Jag räkna upp det till att vi hade en 7-8 flaskor från De Molen stående här och “tar plats” som man så fint får kalla det. Och då allt ska drickas för eller senare så var det lika bra att ta något “finare” vid ett tillfälle som jag förvisso helt glömt bort annars. Valet förr till slut på den lilla flaskan med Hemel & Aarde som lagrats på Bruichladdishtunnor från ’72 – så mer om den om en liten stund. Sedan så var det den där “lömska blindprovningen” jag skrev om för någon vecka sen, den kväll där vi på Sorbon fick två glas framför oss med uppmaningen “drick och kolla” – den ena flaskan var för oss okänd och den andra en öppnad Sotholmen Extra Stout som stått framme i ett dygn. Om dessa två står det också mer, fast efter De Molen-flaskan nu då.
De Molen Hemel & Aarde Bruichladdich Barrel ’72.
Utseende: Mörkbrun vätska, litet skum.
Doft: Stor whiskeydoft som nästan är mer rökig än bitig. Efter det 
kommer lite lagrad, fruktig mjukhet. Rostat och bränt trä.
Smak: Mjuk och mysig stout där rökigheten är i centrum i munnen men ändå har en stor mjukhet. Inte mineraligt torr utan det blir nästan lite bärig mjukhet. Hade nog vunnit lite extra på att vara lite kraftigare och tyngre.
Betyg? – Bättre, som en perfekt whiskeystout men utan den sköna tyngd som gör öl likt denna sippbar. Men den är fortfarande en riktigt bra öl!
Okända och öppnade öl
En utgången flaska jag fick ”blindprova” på Sorbon (Dugges Holy Cow).
Doften var av IPA, ej USA utan mer norrut. Utvecklad nötighet, lite nöt och knäckighet. Lite stall och gräs. Kolaknäck. Lite gammal? Smaken kändes lite gammal i hur humlen var trött och rätt knäckig. Gräsig humle.
Betyg? – OK, haha, mnjae, man kände att det var lite gammalt i hur humlen börjat utveckla bismaker och hur andra maltiga inslag nu var mer framträdande. Självfallet kul här med att se hur smakerna förändras, men inte så gott.
Nynäshamns Sotholmen Extra Stout
En flaska som stått öppnad och framme i över ett dygn.
Doften var av tjära, läder, gummi men även med lite frukt. Aning rökighet på slutet.
Smaken var lätt och avslagen och mer träig med rökigt slut. Lite läder och charkuterier.
Betyg? – Bra-, trevlig såhär då karaktären hos den ”öppnats” upp mer och vädrats fram. Trots att vätskan smakar mindre så tyckte jag att dofterna var rätt intressanta. ”Bra” är väl ändå lite överbetyg, men kul sak att prova.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
