Igår skrev jag om Shorts Imperial Carob Stout och varför inte fortsätta på Shorts-spåret med ännu en öl från specialserien? Ölen presenteras såhär “Succulent magic delivered from nature’s most phenomenal sweetener” vilket ska sammanfatta innehållet – en kraftig och alkoholstark golden ale som har jästs med solrosfrön och Earthworkhonung. Fiffigt och lustigt har ölet döpts till Shorts Abnormal Genius och på etiketten så ser man ju en hjärna som “glänser” med solrosbladen med fröna som bakgrund. Även här är flaskan från 2007, öl nummer 9 av 13 i serien och flaska nummer 465 av 798, “superhjälten (var ju Johannes döparen igår) är denna gång bryggmästare Joe Short själv.
Tanken är att ölet ska visa hur brygder har gjorts genom hela människans existens, jäsning har varit livsviktig för många funktioner och Joe började spåna på alla de ingredienser som man tidigare kan ha använt för denna process. Riktig honung är en av de klassiska ingredienserna och Joe hade även en gammal tanke på att göra något med solrosfrön. Så 1 och 1 blev 3 och man siktade på att göra en något mer näringsrik öl som skulle vara bra både för kropp och själ. Det börjar dra lite åt Dogfish Head med andra ord och det ska liksom igår bli väldigt intressant att se hur öl kan bryggas om man bara byter ut lite ingredienser. Likt igår så håller man det även basic och det är inte så att man sedan lagrar den i något obskyrt fat i ett dussin år utan allt är basic och drivet av Joes intresse och påhittighet.
Shorts Abnormal Genius
Utseende: Något rödskimrande varm bärnstensfärgad vätska med ett skum som mer blir till skumrester än stort och svallande. 
Doft: Söt golden ale med tydliga inslag av “solrosfröskal” och mycket honung. Aromerna frön solrosfröna växer på och letar man lite efter dem så blir de kanske något för tydliga. Det finns en maltig sötma och lite honung, men även dofter av jordnötter och hasselnötsskal. mer och mer solrosfrö om man letar.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla, väl kolsyrad. En rätt intressant bryggd. Till en början något alkoholstark men med en fin sötma och tydliga inslag av solrosfröna så finns det smaker att tillgå. Honungen ger än mer sötma åt ölet utan att själva smaken drabbas för mycket, något synd för en mjödfantast som mig. Inte så underlig som man på förhand kunde förvänt sig, inte heller är den på något sätt fantastisk. Intressant är också att trots sötman så slutar den faktiskt lite torrt.
Betyg? – Bättre-. Lite för kraftig men man har lyckats riktigt bra med smakerna. Solros och honung, torr men skön och passande sötma. Det blir varaition och en viss komplexitet bland smakerna men den kanske är lite för kraftig och i längden lite svårdrucken, vilket spontant känns som att det kan härledas till solrosfröna som ger en speciell karaktär på öet. Sedan skulle det vara intressant att se hur den har förändrats under de 4 åren sedan bryggning.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
