På några få dagar har jag stött på olika artiklar som diskuterar konceptet “craft brewery”, eller mikrobryggeri om vi vill relatera till våra svenska bryggerier. Vad är egentligen ett mikrobryggeri, vilka får utge sig för att vara ett mikrobryggeri och är termen ens gångbar?
I en intervju i The Street frågar Jason Notte Rob Widmer, en av grundarna av Widmer och en av pionjärena inom den Amerikanska ölvärlden:
There are craft beer organizations that, because of Widmer’s alignment with A-B, won’t consider it craft. Since then, there have been disagreements about what size a brewery needs to be and what its output must be to be considered craft. Does this ever kind of gnaw at you?.
Handlar begreppet om storlek, ägarskap, produktion? Häromdagen nämnde jag att både Left Hand och Dogfish Head utökar sin kapacitet rätt enormt med kapacitet att brygga några miljoner liter om året, att jämföra med vad många svenska bryggerier klarar av. I Sverige är det främst Sigtuna och kanske lite smått Slottskällan som fått höra nidord efter att de börjat med ‘kontraktsbryggningar’ och/eller skaffat sig externa ägare/partners med ‘oklar’ grad av inflytande.
Samuel Adams har så stort inflytande och brygger så pass mycket att man lyckades få Brewers Association att öka taket för hur mycket som får produceras i sina stadgar. Och då brygger Sam Adams mer än 10 gånger mer än vad Dogfish Head önskar göra. Ett fall som åtminstone påminner smått om vad vi sett här i Sverige när Sigtuna och senare Dugges gick ur Sveriges Småbryggerier.
Bland ölfantaster har det diskuterats vilka subjektiva bedömningar som gjorts om vad som är mirkobrygd öl eller inte. Där lyfts det fram mer att det handlar om vilja, att driva ölkulturen, intresset, glädjen framåt mer än att bara vara ekonomisk profit. Det säger nog ingen emot, men så är det skillnad på “branch” och de som dricker ölen. Nu har Widmer börjat samarbeta med Anheuser-Busch men Rob menar att det egentligen spelar mindre roll:
If you tell consumers that Kurt and Rob were pioneers of the business and have been involved with brewing for almost 30 years and built our breweries brick by brick but aren’t craft brewers, I think a lot of people would be confused by that. There really needs to be another word, or maybe it’s just gotten to the point where there’s no easy definition of what it is that we do.
Nu ska man inte kunna gömma sig bakom ens historia och vad man har gjort, men å andra sidan så går industrin
framåt med enorma steg, Amerikanska bryggerier växer som aldrig förr och för att kunna växa måste man kunna få in kapital och dessutom skaffa sig någon form av säkerhet. Ska vi prata i svenska termer så vore det som att låta representanter från Oppigård, Närke, Sigtuna och Slottskällan sitta och diskutera vem som är riktigt bryggare eller vem som är sellout. Själv tycker jag att vi i Sverige har lätt att låta ideologi eller bryggfilosofi ibland gå före utveckling. Exempel, Närke kanske vissa tycker gör bättre öl än Sigtuna – men de har inte ekonomin, eller viljan att göra mer öl än att de knappt kan förse några fåtal. Med bra stabila försäljningar av vissa “standardöl” så kommer ekonomin och möjligheten att kunna fortsätta experimentera. Jag tror det är få om ens något bryggeri som inte har sin “stabila kassako” – ölen som drar in de stora pengarna till bryggeriet och oftast är likställd med detsamma i konsumenternas ögon.
I den artikel jag länkade till häromdagen med Garrett Oliver var han innte på lite samma spår. Garrett menar att det idag är svårt att likställa mikrobryggerierna förr med de idag. Utvecklingen har helt enkelt gått så långt att vi idag har lättare att göra lika bra hantverksmässiga produkter som man förr, men i större kvantitet och med stabilare kvalitet.
Om man ska gå på storlek, att storleken har betydelse, så skulle termen mikrobryggeri till slut betyda helt olika i olika länder. Om man i USA menar att x antal miljoner liter är att vara ett mikrobryggeri medan bryggerier i Sverige kanske ligger på 300.000 liter så är det svårt att likställa termerna länderna emellan. Kvalitet bör gå före kvantitet, men om kvalitet garanteras med kvantitet så bör det väl inte vara något problem med ölen – bara att termen mikro/craft kanske urholkas något. Craft brewery ger ju mer associationer till en trevlig herre som står vid kitteln och kokar öl dagarna i ändan mer än enorma lokaler med ståltankar och butteljeringsmaskiner. Men är det inte bara begreppet som felar mer än själva bryggeriets uppsåt eller vilja då?
Om man ska gå på vad de gör, vilket jag tycker är lämpligast så är det desto lättare att “sorter” bryggerier. Där ser jag Samuel Adams, Sigtuna, Dogfish Head, Närke, Lagunitas och Dugges vara helt jämlika. Alla älskar att göra öl, bra öl som inte ska vara smaklösa, kostnadseffektiva och massproducerade. Så min slutsats är att mikrobryggeri är en utdaterat term men ytterst aktuellt och bra som koncept. Det är drivkraften och målet för de individuella bryggerierna mer än storleken och/eller deras kapacitet som spelar roll, gör du bra öl och hela tiden siktar på att göra bra öl så tycker inte jag att det spelar roll om du heter Samuel Adams eller Marin Brewing, Oceanbryggeriet eller Nils Oscar – allt handlar om ölet, där det också började. Öl är inte en tävling och avundsjuka gällande kapacitet eller storlek tycker jag vi kan klara oss utan, likaså när personlig ideologi eller filosofi sätter käppar i hjulen för ölkulturens vidare växkraft.
