Jag måste erkänna att det var med oro jag klev in på mässan förra fredagen. Bara dagar innan hade vi fått info om att mässan hade flyttats och informationen i övrigt var knapphänt. Jag anlände först till andra passet och det började som förväntat. Vansinnigt mycket folk, trångt och en fruktansvärd kö till där man skulle köpa biljetter för smakprov. Vissa montrar blev helt blockerade av kön och ett visst kaos uppstod när man försökte flytta kön.
Det fanns en del att önska i organisationen och jag hade nog klagat länge till om det inte vore för att jag blev distraherad. Fokus för min del låg dock på den härliga stämningen som till slut infann sig. Det var en underbar blandning av människor, kostymer till öltröjor. Bland utställarna var humöret på topp och ölen flödade ut.
När sista passet på lördagen var klart verkade alla uppåt om än lite trötta. Väldigt kul att man hade dj’s och det blev en trevlig bakgrundsmusik. Tyvärr blev musiken lite hög på sina ställen. Väldigt mycket folk som kanske normalt inte skulle gått på en ölmässa som hade hittat dit, något man trots allt får se som väldigt positivt.
Att jag personligen har lite svårt med tanken på mingelfotografer på en ölmässa kommer de undan med. Min största besvikelse var nog att jag missade Omnipollo’s Mango Lassi Gose då den var slut när jag väl kom till montern. Hade dock tur att få en liten sipp på den innan och det var en riktigt härlig öl.
Bland favoriterna för mig på mässan kom Stockholm Brewing Co’s Saison d’etre. En klassisk belgisk saison ren välgjord och balanserad. Jag är väldigt säker på att vi kommer få se mer kul från dessa grabbar som verkligen har fått ordning på sina saker efter flytten till söder. De börjar ta för sig mer och mer och det känns som att deras målmedvetenhet och attityd kommer att föra dem långt i ölsverige.
Stigberget, det lilla bryggeriet från Göteborg levererade också en av mina favoritöl på mässan. Det var nya batchen av deras West Coast IPA. En riktig fruktbomb med fina mangotoner, ren och med en härlig hinkabilitet.
En stående favorit på alla mässor när jag börjar bli lite trött på humle och annat det är Nya Carnegiebryggeriets Kellerbier. Helt fantastisk för att släcka törsten och bryta av mot annan öl. Kul att se att flera bryggerier hade med sig lager/pilsner i år. Lageröl är tvärtemot vad många tror en av de svåraste ölstilarna att brygga och att få till något som både känns traditionellt men ändå modernt och sedan att få till smaken är svårt.
Sammanfattningsvis en väldigt trevlig mässa och jag har säkert glömt att nämna en hel drös fantastiska öl till. Om man får till planeringen och organisationen till nästa år kan denna bli ett måste att besöka. Lite barnsjukdomar kommer alla mässor ha, se bara på ölfestivalen i Göteborg som ett år fick ställas in då de hade missat hur och vilka tillstånd som behövdes, samt inte gick att få.
Hipstern har hittat ölet och till viss del var det en lite hippare mässa, men det vore på tok för elitistiskt att göra skillnad på vem det är som dricker ölen. Hellre att fler uppmärksammar hur gott öl kan vara, ju fler vi blir ju starkare blir vi eller vad man säger.
Vårt belgiska landslag, De Röda Djävlarna består idag av Surisarna Fredrik och Ludvig, passionerade lambicfantaster med bra insikt i surölsvärlden. Tidigare har vi också haft gästskribenter i form av belgofilerna Jens Skrubbe och Tomas Danko.
