Häromveckan gjorde jag ett test på tre stycken mögelostar tillsammans med pepparkakor, ett klassiskt och omtyckt tilltugg under julen. Efter testet som tyvärr fick begränsas till just tre ostar blev jag nästan besatt av mögelostar och ville prova fler sorter för att finna mögelosten med stort mögel. Vinnaren i det förra testet blev den fina Saint Agur som jag fann ha bra balans mellan sälta, krämighet och unken möglighet. Samtidigt var mångas favorit Roquefort inte representerad och allt sedan förra testet har jag av en slump råkat plocka på mig fler ostar. Därför tänkte jag köra en andra omgång med tre nya ostar för att se hur de förhåller sig till tidigare test.
Valet den här gången föll på Roquefort, Bavarian Blu och en ost som på Daglivs välsorterade ostdisk gick under namnet “Fransk Grönmögelost (31% fetthalt)“. Roquefort är en väldigt traditionell ost och redan 1411 fick staden med samma namn monopol på tillverkningen av osten. Osten lagras i flera månader nere i Chambalougrottorna vilket ger den dess säregna smak. Legenden säger att en ung fårahede glömde sitt bröd och sin ost när han var ute med fåren men av en slump kom tillbaka några veckor senare för att upptäcka att osten trots dess mögliga yta var riktigt smarrig. Bavaria Blue har kanske inte samma långa historia men är en tysk ost på alpkomjölk. Tillverkaren Bergader har en egen blåmögelkultur som ger den sin speciella smak och osten är inte alltför ovanlig. Sist ut vart då den ej namngivna franska grönmögelosten på 31% fetthalt, ingen direkt historia eller bakgrund där om jag inte skulle hitta på någon.
Liksom sist föll valet av pepparkaka på Kung Oscar som jag fortfarande håller som min favorit bland pepparkakor som passar för det här ändamålet. Dagens öl blev Thornbridge julöl Smoked Winter Porter som just nu går att finna på Systembolaget. Ölet låter kraftigare än vad det är och den 5,3% starka portern har en balanserad rökighet som har mer bränd torv och stenig mineral än hög sälta och charkuterier. Bitvis tog det tyvärr över men i de fall där osten inte riktigt bjöd upp till dans med pepparkakorna så kom ölet snarare in som en räddande tomte och fick lite krydda från pepparkakorna.
Roquefort – En väldigt kraftfull ost, men här gäller det att få en som är riktig unken med mycket mögel annars tycker jag att de ibland kan bli för milda. Dock den osten som fungerar för de flesta. Sälta, blommigt och med rätt temperatur lagom krämig mer än smulig. Fungerar bra med pepparkakorna men just den här var något för mild, så undvik de förinpackade i ostdisken.
Bavaria Blue – Drar lite åt en Brie fast med mer sälta, samtidigt vekare än de flesta andra ostar vi provat igenom. Len, mjuk och rätt gräddig men tyvärr tar kexet helt över och osten fungerar mer som utfyllnad än komplement. Måttlig funkighet vilket gör att du får mer fetma till kexets krydda och ölets brända toner.
Fransk Grönmögelost – Trots sitt utseende med fin mögelmarmorering så är det en väldigt blygsam doft och smak. Konsistensen är något hårdkrämig trots att den har fått stå framme någon timme. Måttlig sälta men en frän unkenhet som dock inte heller lyckas stå emot pepparkakan.
Vinnaren? – På grund av walk over från de båda andra tycker jag att Roqueforten går segrande ur duellen. Tyvärr säger det mer om de andra ostarnas för milda karaktär än om Roquefortens överlägesenhet och jämför man med Saint Agur så tycker jag nog att den senare gav en bättre upplevelse. Det kanske får bli en tredje omgång med julklassikern Stilton, Saint Agur och Roquefort för att en gång för alla avgöra vilken ost jag tycker passar bäst.
