Egentligen är det lustigt, nästan galet – men samtidigt lika intressant över alla dessa mängder av öltyper. Öltyper som sedan kan alterneras och mixas i oändlighet för att få fram mer komplexitet och varians än vad vin skulle kunna uppvisa (mitt påstående!). Lambics är till exempel en öltyp som jag sakta börjat falla mer och mer för, samtidigt som jag tycker att geuzes ibland kan vara lite trista så älskar jag en bra kriek eller framboos. Så när jag väl hittade en “faro” så var det svårt att låta bli, min barnsliga nyfikenhet tog helt enkelt över – innan jag ens visste vad en faro var. Faro är egentligen en låg-alkoholhaltig sorts lambic som är lite lättare i stilen och där man tillsatt någon mörk variant av socker (brunt, godis, sirap etc). Genom att tillsätta sockret just innan butteljering så hinner det inte bildas kolsyra varpå ölen är rätt mild och lätt.

Min första faro blev så Lindemans faro och det var med stor spänning jag både avkapsylerade och korkade upp den i förväntning om något speciellt. Men med något död vätska i flaskan så var det mer kul än nödvändigt med både folie runt toppen och sedan kapsyl samt kork.

Lindemans Faro

Utseende: I mitt tillfälligt smutsiga glas så lägger sig en bärnstensbrun vätska, rätt klar och lite vattnig med ett tillfälligt stort poröst skum som snabbt försvinner till enstaka rester.

Doft: Söt trätunna som drar lite åt kolahållet. Citrus, blöt hästfilt och karamell samsas i en lite underlig blandning där även viss arom av blommor och något humligt anas. Nedsötad surhet och funk.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Det börjar som en bra lambic med citrus, körsbär- och andra bärsmaker – och sen så kommer sötman. Det börjar något lättare med sötman, lite sötare kriekartat för att sedan bli rätt mycket mer sött. Eftersmaken är även den söt och har trä, lite körsbär och vaniljkola i sig. Söt lemonad med lite körsbärsjuice. Syrlighet och små doser surhet finns men de är aldrig starka nog för att tränga igenom sötman mer än snabbt kunna vinka lite åt än. En lätt torr känsla stannar faktisk kvar och gör att det är mer intressant än bra/dåligt, särskilt för att vara min första faro.
Betyg? – Bra. Jag kan se det här som en bra öl att para ihop med typ knaperstekt bacon eller kraftig risotto, ja, mat i allmänhet. Ensam är den just lite för söt och inte på ett saftigt sätt som gör sötade krieks och liknande drickbara utan på ett sätt som egentligen inte känns fylla någon funktion. Samtidigt är det intressant och någonstans finns det säkert en riktigt bra historia bakom det hela?

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: