Efter en trevlig gårdag på Akkurat där det blev ett par geuzues där främst Hanssens Oude Geuzue 2001 framstod som bäst (två blev väl Cantillon Cognac följt av den korkskadade Hanssens Oude Geuzue 1998). Drack även Fegley’s Brew Works Space Monkey, en hallonsaison som framstod som blek efter att just innan ha druckit caskversionen av Oceanbryggeriets Raspberry Summer.
Men nu är det en ny dag, och ikväll blir det ölprovning och grillning där jag tar med mig flertalet lite roliga öl, tror bland annat The Bruery Coton får följa med i sällskap av Sly Fox Raspberry och kanske Shorts Soft Parade. Detta trots alla goda nyheter som kom idag och där jag köpte lite blandat av det som kom, priserna till trots. Tur att det inte är något släpp i juli får man väl tänka..Släppet gick lite lugnare än sist här uppe i Stockholm även om det var en tapper liten kö som spatserade in vid 10-snåret. Lite kyliga vindar och en sådär vaken sol skrämde nog iväg några, vilket även priserna på dessa annars trevliga om än exklusiva öl kan ha gjort.
Om vi åter slänger ett öga på det gångna så kan vi leda oss tillbaka till mitt besök i Danmark och Köpenhamn. Väl där på ett hemligt litet ställe lyckades jag prata till mig en flaska Alesmith Wee Heavy som jag har en Alesmithdiggande vän (samt jag själv) som har velat prova väldigt länge. Självfallet blev det att knipa en flaska och sedan öppna när tillfället var det rätta. Då vi hade trånat lite efter att få tag på den så blev detta tillfälle rätt snart.
Ölen på 10% är av öltypen “Scotch ale”, en värmande öl lämplig för kalla vinterkvällar med sin närvaro av alkohol, milda humleinslag och mer markanta maltbas. Man har använt en blandning av Maris Otter- och mörkt rostad malt som typriktigt ska bli len, fyllig med en tydlig inriktning på malten.
Alesmith Wee Heavy
Utseende: Chokladmörkt skum med beigefärgat skum som dör ned till en ring med lite smuts upptill.
Doft: Kaffe och rök mot en maltig bas med sötma, malt och choklad. Rejäla dofter av framförallt choklad och malt.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mycket malt och choklad. Söt malt är nog det som genomgående utmärker ölen. Chokladen och espresson släpar med i eftersmaken och det kommer även något som känns som likör på slutet.
Betyg? – Bättre-. Söt kola och chokladsmak där brittiskt möter amerikansk attityd. Lagringsbarheten känns stor och det är en öl som kanske är väl söt stundtals. Får den stå ett tag så kommer nog smakerna utvecklas något, samtidigt som man inte vill att den blir för syrlig, det finns ju inte direkt någon malt som ska mildras ned. Men lagras den bara på bästa sätt så.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
