Efter att verkligen ha mumsat i mig Dugges Rudolf Ren Ale som nog i min bok lär bli en av de julöl jag minns som bäst i år (av de rätt få jag hittils har provat förvisso) så var förväntningarna på Idjit! från samma bryggeri rätt högra, skulle det bli en uppgång och fall eller skulle det bli dubbel upp för göteborgarna? Äntligen får man prova ½ Idjit!’s storebror, tyvärr missade jag ju pappa Perfect Idjit som inte var påkopplad då jag var på SBWF, men får bli vid annat tillfälle. Efter alla diskussioner om svensk mikroöls vara eller icke-vara och främst då pga hur Mohawkserien har mötts och sålts in så är det skönt med ett bryggeri det känns som om man kan lita på av någon anledning. Det är rätt rena smaker och rena produkter överlag dem släpper ut och det märks av både i t.ex. Rudolf nu senast men även om jag avslöjar lite redan nu – i denna. Även om jag varit något missnöjd någon gång med någon utav deras mer humlade öl så har det mer varit för att de varit på fat och synnerligen rätt färska vilket nog förvånat mig mer än att ölen i sig inte varit bra. Nä, Dugges är för mig ett riktigt bra svenskt bryggeri.
Vidare blickas det frammåt mot helgens provning där Pliny The Elder och Westveteren 12 nog får ses som höjdpunkterna medan man minns hur vi denna helgen öppnade Gouden Carolus Van der Kaizer Blauw 2008 efter att avnjutit 2006’an veckan tidigare. Lagom nog så har Erik varit duktig nog att betälle hem två stycken av 2010’an (nej, jag har alltid felat med att låta bli att köpa dem av någon anledning). Så blir liten överblick här senare på bloggen.
Kan även rekomendera Mora Must från Mora Bryggeri för alla er som inte gillar översötade eller
överkommersialiserade produkter. En riktigt bra (jul-)must tyckte jag! Finns på Cajsa Warg i Stockholm och förhoppningsvis på fler ställen, ser ni den – köp den! Men nu åter till Dugges Idjit! Just det, kan även rekomendera er att klicka in på ‘follow’ här till höger för att hålla er a jour med alla de inlägg som förhoppningsvis kommer komma ur här rätt frekvent, men även vara lite mer allmänna om öl och dryck i sig, så fort tiden tillåter så..
Doft: Så rent! Så bra! Svart chokladdoft med massa mörkt kaffe, mer choklad och sedan en stigande närvaro av ekfastslagrade bär, ungefär som i en bra whiskeylagrad imp. Fin lätt cigarrtobak, aning rom och mer potens från de dofter man redan upptäckt! Om ½ Idjit var lätt men god att dofta på så är denna perfekt! Det lite sötsyrliga påminner om de mörka vingummina i godispåsen och de går väl ihop med det bäriga och den lite brända trädoften. Hittills en grym upplevelse!
Smak: Lättare munkänsla med en lite platt kolsyra men med en mjuk och len vätska. Först är det motoroljestuk på smaken, den där känslan man ibland får av riktigt bra och mörka imperial stouts. Men det är nästan whiskeylagrat fart på smaken med kraftiga smaker av choklad och kaffe och precis som i doften så framträder mer choklad, tobak och ett ’sting’ som är både likt den i rom- liksom bourbonlagringar. Lättdrucken men med en elegans och finess som gör att man vårdar sina centiliter väl och trots de 9,5%’en så är den liksom julölen Rudolf så snäll och omhändertagande så att man glömmer faran med alkohol.
Betyg? – Bäst, det här är grymt gott! Det är mörkt in i sista röda blodkroppen och det är potenta smaker, dofter och generellt hos alla intryck man kan få. Den är lättdrucken men ändå för god för att ’bara dricka’. Smakerna växlar lite lätt men är samtidigt så fina och goda att man inte blir uttråkad eller att det blir enformigt. Med dess nästan rom- eller bourbonlagrade mittregister och eftersmak så blir det dessutom en till nivå som ’bara dyker upp’. Nä, fan att jag var dum nog att inte köpa fler flaskor. Tack Dugges!