Chuck Norris köper inte öl, ölen kommer till honom. Nu kanske det inte är just denna ärkehjälte som ölen är uppnämnd efter utan tillägnad alla andra ‘rangers’ som härjar runt och håller ordning ute i Texas ödemarker. Mikkeller har hur som helst gjort en rökporter som hettats till med chipotle chilis (och rökmalt på det). Har ni inte redan sett hur det är meningen att man ska öppna den här flaskan så har ni ett ypperligt tillfälle nu när sköna Thomas Schøn visar hur en äkta cåbåjsare gör. Nu öppnade inte jag min öl på fullt samma sätt utan den kom öppnad till mig med en bakpotatis med skagen till under ett besök på Sorbon i Bromma. Lite orolig var jag trots allt för hur “het” kommer en öl likt denna vara? Ta bara Great Divides chokladlagrade Yeti som har en spontan näve cayenne i sig som enligt vissa lyser igenom mer än andra. Jag tyckte det lyfte smaken medan andra tyckte det motsatta, så läxan här är att många nog är lite skeptiska till chilikrydda i ölen (ta bara den lite plojiga Chili Beer). Men precis som Chuck Norris så är jag en äkta hjälte som tar emot Mikkellers öl med öppna famnar och stort glas.
Mikkeller Texas Ranger
Utseende: Erkänn, ingen av er blir förvånad över följande ord: “portersvart vätska med kaffe/chokladbrunare skum”. Nä, just det. Så spännande är utseendet egentligen, men ibland kan det ge en indikator om ölen så därför fortsätter jag omnämna det.
Doft: Doften i en öl som den här är ofta rätt förutsägbar, kaffe och choklad kommer finnas. Så att vi återfinner det här är ingen rakteforskning – men skillnaden är att det har en chiliklang som ger mer hetta till kaffearomen. Det lurar även i näsborrarna om att det här är en öl som är både sött maltig men ändå torr. Åter är det nog choklad- och kaffearomen som tillsammans växelspelar och gör att mna inte sitter säker. För hur markant kommer chilin som märks så väl i doften kännas i smaken?
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Smaken börjar från vänster md bränd malt, kaffe och “porterchoklad” – väntat och bra. Det som ger lite extra sting och som ger extra allt likt på en bra restaurang är chilihettan på slutet. För det klämmer åt på tungan, i gommen och känns riktigt bra. Nu kanske man inte kan jämföra rakt av, men Great Divides chilichokladbetonade Yeti kanske hade en bra chilismak, men här är det så naturligt att man undrar varför den inte kommit förens nu. Det är mjukt, fylligt och rostat och smakern tillsammans har ormgrop med sprötar åt kors och tvärs – alla ska med. Alla smaker är med. Alla smaker är lika välbalanserade och välkomna.
Betyg? – Bättre+ (5.5/7) Det här är väldigt bra, på riktigt cowboyvis. Balansen, både gällande arom och smak men även hur den ligger i munnen och hur smakerna växelspelar och kommer fram är exemplariskt. Ibland kan kryddade/smaksatta öl dippa lite, de börjar väldigt bra och växer till i munnen för att sedan mattas av och sluta något tristare. Texas Ranger gör inte det utan när smakerna tappar i styrka så kommer chilihettan och den fina smaken och ger dig en käftsmäll så att munnen vaknar till liv och uppfattar smakerna en gång till.
