Nu närmar det sig. 2013 är på ingång med allt vad det innebär.
Med skräckblandad förtjusning minns jag förra året vid den här tiden när jag skulle handla den oumbärliga nyårsdrycken. Av någon outgrundlig anledning befann jag mig i Sickla som förvisso har ett bra Systembolag. Bland tusentals andra och med skrämmande tomma hyllor tog jag sats och i farten fick jag pliktskyldigt med en flaska skumpa, den absolut sista flaskan Chablis och någon flaska rödtjut. Jag rusade mot ölhyllorna och jag skojar inte när de påminde mig om bilder jag sett på köttdiskarna i forna Sovjetunionen. Det var mer eller mindre tomt!
Nu kanske jag förstärker min minnesbild men när jag står där bland stressande Värmdöbor och ekande tomma hyllor med en och annan Innis & Gunn så uppenbarar sig en helt orörd låda Westmalle Tripel! Mitt i ett ‘mayhem’ av tomrum står det helt plötsligt 24 flaskor en gudabrygd, en nektar, en av världens godaste öl och banne mig om det inte lös om flaskorna likt de var välsignade! Halleluja..
Westmalle Tripel är en mullig, smakrik och ganska stark ljus trappistale. Mycket kropp och beroende på ålder så smakar den lite olika. Den yngre Westmallen är torrare och beskare (lite gröna bananerkänsla) och den äldre är mer munfull och eftersom smakerna gift sig har den en annan balans och går mer åt mandelmassa. Magnifikt! Westmalle är ett av sex munkkloster tillhörande trappistorden som brygger öl åt oss vanliga dödliga. Det finns en snällare variant av Westmalle, med efternamnet Dubbel, som är mörk med härligt rostade toner som varierar mellan kaffe och choklad. I bakgrunden ligger en liten hinna av passionsfrukt som knyter ihop smakbilden. Trots sin mäktighet är det en perfekt matöl!
Vårt belgiska landslag, De Röda Djävlarna består idag av Surisarna Fredrik och Ludvig, passionerade lambicfantaster med bra insikt i surölsvärlden. Tidigare har vi också haft gästskribenter i form av belgofilerna Jens Skrubbe och Tomas Danko.
