Jag har under en längre tid hållit mig borta från allt som heter ölbloggande eller öljournalistik men känner mig idag tvungen att ge en kort replik på Joel Linderoths bloggpost på Mitt Kök i vilken han anklagar en större svensk vinjournalist för att vara köpt av Spendrups.
Anders Levander, etablerad vinjournalist och författare skriver på DinVinguide.se i en recension om hans personliga tycke och smak för Melleruds pilsner från Spendrups. Levanders text är i min menig saklig och inte någonstans presenterar han sitt tyckande som fakta eller expertis, utan argumenterar istället för sin längtan efter en trevlig pilsner som vill fungera till vår svenska traditionella mat. Han går vidare med att få ett tips från kocken Filip Fastén om vilken typ av mat ölen vill passa gott tillsammans med. Anders väljer också att ta upp alkoholstyrkan, som han finner behaglig och passande i relation till vår svenska snapskultur. Avslutningsvis väljer han att beröra ölets utseende, smak och karaktär och konstaterar att pilsnern är vacker och passar bra som törstsläckare men även väl till vår traditionella jul och midsommar mat.
I allt en positiv artikel där Levander även väljer att uppmärksamma och berömma den fantastiska ölscen vi idag har i Sverige. Jag tycker texten är både inbjudande och trevligt skriven. Inte någonstans frångår han sin personliga hållning och han väljer även att höra en duktig kock när det kommer till maten ölen vill passa bra samman med.
Jag kan vara oenig i en del av sakerna Anders skriver, jag är också av uppfattningen att det antagligen finns bättre öl. Men att förringa pilsnerns och snapsens plats i vår matkultur tänker jag inte göra.
Joel väljer istället att uttrycka innehållet som “En recension som i stycke efter stycke hyllar en förvisso habil öl på ett sätt som om det vore Jesus motsvarighet i ölvärlden som hade stigit ned från Guds sida och nu skulle frälsa inte bara Sverige utan hela världen.” En krystad och pinsam jämförelse i min mening. Vi hyllar dagligen öl efter vår personliga smak och jag tror inte någon reagerat på de rosande orden om det hade rört sig om en mikrobryggd öl från valfritt svenskt bryggeri.
Linderoth insinuerar att Anders Levander skulle vara köpt av Spendrups, “Jag läser inte en recension för att någon har gett pengar till någon för att skriva om en öl ” och väljer ytterligare att kalla recensionen “en ganska grov åverkan på förtroendekapital” .
Jag blir tvungen att ställa frågan, är det för att recensionen ställer sig positiv till ett öl från ett makrobryggeri? Har den svenska öljournalistiken inte kommit längre än så? Hur ska öljournalistiken någonsin bli tagen som seriös när vi anklagar journalister med andra värderingar och bakgrunder som köpta. Det är rent ut sagt pinsamt.
Joel avslutar sin bloggpost, “… Jag hoppas att du kommer att känna förtroende för att jag på ett eller annat sätt försöker berätta om vilken öl som smakar bra i min värld. Och varför.” och jag kan bara konstatera att det är precis samma sak Anders Levander försökt göra.
Hos mig har inga förtroenden brutits, jag är övertygad om att båda författare gör sitt yttersta för att vägleda och dela med sig av sina upplevelser.
Men det är en mörk dag för öljournalistiken, att utan grund eller källa kalla andra journalister köpta gör nog att vi får plaska vidare i vår egen lilla ankdamm en lite länge tid.
Johan Blasberg
MankerBeer har bjudit in flertalet gästskribenter till att skriva krönikor och dela med sig av sina tankar och åsikter. Vem som är aktuell gästskribent för just detta inlägg framgår överst.
Gästskribenter
MankerBeer har bjudit in flertalet gästskribenter till att skriva krönikor och dela med sig av sina tankar och åsikter. Vem som är aktuell gästskribent för just detta inlägg framgår överst.
Follow Me:
Hej! Tack för inlägget. Vi har så klart olika uppfattningar om detta men jag vill bara poängtera att jag i mitt inlägg inte skrev vilken text det handlade om – vilket var ganska viktigt eftersom det vare sig var skribent eller text som sådan som jag var ute efter. Det var snarare ett försök att diskutera det som vi alla som skriver omdömen kan fundera över. Jag inser att jag inte lyckades hela vägen.
Bra och balanserad motvikt till Joels blogginlägg. För eller emot? Det bottnar i tycke och smak – högst personligt. Skall vi ölnördar någonsin ta klivet in i finrummet och lyckas höja drycken vi älskar till högre höjder måste vi samtidigt kunna acceptera att alla inte springer i samma fåra, sjungandes samma lovsång.