Mitt i denna apvärme så har jag haft fullt upp med examinerande och långa dagar i hetta. Men nu är det tillbaks till verkligheten! En helg med provning av Uinta väntar och idag ska det bli både en och två IPA’s som ska slinka ned i min hals. Först ut blir bröderna Lundh’s (SeaGoat) PIPA. En fruktig humlebomb har jag blivit utlovad och det ska bli kul att se om den lever upp till sin andra placering på Mikkeller Hop Bomb Challange.
Men nu en annan humlenbomb!
Three Floyds Dreadnaught målas ofta upp som imperial IPA’n med extra I, den toppar listor över bästa humlebomber, över bästa IIPA’s och mycket mer. Men är den så bra? Är ölen som framställs som “a hophead’s dream beer” den fruktexplosion som silas genom humlekottarna rakt ned i den törstade humleofilens spruta? Som alltid finns det bara att sätt att prova vad denna 9,5%’iga IBU-fest (100 IBU) går för…
Three Floyds Dreadnaught
Utseende: Gyllenvarmt gulorange vätska
Doft: Grym doft med humlekottemos och en balansgång få dansöser skulle kunna få sina små ihoptryckta fötter att klara av. Lite sötgräddig malt sätts sporadiskt i kontrast mot kotte, kotte och mer humlekotte. Fruktigheten med grape och lätta inslag av karribisk strandparty är också där.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor smak av humlekottar som ger oljig smak med bra sälta. Skog och en välbalanserad maltbas sätts mot en fruktmix som jag hade hoppats hade varit något mer framträdande. Som alltid med Three Floyds så är “besvikelsen” ofta i att de är på tok för välbalanserade vilket kan kräva lite mer av den som dricker ölen, samtidigt som det inbjuder för fler att gilla deras öl!
Betyg? – Bättre+. Balansen är toppenbra, smakerna följer lika väl som en dresserad katt och likväl så är man lite ställd. Man förväntar sig något mer, något som exploderar eller puttar omkull än – och som jag skrev ovan så är det det som gör ölen både oerhört bra men också dess svaghet.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Man kanske ska gilla ett öl för annat än extremhetsen också. Känns som att du ger "vanliga" öl en annan betygsskala än fräcka öl från staterna. Jag ifrågasätter inte ditt val, jag fattar bara inte hur du egentligen betygsätter. Verkar ju alltid vara bättre betyg för "sjukt" och "extremt" än "stilenligt" och välgjort" till exempel,
In America you would hardly consider this beer to be extreme because we have so many beers that are much more extreme for the sake of being extreme. This beer and many other Three Floyds beers are not normal to the trend of American beer or any other countries norms. Brewdog is more extreme in their varities than most American beers (for example). Some old world beer styles are very much dated and should be left in the past. With modern technology and capacity for changing the way beer is made it is easy to see why craft beer in america is exploding and a rapid rate. old world beers are safe and often boring and because of breweries like FFF and DFH we can experience a whole new world of flavors and aromas. Just because the beer doesn’t fit into some centuries old guideline does not make it bad but it also does not make it good. It all comes down to personal preference and taste. Remember beer as an experience is very personal and it is fun to taste new and different things even if they are not following the traditional styles.
Helt rimlig åsikt. Fick å andra sidan "kritik" på facebook för att jag gav denna ölen lite för lågt. Men generellt är åtminstone min betygssättning en blandning av flera faktorer där främst variation, smaker och "det extra" är vad som väger något mer. Det har jag tidigare varit rätt tydlig med (hoppas jag).
Välgjord öl kan ju vara riktigt bra, som en perfekt pytt i panna. Det är något man kommer återkomma till varje onsdag då och då. Men likväl är det svårt att undgå att det är den där fantastiska heta chiligrytan du kommer minnas mest. Hoppas du förstår jämförelsen. Det är något "fusk" således då en het chiligryta eller "etremöl" ofta kör på extra allt – men ofta (inte alltid såklart) vinner de lite på det.Samtidigt skjuter dem sig i foten ibland och det blir mer extremt än balanserat och bra.
Ser du också på andra betygssättares skalor så vet jag flertalet som sällan ger en öl betyg i de tre lägre kvadranterna. antingen för att man försöker dricka "bra" öl men också för att man lägger mer på motiveringen.
andra använder RB och BA's betygsskalor eller domarskalor och då är ju sällan ett betyg på 3.16 så talande. Varför är den bättre än en öl på 3.08 t.ex? Så jag försöker, och kanske ska bli tydligare, med hur jag motiverar vissa betyg.
sedan gillar jag extremare öl, inte för att de måste vara extrema. Oppigårds Amarillo i fjol och Sigtuna Summer IPA i år är ju två helt galet bra rätt "oextrema" öl men var ändå de jag lär ha druckit flest av. Sedan kan man nämna brittisk öl etc, men dem har jag svårt för och det har jag aldrig hymlat om. Detsamma gällande belgiska öl som ibland blir lite tråkiga i mitt tycke – antingen för att jag inte förstår dem, men också för att deras smak inte faller mig i smaken..
Smak och vad man gillar är ju personligt.
Anonym: Det sista Manker nämner är nog det viktigaste i det hela. Smaken är personlig. Sen finns det dom som betygsätter på olika sätt, jag lägger själv en rätt rejäl dos egen åsikt i mina bedömningar. Samtidigt som jag inte ser stilrenhet som något överdrivet viktigt. Men det finns motpoler, öldomarna går t.ex. 100% på stilrenhet. Kollar du runt lite bland bloggarna så hittar du säkert någon som har liknande smak och syn på öl som dig.