm 98. Bättre så kan tyckas. Särskilt då jag köpte med mig en flaska från japan som nu provades häromdagen. – Och lugna, ni som förväntat er amerikansk öl istället för detta finner Samuel Adams Boston Ale här under i väntan på annat.
Skum: Högt lite mörkare vitt skum med medelstora bubblor. Sjunker ned och försvinner.
Färg: Veteölsgrumligt och lite aprikosgult till färgen
Doft: Apelsinskal och en lätt jästdoft. Även viss kryddighet med korriander och lite humlesting utan smak. Mycket behaglig doft
Smak: Liten till medel munkänsla med lite halvmedel kolsyra. Apelsinskal och lite banan samsas i smaken. Bananen är där lite som sötma och går även lite åt honungshållet. Komplex jästighet som både ger lite syra, kolsyra och smak – fast i olika kombinationer. En lätt bitterhet i smaken efter första sippen. Kryddig och lite småsur tycker jag men väldigt läskande.
Väldigt sur efter ett tag i eftersmaken, men tycker det gav en god läskande känsla.
Betyg? – Bäst, läskande, ändå enkel men smakrik. Bjöd på mycket.
Samuel Adams var det? Japp i min jakt att plöja igenom deras sortiment kom nu turen till Boston Ale. En lite enklare ale som ändå ska vara både fyllig och rund men utan att vara för kraftig.
Skum: Rätt högt, minimala bubblor med lite större på toppen av skumkronan. Rätt mjäll sådan med lite krämigt skum som sakta sjunker ned.
Färg: Kristallbrunt, typisk alefärg skulle jag påstå
Doft: Maltigt med lite lätt knäckighet och kola. Men inte för söt utan mest lättsama dofter. Lite humlebeska anas också vara där med lite citrussyra och lite “crisp”‘ighet. Slutligen kommer jag att tänka på toffee.
Smak: Lätt mun med medel kolsyra. Lite söt rostad smak. Inget riktigt utmärkande utan typisk enkel ale. Har ändå den där typiska Samuel Adams-touchen och mjukheten av typ honungslenhet. Liten efterbeska och citrussmak också, precis som doften hintade om. Inte så bitande, men lätt och enkel ale. Kanske lite trist.
Betyg? – Ok, varken plus eller minus. Rätt trist kanske i sin enkelhet.
Slutligen dracks igår lite japanskt, Asahi Black snubblade jag över och då jag ändå skulle ha något att dricka till maten så fick det bli den. En Schwarzbier från japan. jahapp.
Skum: Små till medel bubblor, ljust kaffeskum som faller halvfort.
Färg: Svart färg men rätt ljust
Doft: Lätta kaffe och chokladtoner, lite lättrostat sådär.
Smak: Som doften så är det lättrostade och inte så påträngande smaker av lite choklad och viss kaffe. Rätt trevligt kolsyrad som gör den god till maten.
Betyg? – OK+, en trevlig öl till maten som inte är för lätt eller smaklös men inte heller så tung.
Nu blir det kanske ett litet kvickt besök på Monks ikväll och sen vankas det helg igen. Trevligt värre.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
