MankerBeer.com

Det var ungefär så jag gick och tänkte hela det gångna helgen. Det går 13 ölfestivaler på dussinet för tillfället och det är ju bra och så på alla vis för att sprida ölkultur och bla bla bla, men de tenderar att likna varandra ganska mycket.

Den första Brewskivalen fick mig att tappa hakan.

Alla glada bryggare! (Photo credit Jeff Flindt)

Marcus Hjalmarsson, hjärnan bakom hela den här cirkusen de kallar för Brewski, nämnde för nästan ett år sedan att han skulle köra en festival på bryggeriet. Så fort han nämnde det för mig blev jag eld och lågor, mycket eftersom jag hade på känn ungefär hur en ölfestival arrangerad av Brewski skulle bli. Och damn, vad den mannen kan leverera.

Marcus är en visionär av grandiosa mått, han siktar alltid högre och har lyckats förmedla sin vision med Brewskival med precision till sitt team bestående av Mariana Schneider, Fredrik “Frallan” Fölster, Affe Olsson, Kilo, Johan Britzén och såklart legenden Robin Skoglund. (Marcus Tybell kan ha haft ett finger med i spelet också, jag såg honom skruva upp en wifi-router i fredags.).

Som Sveriges kanske största Brewski-fan följer jag nästan allt som händer på nära håll och jäkelen vad de jobbat de senaste veckorna. Normalt är det organiserat kaos hos dem, men veckan innan festivalen var det helt tyst. Ingen sa något, alla bara körde på. Fokuserat. Allvarligt. Hyfsat spänd stämning. Sedan gick Robin på toaletten. Igen.

Lugnet före stormen

Att sätta upp en ölfestival för ett par tusen gäster är som att bygga en enorm maskin som från start till slut ska vara välstämd, som man inte kan testköra innan det är dags att ge sig ut på vägarna. Det vittnar allra första En Öl Och Whiskymässa i Göteborg om som blev totalt kaos (Denna festival blev år 2 och framåt fantastisk, ska jag säga). Nämnd mässa har decennier av mässerfarenhet, en säkert helt vansinnig budget och hela team som bara ansvarar för typ återvinning eller korvförsäljning. Att leverera som Brewskival gör första året är, för att uttrycka det milt, “helt jävla mindblowing“.

Mina förväntningar var högt satta men de överträffades gång på gång under festivalen. runt 35-40 toppbryggerier från hela världen som alla var lyckliga att få vara på plats och lovsjöng festivalen hela tiden! Dessutom: Jacob, Jonas och Alexandra på Crooked Moon tatuerade i en rasande takt, Holy Smoke BBQ med ledning av den grymme Johan Fritzell skickade ut smarrigt kött, och även Oumph dag 2, med ljusets hastighet, Johns Hot Dog Deli langade smarriga pölser, Kim & Mats såg till att Garage Bars burgare höll samma toppklass på festivalen som på Garage Bar i Höganäs, som de alltid är och underbara Koppi stod för kaffet.

Denna bild summerar det hela ganska bra (Stulen från Victoria Shulga)

De gånger jag och Manker besökt Great American Beer Festival har det slagit mig att det finns en helt annan stämning där än de andra stora ölmässorna man besökt genom åren. Sedan slog det mig när vi pratade med arrangören, Brewers Association. BA är en non-profit organisation som värnar om craft beer i USA sedan urminnes tider. GABF har varit igång i 30+ år nu och trots att det är över 700 bryggerier på plats, så känns det ganska intimt. Varför? Jo – BA är non-profit. De vill såklart bära sina kostnader för festivalen, för att visa USA vad USA kan göra i form av öl. De fokuserar på ölen först, inte vinsten. De behöver inte miljoner i intäkt. De behöver inte enorma, svindyra, Mariestadsmontrar eller påkostade whiskyprovarscener och annat som inte hör hemma på entusiastfestivaler.

Jag älskar dessutom verkligen att Brewskival sänker tröskeln rejält för att komma in, de flesta andra ölfestivaler tvingas sätta ett hyfsat högt inträde och på så vis tror jag att man skrämmer bort en stor del av befolkningen som är nyfiken på “Sån där finöl”. Men att ta endast 100 spänn i inträde är ännu ett av genidragen i raden.

Och det är precis Brewskis vision, eller som de kallar det “The Great Human Project”. Alla inbjudna är på ett eller annat sätt goda vänner till Brewski, och det märks. Både på för- och efterfester, utflykterna innan och efter festivalen och allt det där!

En glad Cogna (First lady Brewskiland)

Avsaknaden av tickers och rateare och vad de nu heter var väldigt harmonisk. Det här var inte ett nytt CBC där folk tar upp mobiltäckningen, som jag behöver för fishumor på YouTube, för att checka in ngt på Untappd eller RateBeer. Brewskival hade 98,2% (Grov uppskattning) helt vanliga människor som ville dricka lite gobira och hänga utan det där fula lilla anteckningsblocket i näven.

Brewskival kommer att fortsätta, det spekuleras i om man ska köra varje eller vartannat år framöver, men det kommer väl att ge sig. Det är inte mycket som behövs förändras till nästa upplaga, allt var perfekt från start.

Eller jo, jag var en smula besviken på att det inte stod “Crewski” på volontärernas tröjor.

Del 1 av sista mässdagen på Stockholm Beer and Whisky Festival har jag redan skrivit om, en rätt lättsam och tja, ostrukturerad resa bland montrar, öl och liknande. Men så blir det också efter ett par tre besök, man har sett rörelsen, provat de öl man har varit mest förväntansfull inför och pratat med de man vill prata med. Så sista dagen kan man slappna av och ta allt i sitt eget tempo, vilket vi då gjorde – till en början.

Vi slutade i Brills monter med lite suröl från BFM just innan vi skulle upp på Ölprovning II med Jessica Heidrich. En oerhört intressant föreläsning om Jessicas resa för att börja brygga öl, sprungen ur studentbryggning av öl till provbrygder för att sedan nu på mässan vinna “bästa svenska bryggeri”. Stort grattis. Förutom att prova en 5-6 av hennes öl (India Ale’en, dubbel-IPA’n på runt 7% var ny för mig) så var det riktigt kul att höra hennes avslappnade men viljestarka attityd. Jessica är en väldigt lättsam person verkar det som och då jag verkligen gillade hennes provbrygder under Angels Share-labeln så var det glädjande att höra att hon gärna fortsätter med det märket. En av mina favoriter Hoppy blev tydligen Pilsner, en av mina favoritöl på Systembolaget och en öl som hade sålt slut på mässan. Tanken bakom de karaktäristiska flaskorna är att få till något unikt, stilrent och visuellt tilltalande så att börja göra öl på burk var inte att tala om, dock kanske Angels Share med sin lekfulla betoning skulle fungera. Det var också glädjande att höra att Slottskällan (där ölen bryggs) numera går med vinst, mycket tack vare St:Eriks stora försäljningssiffror. Hade vi inte varit på väg till Master Class’en med Mikkeller så hade vi gärna stannat och pratat mer öl och fått till en kort invtervju, men det får vi hoppas på inför framtiden, Jessica är verkligen skön typ man gärna hört mer ifrån. Nu behövde vi tyvärr vara oartiga och gå någon minut för tidigt för att hasta iväg till Hall 2.

Master Class’en med Mikkeller var extremt intressant och förändrade helt min bild av Mikkel. Thomas Schön, Mikkel’s sidekick, och Mikkel ledde vartannat provningen, berättade intressant och roligt om Mikkellers saga och vad målsättningen med deras öl är. Som flying brewer har Mikkel fått rätt mycket skit, särskilt då han sprudlar ut en 70-80 nya öl per år, och även jag själv har tidigare velat veta vad drivkraften verkligen är bakom hans filosofi med att göra så mycket nya öl. Mikkel förklarade nu istället hur hans drivkraft är att hela tiden lära sig och det är genom att inspireras och samarbeta med de han repsekterar som han hela tiden lär sig nya saker. Det är därför han gärna samarbetar med Three Floyds som han menar är världens bästa bryggeri och det är även anledningen till att han brygger på så många olika bryggerier. För varför brygga massiva imperial stouts på ett bryggeri som är bra på IPA’s när du kan brygga dem hos några som enligt dig är bäst på just imperial stouts. Därför görs starka mörka öl hos Nögne Ö, IPA’s hos BrewDog och många öl i större kvantiteter hos De Prouf. Mikkeller är också delaktig i hela planerandet och får ständigt provbryggningar för att styra ölen dit han vill. Så för de som menar att han “bara” knåpar ihop ett recept och skickar iväg det så vill han påpeka att han verkligen är aktiv. Han får frågan hur ett recept växer fram och svarar lite som ett blygt geni att han har en bild framför sig, sedan gör han receptet på ölen utifrån det – och som vi sett så brukar det ofta bli jäkligt bra. Marc på Brill skickade till och med en beskrivning på en öl till Mikkel som sedan blev Mandöl, lagrades och blev Black Tie, en öl gjord till Sverige. Men nog om Mikkeller för nu, vi fick en intervju med honom och Thomas och spar lite av krutet tills dess. Klart är i alla fall att Mikkeller är ett geni.

Efter provningen skulle M2 på väg på äventyr inne i stan och Manker stannade i brist på annat kvar. Varför inte snacka med alla danska bryggarna? Dock började det galna till rätt snabbt nere hos Brill och Jeppe (Evil Twin) i gott samarbete med Thomas Schön m.fl försökte pricka hålet i Wisby’s takskyltar på andra sidan gången med kapsyler. Det klättrades på varandra, det pussades och det var allmänt skön stämning. Stod och pratade med Christian på Beer Here och Henok från Omnipollo och jag måste påpeka att det är två av de mest sympatiska bryggare och personer jag mött i ölsammanhang. Christian blev ombedd att signera en av sina posters han glatt delat ut varpå resultatet blev lite annorlunda än förväntat (var mässgeneralen Marianne som bad om den..) (se filmen nedan).

Fick även ett litet snack med Tobias Emil Jensen på To Öl, som vann guld med Reparationsbajer (mycket välförtjänt). Mikkels gamla elev som nu tillsammans med bryggkompanjonen Tore Gynther har lite samma inställning som Mikkel och många av de andra danskarna – att brygga den ölen de vill dricka, där det passar att brygga den. I mitt tycke är det en öl vars rena, fräscha stil fortsätter i rakt uppstigande led genom First och sedan Final Frontier, tre riktigt bra öl och det ska bli intressant att följa deras resa.

Passade även på att prata med Søren Wagner från Crooked Moon, som i år tyvärr inte var med på mässan (annat än med den tyvärr infekterade Hurricane IPA’n) då de har fullt upp med nyöppnade Fermentoren Cph, ett dörrpar bort från Mikkeller Bar. Ska bli riktigt kul att kunna köra lite bar hopping mellan de båda vid nästa besök i Köpenhamn. I ölväg vart det mer klassiker på återbesök i mitt glas: Cigar City/Grassroots Neither, To Öl Final Frontier, Beer Here Essentia Bina, Omnipollo Leon och Mikkellers Spontanserie. Bra slut på mässan där alla verkade väldigt nöjda med hur den förflutit, både besökare, utställare, bryggare och tja, samtliga.

Efterfest på Bishops Arms på Vasagatan stundade och många började dra sig iväg, så kvar var Christian, Henok, Marc m.fl som jag stod och tjötade lite till med innan det var dags att ta en öl (Neither) på BA. Kort besök där med lite kort snack med Mikael Dugge (som har fullt upp med nya bryggeriet som han snart hoppas vara klar med och därför inte var med på mässan mer än i egen person) samt Mattias Hammenlind som var nöjd med alla medaljer Sigtuna kammat hem. Där fick det sedan var slut innan vår hjälte Manker efter 4 mässbesök, runt 150 öl och för många timmars öldrickande under lördagen begav sig till Gamla Stan för vidare ölinmundigande.

Så hur ska man sammanfatta mässan då? Tja, det tar vi en annan dag med lite listor och bildsamlingar 🙂