Nyligen figurerade två MankerBeer-ianer i lokaltidningen runtom i Stockholm. Tanken var att ha en “ölduell” mellan två av stadens krogar, Pressklubben/Duvel Cafe och den snart öppnade BrewDog Bar. Därmed var det också dags för vår Röda Djävel Jens Skrubbe (skrubbe.com) att vässa belgoknölarna för att motivera varför belgisk öl slår M2s populära skotska lastbilschaffisbärs. Riktigt kul att just Jens och Magnus fick representera krogarna och att man valt att lyfta fram den annars ibland bortglömda Pressklubben.

Vad tycker/tror ni – vem skulle vinna? Jag skulle säga att bra öl vinner, oavsett varifrån den kommer.

När Mikkel Borg Bjergsø förra året anordnade ölfestivalen Copenhagen Beer Celebration blev det en ölfest utan dess like. Bryggare, öl och ölfantaster från hela världen möttes upp i Spartahallen i Köpenhamn för att prova några av världens bästa och häftigaste öl. Bryggarna fick en chans att möta både varandra och öldrickarna på ett helt annat sätt än vad många var vana vid.

När festivalen var över tog det inte lång tid innan ryktena var igång och frågan på allas läppar vara – kommer vi att få se en CBC 2013? Sett till att fjolårets mässgeneral Irina Carlén skulle få tillskott till familjen och att det var ett minst sagt krävande arbete så var det inte hugget i sten att mässan skulle bli av. Allt roddande med resor för bryggare, att få ölen på plats och se till så att allt föll på plats var bra mycket mer krävande än vad en person kunde slänga ihop över en fikapaus med gott kaffebrö’. Till slut kom dock beskedet alla hade hoppats på och det stod klart att ölfesten skulle annordnas även 2013, ölfanster över hela världen jublade. Länge florerade rykten om vilka utställare, öl, nyheter och allehanda tokigheter som skulle ske och Mikkeller själva har inte varit sena med att bygga på förväntningarna för att bräcka fjolårets hype.

Nytt för årets mässa är satsningen på att få ut så mycket som möjligt av mässan, för alla – bryggare som öldrickare. Det ska vara en plattform för utbyte av erfarenheter, kunskap och ett brinnande ölintresse bryggare sinsemellan, något som ölpubliken kanske inte märkte 2012. Dessutom kommer det också att bli en större satsning på arbetet inför mässan och idag annonserades det att de officiella mediakorrespondenterna för mässan blir två svenskar – Manker och M2.

Vi är minst sagt hedrade av att man från CBCs håll känt att vi var en passande partner för att skapa intresse inför mässan. Med vårt tidigare arbete inför Stockholm Beer & Whiskyfestival och andra mässor och event så känns det helt naturligt för oss att ta det internationella steget över Öresundsbron för att fortsätta erbjuda er införreportage, listor över ölen och allmän information som var ni köper den bästa pölsen, shawarman eller vart ni tar er morgonmatsöl. Självfallet glömmer vi inte er som inte kommer att besöka mässan och målsättningen är att alla ska kunna finna inspiration i det vi skriver, för kanske ses vi 2014 istället?

Nu rullar vi upp ärmarna, vässar armbågarna och byter skor. Vi passar också på att be er läsare om förslag på vad ni vill att vi ska skriva om, vilka ska vi prata med och vilka öl är ni mest intresserade av? Kommentera här eller på Facebook, eller varför inte dra oss ett mail?

Nu är det bartime, nu kör vi.

Att M2 och Kristopher på Kornmalt & Humlekottar kör ett vad om en vit månad är lika modigt som inspirerande. Själv fick jag för mig att även jag borde prova på att hålla mig ifrån allt som har med den minsta alkoholprocenten att göra, således lättöl, cider och andra jästa drycker. Det kändes bra, det var spännande och efter en intensiv period kring jul och nyår så var det något som dessutom kändes rätt.

Efter ett par långa nätter och lika långa krogbesök – helt  utan en droppe alkohol – så var det en pina, kroppen ville ha en öl, jag ville verkligen bara öppna förrådet och plocka ut en Pannepot från Struise. Redan nu så ser ni varningsklockorna ringa; svettningar, överdrivet fokus på öl och fenomenet när man inte kan vara utan en produkt som ger en reaktion som leder till beroende. Men var jag beroende? Är jag alkoholist? Var det så svårt för mig att inte behöva öppna en öl, halsa i mig den och känna det bedövande ruset?

Absolut inte. I en veckas tid efter nyår satt jag och drack “virgin”-drinkar (drinkar utan alkohol) samt läsk och mineralvatten. Det kändes annorlunda men inte det minsta jobbigt, jag var inte sugen på alkoholen – mer var jag sugen att prova den spännande “jästserien” från Mikkeller och att få avnjuta en Omnipollo Leon på fat. För enligt mig är det mer det som kännetecknar en ölfantasts kärlek till drycken – att man uppskattar och njuter av den. Ofta får man frågan hur ofta jag dricker, inte hur mycket det är i total mängd eller när och hur jag dricker ölet.

Så när jag i fredags gick hem från jobbet så var min känsla att nu struntar jag i det här; jag saknar ett komplement till min mat, jag saknar en lugn stund av att skriva om vad för gott jag just fått dricka, att känna smaker på min tunga som jag tidigare inte varit lika utsatt för. Så väl hemma tog jag fram en Golden Ale från 2009 från ett av mina favoritbryggerier, New Glarus, som jag sakta hällde upp till kvällens middag; halstrad röding med en fräsch sallad. Jag drack min öl, kände hur syran och de unkna tonerna (den är spontanjäst) sprattlade hej vilt i min mun. Sen då? Fortsatte jag dricka? Ja, det gjorde jag. På krogen med några goda vänner på kvällen så tog jag mig en Samuel Adams Boston Lager som jag hade svårt att få ned, jag var ju inte sugen på att dricka utan bara att känna smaker och ha en god öl i handen.

Där och då förstod jag också vad mitt “problem” var. Det sociala, det trevliga i att uppleva smaker och känslan av en god öl som sprider sig i munnen. Så jag är stolt över att jag klarade 10 dagar helt utan alkohol, för jag “gav upp” med goda öl i en lugn sinneställning och med ett mål med att dricka den. Jag ville inte berusa mig, häva den eller ha mer.

Fy Manker, jag är arg på dig för att du tog dig vatten över huvudet – men jag är också stolt över dig för att du reflekterade för dig själv om dina dryckesvanor och varför man dricker vad och hur. Detta är något alla bör göra, inte bara för att det kanske är bra för en att se sina dryckesvanor utan snarare att få distans till något man uppskattar mycket. Jag är för närvarande vegetarian i en månad och lär mig laga helt nya rätter och få distans till vad man kan skapa och laga med kött, en otroligt bra läxa om man är intresserad av matlagning. Detsamma gäller öl – skippa inte att dricka öl utan prova istället att under en månad att dricka andra öl när du väl dricker, lageröl istället för ale, inga IPAs eller bara porters. Vipps kommer man lära sig mer om öl, se bredare och också få samma känsla av välbehag när man sedan igen dricker sin favoritöl.

Nu lackar jag faktiskt på att det här inlägget var lite för trevligt, jag lovar att bättra mig.

Det kanske låter underligt, konstigt, till och med allvarligt? Men vare sig jag eller M2 dricker just nu öl. M2 har sedan december haft som löfte med vår vän Kristopher på Kornmalt & Humlekottar att avstå öl under januari medan det för min del var en effekt av ett “trevligt” nyår (tvärtemot min uppmaning). M2 får dock dricka lättöl och liknanade uppjästa drycker medan det för min del främst är vatten och bröd som gäller – ett straff värdigt en vinnare? Hursomhelst, det som är intressant med att köra såna här prövningar är att man testar sig själv till att se varför man egentligen dricker öl. Är det för berusningen eller är det för att det är en jäkligt god dryck som passar för så många olika tillfällen? Vi får väl se och jag kommer garantera lacka ur på mig själv snart.

En annan fördel är att man, eller inte jag då, kan prova på alla de öl vi finner i landet som inte är starköl. Exempelvis den klassiska och nu väldigt aktuella Carnegie Porter, i 3.5%’iga versionen. En öl som finns på nästintill alla matbutiker och som för med sig både svensk ölkultur, tradition och väldigt bra smaker. Carnegie Porter är verkligen en svensk klassiker och jag vet få som aldrig har provat den. Själv dricker jag sällan den här typen av alkoholsvagare öl då jag lika gärna kan ta en starkare dito som ofta brukar erbjuda mer smak, men det är en bra öl att ha i hemmet och som i annat fall passar gott i en gryta eller som smaksättning på diverse maträtter.

Carnegie Porter 3.5%

Utseende: Lätt ljusbrunt skum som falnar bort rätt snabbt ovanpå den mörkt chokladbruna vätskan.
Doft: Inslag av snäppet syrligare choklad, chokladgodisar och lite mocha. Sötrostat vilket påminner lite om chokladkaffemixen bättre kaffebodar ibland kan erbjuda. Dammigt torrt mörkt julbröd.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra lagom kolsyra. Måttlig kropp vilket passar. Smaken har lite mjölkartad laktosyra i sig som går bra med chokladsmaken vilket känns juligt och mysigt; som att sitta i en alpstuga och dricka varm choklad och kaffe innan man tar första ölen. Lagom doserat kaffeinslag från den inte alltför hårt, men ändå tydligt rostade malten.

Betyg? – Bra. Det här smakar som en bra matporter, fast med lägre alkoholstyrka och mildare kropp. Ibland kan jag tycka att den får metalliska inslag och en blaskighet men desto oftare smakar en bara gott. Med risk för att låta alkoholiserad så tycker jag ändå att det är en öl jag skulle kunna dricka istället för läsk när jag vill ha något smakrikt till maten eller istället för en läsk.