Jessica Heidrich, ölfantominnan bakom St Eriks är ju nästan likställt med humlefriska och sköna, kanske till och med lite somriga öl. Genomgående i både St Eriks-ölen och hennes Angels Share-serie var den crispa, rena humlesmaken som osar trevlighet och välsmak. Så, vad händer nu då? Har hon blivit galen – varan denna öl, en rauchbier, rököl?
Gotländks björvedsrökt malt (rököl – rauköl, ni förstår kopplingen) som enligt den ädla konstens alla regler långsamt röks för att sedan mältas och torkas i fyra dagar, en process som bara kan göras under en begränsad tid under vår och höst. Den röks alltså på gammalt hederligt sätt och inte med varmluft som annars är fallet idag. Tettnangerhumle ger sedan ölen lite extra kryddig karaktär. Ölen lanserades som den första svenska rökölen vilket är lite missvisande då både bland annat både Helsinge och Närke har gjort rököl.
Min undran innan ölet hade lagt sig i glaset var hur det skulle sluta, friskt och citrushumligt som “i vanliga fall” eller något mörkare kryddigt, bränt och nedbränd charkbutik som i andra? Likt Ghostbusters tar sig an vålnader och monstren finns det bara ett sätt att lösa det på – ta på sig sin dräkt och slänga sig in för att se efter. Smoke on the Water-stämning eller första bästa samtal till brandkåren för att släcka elden, vilket blev det?
St Eriks Rauköl
Utseende: Klargyllene ljus kastanjebrun vätska med ett skum, eller skum? Med tunna bubblor och skumassociationer som lägger sig längsmed glaskanten. 
oft: Söt rökarom med fräsch malt och inslag av skinka. Tycker mig dessutom ana lite citrus som skiner igenom de övriga dofterna. Ta en gris och skiva den i bra bitar som sprid över en enbärsbuske som man sedan långsamt eldar med en enorm zippo. Släck elden med en fräsch citrus och nästan aletocuh som brandskum och du har doften på Raukölen.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Rätt lätt och lättdrucken öl med smak av enrisrökt och som har sötman som brukar finnas i rököl men med en clean karaktär som ändå inte faller till att bli blaskig eller trist. Citrus och kanske man till och med påstå att det är lite torrare slut – i alla fall i relation till sötman.
Betyg? – Bra+. Svensk rököl har vi väl en näve av och av de 4-5 jag har provat så har de varit rätt spridda upplevelser. Jag tycker jessica har lyckats fånga de viktiga beståndsdelarna i “rököl” och sedan gett den en lättare och mer trevlig karaktär. Trots det brända, eldade i smaken och den sötma som finns så är det ändå en öl som fler skulle ta till sig än t.ex. någon av Mennos (De Molen) väldigt svåra, tunga och kraftfulla rököl (för att ta ett exempel).
