Categorized | Ölrecensioner

Spontan ölprovning med lite surt, beskt, sött och starkt

Jadå, förrådet fick minsann krympa ytterligare lite igår. Från att ha planen på en middag med min syster blev det middag med 2 vänner (plus syster förvisso). Vad skulle då drickas? Blev ett lite spontant hopplock av vad som fanns hemma blandat med sånt som borde drickas rätt snabbt och annat som fortfarande finns att få tag på från systembolaget.

Det blev ett hopkok av sour ales, cookie beer, IPA, stouts och annat.


Medan jag lagade middagen så provade jag och Erik (providern av den nya zeeländska ölen) Ecaussinnes (ultra) cookie beer. En belgian strong ale jag hittade i Tokyo och inte kunde låta bli att köpa med mig. Intressant värre, särskilt då den var på 8%.

Skum: Litet skum som lämnar en smutsig hinna kvar.

Färg: Opastöriserat krämgult

Doft: Vete? Sedan en doft som antingen påminner om något kemiskt eller är en krydda? Lite gummi månne? Erik påpekar att det är lite som korinter vilket nog stämmer överens bättre än något kemiskt.

Smak: Måttligt med kolsyra. Vi förväntar oss något hiskerligt men vad smakar det? Jo, mjuk ljus pepparkaka – som utlovat. Lyckats väldigt bra med smaken utan att låta alkoholen ta över eller göra det kemiskt. Sen kan man nog tycka lite olika om det, men vi gillade det. Den höll dessutom smaken ett bra tag.

Betyg? – OK+, överraskande må jag säga.


Innan middagsgäst två hade hunnit komma hade vi även hunnit avkapsylera Haandbryggeriets Haandbakk. En intressant sour ale vi var lite oroliga för hur den skulle smaka då ingen av oss gillar exempelvis lambic.

Skum: Litet och dör direkt. Lite rester lämnas kvar.

Färg: Genomskinligt och mörkbrunt/rött

Doft: Lite tjära utblandat med aceton, vinäger och tydligt syra. Ändå vilar det något “mörkt” över doften och som bryter mot det sura. Även ekigt och rökigt

Smak: Smakar direkt i munnen. Wow, surt sa räven – men ändå den där mörka smaken som fanns i doften. Som en okristen blandning mellan lambic och exempelvis en porter. Ändå lite söt och med mörka frukter och lite strävt rödvin.

Vi testade även den med lite ostar, först en brie och sedan en grönmögelost. Där vart mögelosten helt okey och tog udden av surheten lite. Briens lite krämiga sötma var också helt okey.

Betyg? – OK, ingen favorit, men känns som en “svår” öl.


Först ut till maten vart något friskare och godare. En rejäl IPA, Port Brewings High Tide Fresh Hop.

Skum: Härligt vitt skum.

Färg: Mangogult

Doft: Mmm, mango, banan, papaya och mycket persika. Tropisk cocktail med fint doftande beska.

Smak: Rätt okey i munnen, men betydligt mer grape än den tropiska doften. Lämnar dock smak av mango, banan och persika kvar i munnen. Fin beska både i smak och efterbeska. Påminner mig lite om Chouffe Dobbelen IPA Triple.

Betyg? – Bättre+, är något som gör att jag vill ge den det där lilla pluset och snuddar på betyget “bäst”.


Efter detta kom en till lite mörkare öl, återigen från Haandbryggeriet, deras Norwegian Wood.

Skum: Normalt, rätt mjällt. Små till medelstora bubblor. Halvsmutsigt men vitt skum som faller rätt fort.

Färg: Gyllenbrunt

Doft: Eklagrat, lite bränt. Något ändå rätt mjukt som vilar över doften. Endast små hintar om enbär.

Smak: Rätt lätt smak. Direkt kommer lite brända toner och en viss torrhet i vätskan. Inte samma tyngd som någon av oss förväntat oss. Liten mörk chokladbit till ölen lockar fram lite vinösare toner och gör ölen lite lenare. Det brända i smaken framträder nu lite mer. Rätt sur tyckte vi att den ändå var.

Betyg? – OK.


Sista ölen på denna improviserade ölprovning blev Averys The Czar.

Skum: Fint litet smutsigt skum

Färg: Mörkt men inte kolsvart

Doft: Gott med massa mörka frukter och tydliga toner av typ mörka hallon, svartvinbär, lite plommon. Lite sötare fruktighet än vanliga imperial stouts. Mörka lite träiga dofter och lite soya och liknande. Känner även någon form av blötlagt hö (lite som i Oatgoop typ) eller vete där.

Smak: Starkt. Starkare än den lenare doften. Lite vetetorrhet och beska som piffas till med en god och lite chokladig eftersmak. Touch av anis och enbär tycker vi som ger den mer styrka och som först kan misstas lite för alkoholstyrka. Intressant också då den både blir lite lakritsaktig och ändå söt såsom av mörkt socker.

Betyg? – Bättre, smakrik Imp. stout som dock tar sin tid att dricka.


Efter dessa öl var det tänkt att vi skulle gå till Monks på Sveavägen och deras USA-veckor som skulle börjat. Men icke hade dem det. Så lite besviket gick vi vidare till Spitfire på Birger Jarlsgatan (som vanligt) och i samband med detta “plojrecenserade” jag två lite vanligare öl.

Först Kilkenny, den klassiska alen som dracks från burk:

Skum: Lite gräddigt fint skum.
Färg: Gyllene ljusbrunt
Doft: Lite maltighet, kola och karamell
Smak: Lätt smak utan kolsyra. Karamell dominerar. Rätt tam och trist.
Betyg? – Sådär, hade för mig att den var bättre på fat. Iaf då man var i sin ungdoms dagar och drack den på puben inför fotbollsmatcherna.

Efter detta Shepars Neames Spitfire från tapp. En bitter jag druckit åtskilliga av på Spitfire under sommaren.

Skum: Rätt mjällt. Små små bubblor. Litet lock lämnas kvar
Färg: Gyllenbrunt
Doft: Lite fruktigt med en tydlig beska och humle. Kola och karamell.
Smak: Bittert och karamelligt. Rätt torr och god. Lite små fruktig.
Betyg? – OK, en god bitter att njuta av då och då på krogen.


Nej, nu jäklar blir det att vila någon dag efter alla dessa inlägg. Sen börjar vi om igen!

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply