Säger du “Korea” så är sannolikheten högre att folk associerar det med asiatiska traditioner, kultur och spännande mat. Chansen att de nämner öl är rätt liten och om det nämns så är det snarare avsaknaden av bra (hur man nu väljer att definiera det) öl som tas upp.
Korea må ha flertalet spännande och välsmakande rätter och drycker men deras dryckeskultur är liksom övriga Asiens till stor del präglad av klimatet (vem vill dricka 14% imperial stout när det är 40 grader varmt ute och en luftfuktighet som liknar en bastu) och avsaknaden av en dryckeskultur som liknar vår västerländska. Detta har ändrats de senaste åren men likväl är det mycket Cass, Hite och andra “stora stark”-brygder som man finner i butiker och på krogar. Andelen “expats” och synnerligen delen amerikaner i Seoul och framförallt i Itaewon är hög som ett resultat av närvaron av amerikansk militär. När man talar med de amerikaner som jobbar i Seoul så ger dem en rätt bra bild av det som har skett vad gäller dryckeskultur. Till skillnad från många turistorter där utbudet av mat och dryck speglas av ett “marknadstänk” och riktas mot turister så har den stora andelen icke-koreaner lett till att framförallt 
amerikanerna har startat egna små oaser för andra amerikaner. Du kan finna allt från bra köttställen till bra spanska tapasrestauranger och turkiska kebabhak som inte andas “turistfälla”.
I takt med att fler och fler ställen för mat dök upp så ökade också efterfrågan på dryck. Framförallt bryggerier från den amerikanska västkusten tog tillfället i akt att skeppa öl till Seoul där du idag kan finna öl från framförallt Lost Coast, Anderson Valley och även här och var Ballast Point. Korea var länge ett isolerat land med en fattig befolkning där enbart den begränsade överklassen hade råd att resa. Detta har ändrats idag och fler och fler koreaner reser världen över varpå de tar med sig deras upplevelser hem. Bara I Seoul kunde jag besöka 2-3 mikrobryggerier och prova öl från ytterligare 2- samtliga relativt nystartade. Jämför man med Europa eller USA är det ett rätt begränsat antal, men det är en start och kvalitén var överlag högre än vad jag förväntade mig.
Just utanför centrala Itaewon ligger en sidogata som leder dig ner till Namsam Mountain och Seoul Tower. Innan du har kommit halvvägs kan du dock få se en skylt som bjuder in dig till Craftworks Taphouse. Inslängt i en trång gång finner du dörren som leder dig in till en rätt typisk amerikansk inrättning med bardisk, souvenirfönster och en trevlig beer garden. De har ett par egna öl som bryggs utanför Seoul och som håller varierad kvalitet. Genomgående för både Craftworks öl och öl i allmänhet 
på de pubar jag besökte är att de håller en halvdan kvalitet vilket jag tror beror på hanteringen av ledningar, rör och allmän renhållning. Tyvärr. Stället drivs att ett gäng amerikaner och vid mitt besök var det nästan bara amerikaner där. Maten var okey men lite väl snabbfixat dinerkrubb men överlag så är det ett ställe som sticker ut.
Bara ett stenkast bort men lika svårt att finna det ligger Magpie Brewing Co. Ett litet nanobryggeri med en egen pub och brewpub (ja, de har båda). På mindre än femton kvadratmeter ryms två små tankar, ett kylrum, ett litet bord och ett par bänkar. Ölen, en Pale Ale och en Porter höll väldigt bra kvalitet och skulle inte göra bort sig i jämförelse med många svenska öl. Förutom på bryggpuben (på bilden) så finns deras öl på puben (på andra sidan bryggpuben) och på någon enstaka pub i Itaewon. Vid mitt besök var det rätt knökat i det lilla rummet och jag gladdes åt att se att det var främst koreaner som var där, i alla åldrar och kön.
Killen i baren var riktigt entusiastisk över att få hälla upp deras öl och berättade om de olika eventsen som de annordnar. Varje vecka har de kurser i ölbryggning, ölhistoria och föreläsningar om jästsorter.
Förutom ovan två ställen så finns det lite andra lokala “bryggerier” som jag kommer att ta upp vad gäller krogar. Främst har Reilly’s Taphouse som har en egen IPA, Jeju IPA och 3 Alley Pub som även dom har en egen Pale Ale. Tyvärr lös det igenom att ölet fått stå lite för länge och att det inte hålls efter vad gäller att hålla rent, men i jämförelse med de sydkoreanska masslagerölen så är det oerhört stort steg frammåt och ett steg som nog lär räcka för att väcka ett vidare intresse.
Nästa del lär handla mer om koreansk masslager där jag provat ett tiotal olika öl, alla vid flera tillfällen och med olika resultat.
