Shorts Brewing Company från Bellaire i Michigan har precis som drösarna andra bryggerier satsat på specialserier av öl som släpps i limiterade upplagor och som säljer slut lika fort som någon ropar hej. Det som skiljer Shorts från resten är att de gör det på ett lekfullt och bra sätt. Deras MMVII Imperial Beer Series är kraftiga och speciella öl som dessutom kommer med “spelkort” fastsatta runt halsen på flaskan.
Shorts Imperial Carob Stout är t.ex. öl 6 av 13 och i spelkortet berättar bryggmästaren Joe Short att det är flaska 425 av 912 och att ingrediensen som är “det ovanliga” i just den här ölen är “carob” – johannesbröd. Övrig statistik meddelar att det är en öl som lades på flaska 26/3 2007, så antingen har de legat på ölen länge eller så har Ölbutikken (där jag köpte ett gäng öl från Short) fått in dem riktigt sent. Bra kul med flaskor som har legat så länge utan att mna själv har behövt anstränga sig. Som kul kuriosa har man sedan en lång text om Johannes döparen (Johannesbröd – Johannes döparen, ni förstår..), men även en längre text där Joe berättar om varför han tror att johannesbröd passar så bra i öl. Bönan har en chokladkaraktär som är mild men smakrik och bönorna har mycket protein och sucrose vilket ska göra den lämplig i öl. Jag har druckit en 3-4 av dessa öl och ingen har varit dålig utan det är en lagom vågad satsning på allt ifrån solrosfrön till ingefära som man har lagt i. Hittar ni de här ölen så våga prova dem för Joe har inte tagit ut svängarna så pass att det blir för extremt, utan det är hela tiden “värdigt” och skapat “för alla” och inte bara den extrema öldrickaren.
Shorts Imperial Carob Stout
Utseende: Tjock svartbrun vätska med det där ljust chokladfärgade skummet man har lärt sig att älska. Fint är det, tjockt och krämigt, som flytande choklad men nedbantat så det inte är lika kletigt. 
Doft: Mycket mildare och åt det nötfruktiga hållet men som är både gräddigt och torrt. Man märker snabbt att carobbönan gör sitt och det är svårt att beskriva hur. Men om man tar nötkross, drar i lite portvin, chokladsås lite “ört/grönsak” och kryddar det med en piff kaffe – ja, då har vi kommit närmare doften, oavsett så gillar jag den starkt. Det är mer än vanlig imperial stout och har något “eget”.
Smak: Något mer kraftig än lätt munkänsla som växer till något medelstor sådan och en bra kolsyra. Smaken är mer typisk. Mycket kaffe till en början, normalrostat men med en riktigt fyllig choklad och fruktsmak där det blir lite torrare nötsmak på slutet. Det är aningen tunnare till kroppen vilket ger lite portvinskänsla genom att vara smakrik, fyllig men ändå ha en mild, tunn, känsla i munnen. Jag tycker det gör den väl då det är lättdrucket men fullt av smak för något på ohyggligt lagom 8.1%. Det finns en liten syra i det, men återigen likt det i ett portvin – även fast smaken i sig inte får liknas vid portvin utan det är mer känslan av att dricka det.
Betyg? – Bättre+. Kanske med en liten parantes runt plusset. Jag vet inte varför, för det här är verkligen gott, som en riktigt bra imperial stout men med karaktär och en riktigt bra balans. Kanske inte lika så för de som vill ha fylligare, kraftigare imperial stouts och som tycker det blir för jobbigt med så mycket vinös känsla, men jag skulle inte tro att man störs av det. Den lena känslan av mild choklad och elegansen i hur smakerna samstrålar och gör det enkelt men ändå med finess gör det här till en väldigt passande öl. Passande till vad? Det mesta skulle jag vilja påstå, olika former av mat och desserter, en bra lättdrucken sällskapsdryck men även som en skön laid back kväll-framför-tv’n-öl
