Mors lille Olle i Maines skog gick, ramlade över en öl och mosade blåbär han fick. Ja, något sånt lär väl inte ligga bakom den här ölen. Vad det istället är är ännu en del i ‘Pugsley’s Signature Series’, en serie med öl som påminner om andra bryggeriers “imperial-serier” där de släpper lite maffigare, lite starkare öl. Förutom en stor IPA, en barley wine och lite annat så är det dels Smashed Pumpkins och nu även Smashed Blueberries som ingår. Alan Pugsley, master brewer på Shipyard har den här gången gjort en hybrid mellan en porter, en scotch ale och en blåbärspaj. Den ska ha porterns karaktär av kaffe och choklad men scotch ale’ens nyanser av malt och alkohol. På det så är det mosade blåbär som ska ge lite mer komplexitet och framförallt en intressant finish.
Personligen brukar jag ha lite svårt för scotch ales just för att de har så tydlig maltkaraktär och en något spritig aura som kan tyckas vara svår att uppskatta. Shipyard är inte heller kända för att göra exellenta och publikfriande öl utan det är snarare vanligt med kritik mot dem för att de släpper iväg öl med varierad kvalitet. Jag vill däremot framhålla pumpaölen (Smashed Pumpkins) som en riktigt bra pumpaöl som lyckas balansera sötma, kryddighet och kraft på ett väldigt bra sätt. Pumpaöl är lite som juöl för oss och det verkar svårt att få svenskar att gilla just pumpaöl, men de jag har introducerat till ölen framhåller ändå just Shipyards variant som väldigt sympatiskt (Dogfish Head’s Punkin Ale är t.ex. lite svårare verkar det tyckas).
Men nog om pumpaöl, det är Olle, björnar och blåbärsöl som gäller nu.
Shipyard Smashed Blueberries
Utseende: Något lättare blåsvart vätska med ljusbrunt skum som sjunker ihop och kapitulerar rätt snabbt och återfinns inte alls.
Doft: Ta en scotch ale med sin rena maltspritiga doft och häll över vanilj- och bl åbärsglass. Släng i lite starkt kaffe där man inte märker någon rostad arom utan mest känslan av riktigt starkt kaffe.
Smak: Lättare till något medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt tunn för att vara så kraftig i smaken vilket gör att spritigheten som redan finns i smaken lyser igenom än mer. Blåbären finns rätt tydlig i smaken och framförallt så sitter de kvar en bra bit efteråt. Men vad smakar det mer än helt okey med blåbär? Mnjae, inte mycket och möjligvis är det lite för mycket alkohol som tar över från blåbärssmaken och hindrar en från att finna fler smaker. Visst en bitterhet (tänk apelsinskal), lite mint och aningar av saltlakrtis (tänk blåbärsstout) finns, men jag tycker att det blir något för lätt och att “spritigheten” tar över för mycket. När den inte gör det, ja, då är man lika rätt ute som Smashed Pumpkins är – en öl som vidare växer på mig.
Betyg? – Bra-. Visst, det är gott men jag tycker det är obalanserat, kanske till och med mycket obalanserat och just att den har sin bas i scotch ale gör det än svårare för mig att gilla det. Scotch ale’s med mycket malt och tydlig alkohol är nog inte något för alla och att bara kötta i en massa blåbär tar inte skotten ur ölet, tyvärr. Däremot måste jag påpeka att den här ölen kan te sig helt olika för de som dricker den. Jag har hört lika många som gillar den skarpt som antalet som har vaskat sista dropparna, så det är en öl värd att prova. Just alkoholsmaken är heller ingenting som “alla” störs av och kan nog undvikas genom att hitta en bra serveringstemperatur. Så prova den, för det är alltid kul med lite vågad Amerikansk öl och det är inte alltför ofta vi finner blåbärsöl (tror det här är 3-4’e för min del). Gillar ni den så gillar ni den, annars så kan ni prova den till ett stycke blåbärspaj och hoppas att det kan passa bra ihop. Kanske något jag ska sätta M2 på?
