Igår drog vår frispråkiga skribent Balder upp en rejäl sågning på flertalet hantverksbryggda öl med lägre alkoholstyrka. De flesta uppskattade hans ärlighet och att han vågar ryta ifrån medan enstaka tyckte att det var onödigt. MankerBeer har ju aldrig varit kända för att vara tillrättalagda och politiskt korrekta. Det som är bra ska hyllas och det som är dåligt ska få höra det. Vi har aldrig sagt oss vara experter eller att våra individuella omdömen är de enda eller rätta. Oftast stämmer de däremot rätt bra överens med vad andra tycker. Ett tips till er som inte höll med Balder igår är att kika på till exempel RateBeer och se vad andra tycker om många av ölen. Tyvärr är gängse uppfattning att många av dem är rätt undermåliga.

Men på samma sätt som att många av ölen igår förtjänade en verbal lusning så förtjänar andra öl att hyllas eller få lite beröm. Av en slump hade jag ett eget litet test med flera lågalkoholhaltiga öl jag kunde köpa hos en av Stockholms mer välsorterade matbutiker, den på NK. De finns allt som oftast i lite större butiker och främt då ICA eller Hemköp som jag har upplevt har satsats mycket på bättre folköl.

Jag kan redan nu avslöja att ni inte kommer att få se några toppoängare utan vi bedömer alla öl likadant oavsett om det är en 15% stark Imperial Stout med allehanda smaker eller en lättöl. Detta i linje med olika “ratingsidor” då det gör jämförelsen lättare. Många tidningar tenderar att ha olika fokus och specialer och då betygssätt ölen utifrån vad de är och i förhållande till varandra och inte andra stilar eller öl. Även fast detta är fiffigt så är det lite emot vad vi anser är bäst. Så en folköl som får “OK” i betyg (motsvarande en 3’a på 7-gradig skala) kan vara väldigt, väldigt bra för en folköl men av naturliga skäl är det omöjligt för den att hävda sig mot andra öltyper. Likaså är det få öl under 3.5% jag gett särskilt höga betyg, för det är svårt att brygga den typen av öl på samma sätt som en lambic by default har en utsökt komplexitet rent naturligt och därmed ofta får lite högre betyg, även fast det kan vara stor variation mellan olika lambics. Nog om det, nu provar vi öl!

St-Feuillien har en label med fruktöl med lite lägre alkoholstyrka som man tidigare bryggde hos De Smedt/Affligem men som man nu brygger hos Brasserie Du Bocq och Brouwerij Palm. Dels har man en Grisette med skogsbär och en med körsbär. Båda med runt 25% fruktjuice som man adderar till en grund på en lättare veteöl på 3.5% alkohol.

Grisette Cerise

Utseende: Rätt dov mörkrött körsbärsfärgad vätska med litet skum.
Doft: Körsbärsglögg med dov sötma och kräm på mörka körsbär.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt bra till kroppen, lagom fyllig trots sin låga alkoholstyrka. Smaken är lite åt fruktsötad veteöl, vilket är vad det är men vad den här typen av öl sällan smakar. Inte alltför mycket artificiell fruktsyrup utan en helt okey bärsmak med toner av julkrydda.

Betyg? – OK(-). En okey fruktöl som är hyffsat läskande och du vet redan om att den kommer att vara lite för söt för att passa dig som har svårt för söta öl. De kryddiga inslagen och den fylliga kroppen gör ändå att den klarar sig med hedern i behåll.

Hantverksbryggeriet Kusken är Västeråsbryggeriets andra lättöl (Bonden den första). Ölet benämns “Svensk Lätt Ale”, har 2.2% alkohol  och ska vara snäppet humligare än många andra liknande öl.

Hantverksbryggeriet Kusken

Utseende: Matt kopparfärgad vätska med kompakt smutsigt gräddskum.
Doft: Citruskryddig brödig arom som har både brittisk nötkross och karamellig malt. Trots sin låga procenthalt lyckas den förmedla dofterna väl, för vad det är – en 2.2% stark bitter.
Smak: Rätt lättmunkänsla med okey kolsyra. Den fyller upp munnen tack vare att beskan slår till och kolsyran märks av, men bakom det döljer sig en rätt tunn öl där beskan är snäppet obalanserad. En rejäl beska med tallbarr, kåda och citrus smäller till rejält och döljer de brittiska influenserna i stil med brittisk bitter som göms undertill.

Betyg? – OK (-). Egentligen lite för besk, obalanserad och när eftersmaken mest består i en beska som sprider sig i munnen och fördärvar smaklökarna så borde det inte vara bra. Samtidigt kan jag tycka att det här ölet behövs. BrewDog Nanny State är på tok för besk och Dugges Brandmästarn’ är likaså lite för mycket beska och är också betydligt ljusare än denna. Så vill du ha en lågalkoholhaltig öl med mycket beska och gärna lite brittiska toner, prova denna.

Näst på tur står Eskilstuna Lättale på bara 2.2% men som enligt etiketten ska ha tydliga citrustoner, markerad beska och torr avslutning. Tanken är att den ska dra åt en lättare American Pale Ale.

Eskilstuna Lättale

Utseende: Ljust kopparfärgad vätska med poröst ljus skum.
Doft: Tydliga inslag av amerikansk humle med lite tropik och fräsch humlefruktighet. Lite klent ibland vilket inte är så förvånande. Som en okey välhumlad American Pale Ale utan kraften från alkoholstyrkan.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolstyra. Rätt lätt i kroppen och lite för porös för att bibehålla smakintensiteten. Ljust blommig, fräscht fruktig men aningen flyktig i smakerna.

Betyg? – OK (-). Ännu en rätt bra lättöl. Visst är den flyktig i smakerna och lite för lätt och porös i kroppen, men ölet är på 2.2% och jag hittar inga större felsmaker annat än vad många lättöl drabbas av. En bra öl att ha med på utflykten i sommar.

Pang Pang Waikiki är lite starkare än de tidigare ölen, ölet är på hela 2.8% alkohol. Som namnet antyder är den humlad med den lite exotiska Waikikihumlen och är en del bland de lågalkoholhaltiga ölen Pang Pang bryggde första gången innan fjolårets semester.

Pang Pang Waikiki

Utseende: Disig och lite grumlig persikofärgad vätska med poröst vitt skum.
Doft: Passionsfrukt, mango, ananasjuice och annan tropik är ledande i doften som följs upp av sommarblommor och söta fruktkakor.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. En till öl med en kropp som gör att beskan markeras lite för tydligt, och då är ändå ölet inte särskilt beskt. Förutom en pigg exotisk fruktmixtur så är det vissa toner med lite syrlighet och porös kryddighet som känns lite fel. Jag får lite aningar av Sorachihumle med dess dill och lite speciella kryddighet, men med mer gröna frukter och tropikjuice.

Betyg? – OK (-). Även här är det på grund utav balansen det lila minuset dyker upp. I stort en fruktig och god lättöl med balanserad beska och tydliga smaker. Men det finns lite småsaker jag finner som störande, men då letar jag också efter dem.

Mikkeller Henry Jagger är del i den serie lågalkholhaltiga öl Mikkel har börjat experimentera med. Henry Jagger är en American Style Pale Ale med vete på 2.2% alkoholstyrka.

Mikkeller Henry Jagger

Utseende: Något disig varmt persikofärgad vätska med litet ljus skum.
Doft: Dofter av apelsingodisar, grape och örtig blomsteräng med aningen sötma.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Rätt tunn i kroppen och smakmässigt är den rätt slätstruken. Det är balanserat just för att det inte smakar särskilt mycket, likaså är den något söt med viss beska vilket gör att den inte heller sticker ut på något sätt. Samtidigt är det en rätt god öl i dess enkelhet, det smakar verkligen “normalstark” öl fastän den bara är på 2.2%.

Betyg? – OK. Det här är gott och välbalanserat, men är det inte lite tråkigt och enkelspårigt. Ölet tar inte ut några svängar och ger inga nyanser utan det är mest upp och ned vad man får i glaset.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: