Igårkväll efter ett par tunga dagars jobb så vart jag allt förtjänt av en öl. Men i brist på “vardagsöl” så föll valet på en flaska modell “större”.
Left Hand Oak Aged Imperial Stout
25% Eklagrad malt 75% vanlig. Lagrad I 9 månader på brandyfat. Ännu en sån här öl man har druckit men aldrig kommit ihåg att anteckna något om. Left Hands lättare brygder kan ibland vara lite tama men jag minns att denna var helt okey och visar att de kan när de vill. Minns jag rätt?
Intressant att man bytt till Brandyfat då den tidigare var lagrad på franska vinfat, vore intressant att paralellprova dem och se om och hur det skiljer sig.
Utseende: Medelhögt skum som faller rätt fort till smutsigt cappucinofärgade rester. Små till medelstora bubblor.
Doft: Massvis med lätt ekrökig och rätt söt lakrits. Men varför stanna där i godisbutiken när chokladen är så nära till hands? Lite kaffebitter choklad placerar lakritssötman lite bak om. Ju varmare ölen blir ju mer framträder dofterna från ekfatslagringen. Den doftar, vilket vissa imperial stouts med rätt bra kolsyra gör har jag märkt, just kolsyra, lite fizzande hur det nu kan dofta. Påminner lite om lätt nejlika tillsammans med underton av charkuteri utan att ge köttig eller rökig doft – mer som en vanlig salami.
Smak: Medel till lite större munkänsla. Rätt len vätska, liten just fizzande kolsyra. Den är inte stor och den är inte pirrig, men rör ändå runt på tungan. Fin len chokladsmak efter att munnen först har fått en boost av lakrits. Man känner att det är lite ekig smak där, men den balanserar väl med övriga smakerna och tar inte över eller lägger sig menlös. Den är också rätt fyllig, något som kanske låter lite motsägelsefullt till något som är ”fizzigt” (tänk bara att barndomens hockeypulver skulle vara nougatigt typ). För att vara på 10,4% står den sig rätt bra. Jämför man med BrewDogs båda paradoxer jag nyligen provade så visar denna på komplexiteten och smakskalan man önskar hos en imperial stout, den saknar förvisso rökighet, kanske lite kraft och den där ”WOW”känslan som man kunde få hos Paradoxernas rätt klara whiskeysmak. Men vilket man föredrar är som alltid en smaksak. Eftersmaken är lite blommigt humlebesk, fortfarande fyllig, lite fruktig och smutsigt, jordigt maltig (tänk korn som legat på marken…), inte för mycket så att man tänker barley wine – det är den fortfarande för kraftig för. Men ändå så att den avslutar på ett annat sätt en den startar.
Betyg? – Bra+, ett bra betyg för en bra öl. Den saknar något för att nå ett ”bättre” – vad vet jag inte riktigt, men den är lite lätt varierande i smaken och trevlig att unna sig efter en lång arbetsdag. Hade gärna upplevt mer av det lite fruktiga som finns där. Tur att jag sparar mig en skvätt till imorgon.
Ikväll däremot blir det ett besök i Bromma och på Sorbon (är tanken iaf), kanske en mellanlandning på Akkurat för att få sig ett glas Smutty Nose Barley Wine. Förhoppningsvis kommer kvällen föra med sig lite nytt och gott, och en solig dag som denna så känns livet allt rätt shysst!
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Kul. Har en pava hemma som jag avvaktat med men inte för jag tror den blir speciellt mycket bättre av att vänta. Mer för att den är lite för brutal för att bränna själv.
Nä, oftast sparar man nog de lite större flaskorna då de antingen är för stora eller lite för dyra att klämma av själv sådär mitt i veckan utan anledning.
Har provat en skvätt av den förut och tyckte den var bra men inte en topp öl. När jag kollar i mina anteckningar upplevde jag den som lite för het. Så ska bli kul att prova den igen efter den fått vila lite.