Igår ville jag dricka något extra gott för att fira lite för mig själv, och då jag har haft lite utav De Molen-tema så valde jag att fortsätta på det spåret. Något jag inte kom att ångra, för fram åkte denna weizenbock, brygd utav bryggmästrarna Mikkel (Mikkeller) och Menno (De Molen) som som slumpar in på 53 IBU och har Galenahumle följt utav en hel radda utav amerikanska humlesorter – väldigt likt De Molens IPA Vuur & Vlaam med andra ord. Flaskan är märkt 770 av 1080. Kollar man runt lite om den så får jag intrycket av att det är en rätt så IPA-liknande weizenbock, lite i samma stil som Brooklyn och Schneider’s Hopfen-weize, den gillade jag så jag hade goda förhoppningar om denna med.
De Molen Mikkel & Menno
Utseende:Brungrumlig vätska med litet kolabrunt skum som dör ner till lite smutsiga rester.
Doft: Stor rätt fräsch humledoft med persika och ananas som har den där balansen av lite gammalt syrligt och fräscht juicigt. Samtidigt finns en tydlig maltig bakgrund mot det hela som ger kraft i dofterna och även fyller dem med lite kola och kanske lite vaniljsötma.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla, bra kolsyra som växer ut fylligt i munnen med en len mjuk vätska.Smaken är rätt varierad med både toffee och kolasmaker men med en stor närvaro av amerikansk fruktig humle. Brödig maltighet och trots att man känner vissa syrliga vetetendenser samt lite vetekryddningar så är de allt som avslöjar att det är en weizenbock. Jämfört med t.ex. Hopfen-weizen från Brooklyn och Schneider så är denna mörkare, mer maltig men också med en mer utstickande humlesmak jämfört med Hopfen-Weizens fräscha, lättsamma humliga beska. I eftesmaken lägger sig beskan trevligt i munnen tillsammans med en sötma som klibbar sig kvar, smakerna är mer centrerade runt grape, citrus och lite gräs. Oavsett hur man ser denna så är det riktigt välgjort, även en IPA med den här graden av maltighet skulle imponera på många –att lyckas behålla både så mycket av maltsmakerna och humlesmakerna i en sådan här bra balans! Och värt att tilläggas – denna är nästan ett år gammal! I sista resterna i glaset med jästfällning och så känns mer jästiga inslag samt lite humlekotteolja som ger intrycket av enDIPA.
Betyg? – Bäst+, som en kraftig IPA som snuddar mot en DIPA som ändå har en rejält maltig bas med en bra, påtaglig och ren bas av smaker och dofter. Tropik, kola, lite kotte, gräs, jäst – och allt på en gång och det fungerar så väl. Kan den vara såhär bra efter ett år hade man velat prova den helt färsk, även fast jag tror att humlen bitit till mer då vilket gör att den nog gynnats av att stå lite.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Låter smaskigt! Den vill jag prova.