Såhär på första advent och på andra sidan tröskeln till december så får man passa på att vara extra snäll – man önskar sig ju ändå lite julklappar och uppskattning av tomten..? Samtidigt är det svårt då det finns rätt mycket saker som man skulle vilja påpeka negativa saker om; till exempel att majoriteten av de lokala ölen på Systembolaget som höll en förvånansvärt rekordlåg kvalitet (vilket jag lär raljera om framöver) och till morgonkaffet fick jag åter en smärre chock när jag läste söndagsbilagan till en av de större dagstidningarna.
Återigen har deras vitskäggade och tomteluvklädde “ölexpert” visat varför du lär dig mer om öl på sidor som denna än i den “offentliga och seriösa” pressen. Tydligen var Rodenbach Vintage som släpptes på Systembolaget en öl som legat för länge på träfat och var sur och dan, vilket inte är så konstigt när det är en flamländsk suröl. Nej, den var underlig.. Innis & Gunn Winter Treactle däremot, en öl som jag tyckte var helt okey hyllades till skyarna som det bästa som kommit på länge. Alla har sin smak, men när man inte märker felsmaker eller en överdriven sötma och samtidigt undrar varför en suröl är sur – ja, då är det ännu ett steg mot att skrämma alla som just börjat intressera sig för bra mat och dryck. Tidigare har det hetat att Fagerhults lager var rätt bra medan exempelvis Mohawk Unfiltered Summer var lite för smakrik och kraftig. Nä, ge då istället bred information, bidra med kunskap till läsarna oavsett om de vanligen gillar lager, stout eller ale, låt folk våga testa själva – och framförallt, var medveten om vad det är som dricks. En suröl är sur på samma sätt som imperial stout kan vara kraftig, full med smak och lite mer svårdrucken.
Då tycker jag istället att det är bra mycket bättre att utgå från ens preferenser och ge allmänna tips som kanske inte passar alla men som i alla fall kan ge lite bra referenspunkter till vad vi har på ölmarknaden idag. Därför vi skriver om allt från ruskiga amerikanska IPAs till Falcons Julöl – vilket är just den ölen vi kommer att kika på nu.
Likt lite andra av Carlsbergs julöl jag har kikat på har jag inte direkt några förväntningar på denna. Sist har avsaknaden av förväntingar gjort att jag har blivit positivt överraskad vid ett par tillfällen där de lite mörkare lagerölen (viennas) har varit väldigt lagom och i vissa fall kan fungera bättre som något annonyma matöl än flera av de lite starkare och rejälare ölen. Falcon Julöl är enligt Carlsberg Sveriges populäraste julöl och jag tvivlar inte på att det är öl som den här, Eriksberg och Pripps som är de som säljer mest i volym även fast jag hoppas att craft beer julölen kommer att fortsätta att ta mark.
Falcon Julöl 5,2%
Utseende: Mörkt rödskimrande gyllenbrun vätska med nötfärgat kompakt skum med minimala bubblor och gräddig topp.
Doft: Doftar som en rätt typisk lager med de sedvanliga inslagen av metall, citrus och en udda syra – här är den bara dold i en mörkare och aningen söt maltighet.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Känns till en början bra i munnen med fyllig kropp. Smaken är av lätt bittra nötskal, citrus och extraktsötma. Mild krydda, inslag av bröd och en tydlig efterbeska. Letar man kanske man kan ge sken av nötkarameller.
Betyg? – Ok+. Inte alls dålig, men sötman känns inte helt rumsren och lite “fulöls”-varning på den, i övrigt inget direkt att anmärka på då det är vad det är. Bland segmentet “mindre speciella och billigare julöl” är den dock sämre än till exempel Tipp Tapp, Eriksberg och liknande.
