Återigen då jag dricker något från Dogfish Head så börjar jag med att tippsa om Brew Masters, serien har faktiskt blivit bättre och senaste avsnittet handlar dels om hur man gick till väga i somras/höstas för att ta hand om den batch av 120 Minute IPA‘n som hade blivit dålig. Jag minns detta rätt bra då de lade upp retoriska frågor både på facebook och sin hemsida om förslag på vad de skulle göra med ölen.
Tidigare har jag provat Burton Baton (en blandning av IIPA och Old Ale) och även Immort Ale från Dogfish Head som båda drar åt barleywine håller – men det är inte förens nu jag då har druckit deras namngivna barleywine – Olde School. Den är lagrad med fikon och dadlar, innehåller 100% Maris Otter-malt och tanken är att man bör lagra denna best på 15% och 80IBU, dock kan den självklart avnjutas direkt också om man tycker det lämpar sig bättre eller bara är otålig. På omslaget syns samma cowboy som finns på ett gäng andra öl man ger ut och det var faktiskt lite intressant att läsa om historien bakom denne. Den finns här. Ölkuriosa är ju alltid kul – även om det handlar om småsaker som vem personen på flaskan är eller ska föreställa.
Dogfish Head Olde School Barleywine
Utseende: Lite rödare mörkig mahogneyfärgad vätsla med gulkrämigt skum med minimala bubblor. Gräddig topp som påminner lite om stekt ägg. 
Doft: Underbart fin doft av stor sötma, lönnsirap, träd och ekig likör. Beskan är rätt stor men går väldigt bra in i den välsmakande lönnsirapdoftande helheten. Får även aningar av äppellikör och kanske friska päron. Istället för exempelvis doft av bär så är det mer äpplen, päron och sirap som märks av. Men jag gillar det starkt, det är elegant och bra och dadlarna och fikonen verkar ha gett lite frisk doft och bra sötma – båda på en gång.
Smak: Medelstor munkänsla med bra, nästan lite fizzig kolsyra. Väldigt mjuk och fyllig kropp. De 15%’en lyfter upp väldigt bra men är inte alls spritig. Stor bitter beska som märks mer i eftersmaken men även genom allt. Mycket lönnsirapsliknande smaker av lagom kladdig sötma och de där friska fruktsmakerna. Mycket eftersmak! Det är väldigt potent, maltigt och njutbart. Äpplen och päron finns även med här i allt det kraftigt söta och maltiga. Beskan kommer fram mer och mer men här är den verkligen uppväg emot en riktigt bra maltsöt och smakrik kropp. Den är som Old Ruffian fast med bättre kropp och bra mycket mer elegant. Beskan är också mer passande, trots en lika stor beska.
Betyg? – Bäst, trots lite undandfallande smaker är den som en fylld barley wine. Fylld med besk sirap, trä och torkade frukter och bär. Njutbar och drickbar! Dock blir jag lite besviken på att smakerna inte är ’större’ eller mer framträdande, samtidigt känns den ’lantlig’ på något sätt med en väldigt genuin söt smak från dadlarna, fikon och malten.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
