Här och där har rösterna gått lite isär kring Gamla Slottskällans Mohawk Rye IPA och den mintsmak som finns eller inte finns i den. Vissa lyfter fram eucalyptus medan andra att de inte känner något alls. Själv var jag rätt nyfiken på den, jag har druckit öl med råg i tidigare men inte en IPA.
Gamla Slottskällans Bryggeri Mohawk Rye IPA
Utseende: Minimi-minimala bubblor med större på den mjällare skumtoppen. Gräddvitt skum. Mörkare bärnstensfärgad vätska.
Doft: God doft av humle, lite samma kottiga doft som Sierra Nevadas Harvest hade men i detta fall är det nog också rågmalten som spelar in. Den utlovade eucalyptusdoften känns där, inte så stark utan mer som ett resultat av blandningen mellan god humledoft och rågmalten. Lätta grape och citrusdofter samsas med den lite skogsaktiga humledoften.
Smak: Medelstor munkänsla med okey kolsyra. Direkt kommer den lätt mintiga smaken som jag nog inte vill kalla för mintig, det är mer som en mintpastill som man blandat med humle och malt men som i grund och botten har lite smakrester kvar. Samtidigt hoppar den fram då och då, puffar en i gommen och skuttar sen ned i glaset igen. Så på något sätt smakar den rätt naturellt, alltså så som om man tagit färska saker och släng ned i sin lilla bryggargryta. Det finns också en kryddighet med kryddor och örter som påminner mycket av vad vi fann i många av de kryddigare kryjulölen, fast nu med ett litet bett i som gör att det sitter kvar en liten känsla bak i gommen. Ungefär som om man har lite chili kvar. Trevlig var den i alla fall!
Betyg? – 4, Bra, trevlig, kryddig IPA med bra lite mintig balans mellan humle, mintig smak och rätt läskande. Så, min ställning till mintens vara eller ickevara är att den finns där, men inte som en påtaglig smak du enbart känner med tungan. Istället måste man ta in mycket luft samtidigt som drycken, så kände jag den iaf. Men som IPA i övrigt var den rätt kraftig åt det lite barriga, skogsaktiga hållet.
En annan nyhet jag har velat prova är Nynäshamns Bötet Barley Wine. Erik som brukar ackompanjera mig hit och dit numera har snöat in lite på detta och en öl som jag på grund av pris i förhållande till centiliter tänkte hoppat, fick ändå åka med. Nynäshamn har sällan gjort mig besviken och jag hoppas att denna också ska bli trevlig. Jag tycker att deras öl har en speciell renhet som gör att ingen av de brygder jag har smakat har varit särskilt platt eller tråkig. Tvärtom har de varit lena, rätt fylliga och med ordentliga smaker. Även denna gång?
Nynäshamns Bötet Barley Wine
Utseende: små till medelstora bubblor, lätt smutsigt beigefärgat skum som rätt snabbt sjunker ned och lämnar lite rester. Lite mjäll yta på skummet. Grumligt orange/rött bärnstensfärgat mörk vätska.
Doft: Söt doft av plommon, lite russin, lite lätt kolasötma (som får mig att tänka på Coopers Vintage Ale), fikonmarmelad. Lite humledoft med citron och mogen apelsin.
Smak: Medelstor mun, diskret kolsyra. Påtaglig beska men ändå rätt len och söt smak med smak av socker. De 9,1%en känns av då de väger upp den annars rätt runda smaken och ger lite sting. Lite karamell och lätt tillbakadragen smak av fikon. Är mestadels maltig sötma och lite korn som står för smaken och där frukterna kommer först senare. Lite för söt för att samtidigt vara så stark och utan kraftiga smaker, enligt mig.
Betyg? – Bra, ett starkt bra men inget plus. En lite för söt Barley Wine för min smak, men alkoholstyrkan gör att den inte blir menlös eller för sliskig. Nu är den trevlig att smutta på, men hade gärna sett mer torkat fruktig smak. Blir lite sötsliskig om läpparna efter ett tag, men intrycket består – en söt men mycket behaglig dryck att dricka av samma anledning som en kopp varm choklad är att föredra på vintern.
Med andra ord två bra nyheter även om jag kanske inte dricker Mohawk Rye IPA’n igen, mest för att jag föredrar lite andra smaker. Nynäshamn levererar igen, kanske en lite för söt Barley Wine men samtidigt ville jag gärna ha mer och med tanke på att den är på 25cl så är det ett bra betyg att man sitter och njuter i sig den, då är den fyllig, lätt komplex och man behöver sin tid för att “smaka efter” på. Sen att den fått högsta betyget av nyheterna och nästan maxbetyg i tidningarna kanske jag inte skulle skriva under på, men bra är den.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
