Tänk er att ni sitter på er favoritkrog med er favorit-IPA, vad tänker ni då när ni tar den första sippen av detta mästerverk? Mango? Citrus? Beska? När jag smakar en förträfflig IPA så förs mina tankar till en enorm daggvåt gräsmatta där jag hoppar omkring i slowmotion och inmundigar underlaget. För det är vad IPA är för mig, enorma mängder med friskt, färskt gräs och klorofyll. Denna metafor är kanske lite haschig, men jag vet att när jag omedvetet får den här känslan så är jag riktigt lycklig, inget kan störa mig just den tidpunkten, livet är helt enkelt perfekt just då, i ett par sekunder innan verkligheten knackar på dörren.
Vi har alla olika smak när det gäller det mesta, men jag tror knappast att någon som läser detta rynkar på näsan åt en purfärsk Punk IPA, en härlig AB:06 eller varför inte en massiv Maharaja. Under lång tid var min absoluta favoritöl I Hardcore You, den är för mig den perfekta IPA’n. Den är otroligt välbalanserad, till bredden (och mer!) fylld med massiva mängder humle och eftersmaken bjuder på den där härliga beska sötman som man bara får av en välgjord IPA där malten och humlen snackat ihop sig. Men sen hände något…jag provade Grassrots DIPA Neither. På Sorbon i Stockholm såg jag denna på fat och tiden stod still en stund (jag vet inte hur länge eftersom tiden stod still) när jag var tillbaka på den där daggvåta gräsmattan .
Att förklara för en oinvigd att jag reagerar med svaga knän, ett fånigt leende, en vansinnig blick och var dessutom tvungen att sätta mig ner så chockad jag var över hur fenomenal denna öl var.. Hej då I Hardcore You och tjenare (Grassroots) Neither! Sen var det ju dags att testa Nils Oscars 15 på 19 Glas (som fick den för ett par veckor sedan, innan släppet 1/9) och den kommer vi att återkomma till, men eftersom den underbare ägaren Peter Bennysson har inte bara en passion nog att skapa en fenomenal vinlista utan den räcker och blir över även till för öllistan! Dags att prova I Hardcore You mot Neither. Skillnaden var slående, men behaglig, eftersom jag nu har anledning att dricka ännu mer IPA. Båda två är fenomenala men tar två olika spår, när IHY är en riktig rallarsving-i-ansiktet-IPA där man får hålla sig i bardisken när man sveper första klunken och har den här behagliga ”stickigheten” i beskan som ger oss humleälskare en härlig kick, den där rebelliske storebroderns som känner att han måste bevisa något för världen (och lyckas!) så är Grassroots mer som den genomtänkte och analytiske lillebrodern som kanske är lite nördig och grym på komplexa algoritmer men aldrig får ligga, dock charmigaste grabben i kvarteret. Det är Grassroot’s Neither. Man gillar den skarpt, man vill bara hänga med den hela tiden och hoppas att man kan leva resten av livet tillsammans. När IHY är mer ett one-night stand som är grymt men där man plötsligt kommer på att man skulle hjälpa en polare att flytta på morgonen efter, så vill man bjuda Neither på frukost och hyra film med.
Kanske inte recensionen ni är vana vid, men ni kommer at få följa med mig när jag letar den perfekta IPA’n framöver. Idén kom just den där sekunden på Sorbon, när jag inte trodde det fanns något jag skulle tycka mer om än I Hardcore You så kom Neither och vände upp och ner på mitt liv. Därför ska jag jaga fatt på den perfekta IPA’n under lång tid framöver! Häng med och berätta för mig vad ni känner när ni dricker er favorit, och framförallt, vad är er favorit?
//M2
