Mohawk Barley Wine – mumma

Efter ännu en lång, lång dag som faktiskt mot alla odds följdes upp med två öl så blev det att komma hem och slumra in vid 9 – så var i alla fall planen. Men så ville inte huvudet och med lite mat i magen så ville även hjärnan vara uppe lite till så det blev helt enkelt att ta en till öl. Bland det som fanns att välja på föll valet till slut på Mohawk Barley Wine, den lite mer brittiskt inspirerade barley wine som Wicked Wine nu nyligen släppt loss på bolaget. Tydligen ska den även klocka in på runt 100 IBU trots att det är med den enligt mig lite snälla EKG-humlen.

Mohawk Barley Wine

Utseende: Brun mörkare bärnstensfärgad vätska med litet skumliknande fluff som ramlar ihop till en liten häxring nere i glaset.
Doft: Tydliga välhumlade inslag med kolanötter, lite sött mörkt sötma såsom sirap och socker och ja lite nötlikörig knäck. Alkoholen på 10,5% ger bra kraft åt dofterna och speciellt de finfina vinöst liköriga dofterna. En fräsch lite koncentrerad äppelliknande doft finns också. Doftar både mer och mycket trevligare än jag hade förväntat mig – och då är jag ändå lätt förkyld och snorig = väldigt gott betyg!
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med bra kolsyra. En söt njutbar vätska med torrhumling som märks av fast på ett sätt som gör att man redan tror att den är lagrad ett tag. Det är beskt, men inte stickigt eller bitande, eller ens oljigt. Istället är det fruktigt, lite äppelsprit och karamell. Efterbeskan är inte alltför markant och jag börjar undra var beskan tagit vägen, humlingen märker man av, men beskan? Personligen gillar jag den här lite alkohollyfta smaken som inte blir spritig. Dock tar den över lite för mycket mot slutet, men likväl så är det väldigt smaskigt.

Betyg? – Bättre, jag anar att jag kommer sätta minst ett plus extra per år som denna får stå. Just nu är dock sötman lite för utmärkande mot de andra smakerna (men doften, åh, doften!) varpå detta känns som ett rättvisare betyg. Lagringspotentialen märks av då den redan nu uppvisar smakprov på vad som komma skall! Det är socker och sirapsdränkt frukt (som dock kanske doppats lite för mycket i socker varpå fruktigheten faller bort lite) tillsammans med lite torrhumlad elegans och en drickbarhet som får de 10,5%’en att försvinna bort i ett moln av de cognagsartade ångor som även finns i drycken. Med något år till i källaren så är sötman mer integrerad och den kan nog bli lite lenare och fylligare och som det står på flaskan så kan detta bli en bra julklapp till sig själv om ett år. Så, köp – njut ett par nu och lagra ett par till senare fina stunder!

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.