Efter en helg med ett besök på SBWF och sedan De Molen-provning med Menno på Monks så är det väldigt mycket renskrivande nu. Bara på de senaste två veckorna har väl en 50-60 olika öl provats som jag vill få klarhet i m.m. Sen var även provningen med Menno riktigt intressant och framförallt väldigt god med fler öl än jag hade anat som jag inte provat tidigare. Kul saker från den provningen redan nu att nämna är att både Op & Top, Vlaams & Hollands m.fl av de jag provat på sistone var aldrig meningen att komma utanför Holland först, så var kul att kunna sagt att man druckit dem. Men mer om det senare. Från mässan kan jag kortrapportera att Rogue förblir mitt favoritbryggeri, men inte för smaken på deras öl – utan för att dt bara är så. Med 4 nya flaskor, 6 nya öl och både plastmuggar och låtsatstatueringar med mig, så kom jag inte hem tomhänt från OT/BA’s monter. Bäst hos dem? Well, det var något helt annat från Great Divide om jag inte missminner mig, men även det blir det mer av senare..
För några veckor sedan var jag och Erik på Sorbon för att tjata oss igenom lite mer humlebrygder, det blev en rätt tjåkad kväll med mycket gott, eller med mycket gott och lite mindre gott. Och för att citera Menno “drick mina humliga öl inom 6 månader, sedan är de inte lika bra” – tycker det citatet får tala för sig själv angående debatten om humle och lagring. Vad jag menar med mindre gott var att Beer Here Lupulus dracks “gammal”, iof just efter utgångsdatum så den var rätt tråkig. Tur då att våra vänner i väst vet vad de gör.
Doft: Söt humle i DIPA-stil med fräsch grape och mycket persika. Äntligen lite amerikansk humle igen.
Smak: Medelstor till större munkänsla med bra kolsyra. Fyllig och söt även i smaken, riktigt mumsig. Mycket kotte, olja och malt. Fräschare och lättare än många andra IIPA/DIPA’s.
Betyg? – Bra+, bra DIPA, kraftig, söt och gott humlemaltig.Men den är inte tungt kraftig utan har snarare det där trycket i smaken som man gillar, men här mer uppbalanserat på ett drickbart sätt som jag sällan finner i kraftigare amerikanska DIPA’or.
En välhumlat APA enligt danskarna, dock lite trött anar jag då utgångsdatumet hade passerat.
Doft: Lite maltigt och lutar först lite mer åt DIPA-hållet. Men med inte ens 5% så blir det ändå rätt tunng, lite beska, småsyrlig apelsin och även lite krydda.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Lättsamt och humligt med citrus och grapeskal. Lite syrligt vilket förvånar mig. Tror den tappat mest på beska och fräschheten i de fruktiga smakerna. Den var lite trist nu, men får bli att prova den igen i framtiden.
Betyg? – Ok+, fräsch och syrlig smak men lite väl tappad fruktighet och beska.Trist och lite blaskig såhär, någon gång – någonstans ska den får en till chans, det lovar jag. Men tills dess är den inte något jag minns med glädje.
En typisk S.T DIPA fast snällare säger dem?
Doft: Typisk Southern Tier doft med blöt vetehumle. Rejält torrhumlad med gräs, lite kåda och citrus. Fräsch och bra doft.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Även smaken är sådär lite vetesöt som här går ovanligt bra in i det nötiga, torrumlade. Beskan håller sig mer i bakgrunden men gör det med bravur och bidrar till att det är en snäll men oerhört god DIPA. Känns helt klart snällare än vad den är. Här liksom i den eklagrade Unearthly’n så stör jag mig inte på det som jag brukar störa mig på, just det vetesött humlade, utan här är det verkligen välbalanserat och farligt lättdrucket.
Betyg? – Bra+, nästan bäst just på grund utav drickbarheten och den fina balansen. Lite mer uttryckt sötma än den vanliga ST-smaken vilket också ger ett litet plus i min bok. En oerhört fin och bra DIPA för de som kanske ännu inte fallit helt in i kategorin, huruvida den är stiltypisk får andra sia, men helt klart en öl att tycka om.
Drak denne på lørdag. Enig i dinanmeldelse. Litt farlig å drikke, da ølen kamuflerer de 8,2% godt.
Fin blogg!