Weyerbacher ligger borta i Pennsylvania och trots städer som Pittsburgh och Philadelphia så är det nog bara en handfull bryggerier som sitter ordentligt på ölkartan: Victory, Tröegs och så Weyerbacher. De sistnämnda har även dem likt många andra amerikanska mikrobryggerier siktat in sig på att göra lite mer ‘traditionellt europeisk öl’. Allt som oftast brukar det kunna fallera lite om de försöekr sig på veteöl och andra öltyper som av någon anledning inte smakar riktigt lika bra när de är gjorda i USA. Men en barley wine då? Weyerbacher Blithering Idiot är en europeiskt influerad barley wine så med andra ord är humlen och beskan nedtonad i utbyte mot en tydligare sötma och mer malt. Sedan vet jag inte om det är en brittisk, belgisk, norsk eller italienskinspirerad barley wine – men allt som oftast brukar det luta åt det brittiska hållet. Vi får se, nu…
Weyerbacher Blithering Idiot
Utseende: Mahognybrun, mörk och grumlig vätska. Ljust, lite beigefärgat skum med minimala små bubblor och gräddig topp.
Doft: Sött och typiskt brittisk barley wine karaktär . Torr humle med citrus och gräs, lite alkohol samt söt karamell klibbar ihop i en bra konstellation med trevlig närvaro av alkohol i doften.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt fyllig och nästan tjock men ändå mjuk och mild. Mycket malt, honung, karamell och drag som påminner om belgisk dark strong ale. Kanske just på grund utav honungen, en aning jäst och lite apelsin.
Betyg? – Bättre-. Trots att jag tycker att den är en något belgiskinspirerad brittisk barley wine så lyckas den väldigt bra. Sötman är väldigt trevlig och smakerna gör sig väl och utan att krångla på något sätt. Den drar åt en mix av Struises Pannepot blend’at med en släng Bötet Barley Wine och vanligtvis kan jag tycka att mixen av belgiskt och barley wine skär sig men då har det främst gällt amerikanska upphumlade barley wine, här mot den brittiska sötman passar belgobitarna inte betydligt mycket bättre!