Ibland snackar man om hur olika öl lagras olika väl och visst, det spelar så klart roll huruvida ölen har stått i en viss temperatur, legat eller stått, varit skyddad från ljus etc etc. Men om det är en rätt vanlig, något halvtrist öl som har gått ut och lagrats under helt okey förhållanden. Vad händer då? Men framförallt, vad är det som avgör om en öl lagrats väl? Igår drack jag en Founders Breakfast Stout som nu har fått stå ett tag och då jag drack en “olagrad” för bara någon vecka sedan så var det rätt lätt att känna skillnaden. Den fylliga, kraftiga smaken var borta och den var mildare, lättare och mer utvecklad nu – på gott och ont. Lyssnade på en intressant podcast om detta och de diskuterade just hur man i vissa fall, ta en barley wine, kanske föredrar de lite roughare mer beska tonerna än de mer utvecklade smakerna. Inte för att de smakerna i sig inte är trevliga eller goda utan för att en viss del av helheltsintrycket förloras. Sedan kanske 1-2 år inte är den ultimata lagringstiden, ta en Bigfoot, en öl som är grym “färsk”, tappar rätt mycket första 6 månaderna men sedan blir bättre igen (i mitt tycke). 2-3 månader gör inte mycket, ofta har den redan den tiden på nacken innan den ens kommit till Sverige, men 3-4 år gör desto mer. Samtidigt läste jag en intressant artikel om det här där någon professor eller liknande påpekade att öl egentligen lagras väldigt väl på bara någon månad. Självklart lite beroende på typ av öl, men likväl att det kan räcka för att ölen ska stilla sig och ändra skepnad. Jag har väl egentligen ingen bra slutpoängen på vad jag tycker om lagring och öl mer än att det verkligen är upp till var och en att prova att lagra den öl han eller hon föredrar, experimentera lite med att ha den i olika temperatur över olika tidsspann och sedan se vad som hänt. Nu över då till en Goose Island Honkers Ale som fått stå ett tag då den ‘gått ut’ varpå den reades ut nere i en ölbutik i Rom. Blev att köpa, blev att prova och såhär tyckte jag.
Goose Island Honkers Ale
Utseende: Grumlig, något mörk rödbrun vätska med ljust smutsigt skum där skumresterna håller sig kvar väl. 
Doft: Något utvecklad bärig karaktär men annars rätt klen.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Rätt syrlig med halvtunn vätska med bärig smak. Lite utvecklad men med tunn kropp. Nougat, malt och viss bitterhet som hjälper upp det hela lite.
Betyg? – Bra. Lättdrycken, läskande med lite nougatchoklad och gräsig bitter smak. Men i längden blir den lite som många andra Goose Island-öl – rätt tunn och trist. Ja, i det här fallet är det en lite lättare öl som blivit än lättare vilket ger den lite tunn och trist kropp. Men malten har blivit bärigare och smakerna är något mer utvecklade. Men vad gör det om den likväl är lite lätt och trist.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
